Hej Vi ska träffa läkaren i morgon för genomgång av provsvaren och undersökning. Så kul att vi är nära varandra tidsmässigt i Västerås. Grejen är att jag har värsta mensen just nu. Min mens är lång och oregelbunden. Jag försökte ringa dem mellan 7-8 men det var upptaget. Så vi ska gå ändå. Hur äckligt är inte det. Men de har säkert varit med om värre även om det känns ofräscht.
Vi bor i Västerås och är 30 års åldern. Det var stört omöjligt att komma fram. Kom inte ens till telefonsvararen. De skulle ha uppringning som de andra klinikerna har då har man lite tidsspann och slipper upptaget tonen. Men de är trevliga där. Jag hoppas de står ut med mensen annars får jag komma tillbaka. Vad gör de mer första gången man träffar läkare?
Det gick bra hos läkaren. Hans värde va 105 milj och jag hade bra värden på allt och min pcos är borta även min pco. Så vi får IVF och kommer gå på gruppträff i oktober eller november.
Hur är det med er andra här inne idag?
Nej, det tror jag inte. Jag dricker sällan och använder inte tobak. Men jag ska försöka träna upp kroppen mer så den orkar med en graviditet och försöka sluta med godis och läsk.
Dudå?
Är det någon som varit på gruppträffen än? Och hur känner ni för att gå på gruppträff?
Du är precis som jag. Jag vill inte heller gå på gruppträff. Jag vet inte om syftet är att "man ska få kontakt med andra i samma situation och följas åt" eller om det är lättare rent administrativt att ta allt på en gång så de slipper återupprepa sig så många gånger.
Men jag känner rädsla ifall det är någon som börjar grina. Det är bara det att det känns så himla privat att skaffa barn och då dra in 4-5 andra par i det här. Det är jobbigt.
Har ni funderat något på kuratorn?
Ja alltså vi har varit ofrivilligt barnlösa sedan 2007 när jag slutade med pillrena så det känns som att jag är klar med det där "guuud jaaag är innnte kvinna för att jag inte kan fååå barn" känslorna Som jag hade i början.
Nu känns det bara skönt att äntligen ta tag i det och att vi faktiskt gett det massor med år där vi funderat igenom ordentligt om vi vill ha barn och om vi är redo för det hela. Det känns bara skönt. Att äntligen är jag på väg.
Jag vet inte. mannen har sagt att om jag vill så går vi. Det är mitt val. Han har inget behov av det. Jag känner att just nu så nej, men vem vet det kanske är superjobbigt med hormonbehandling och allt det andra och så sitter vi där med.
Men spännande ska det bli i alla fall.
Oj du anar vad glad jag blev över att hitta hit!
Jag och min sambo ska i mitten av oktober till Hemlin, för att få info mm.
I veckan fick jag mitt andra utomkveds i vecka 8. Äggledaren var bara att plocka bort. Så utan äggledare är IVF vårt enda alternativ och det måste gå. Känner ingen som gjort IVF, vet knappt något om det och allt känns som främmande land... :-/
Tja, jag var precis på kliniken idag men jag fick se en annan läkare. Hon var trevlig men inte så kunnig som Johan. Jag fick inte de svar jag ville ha. Jag hoppas verkligen att han kommer tillbaka på måndag. Han är riktigt bra. Lycka till. Säg till om han är tillbaka
Jag tror att återsättningen är i Uppsala, hur skulle de annars kunna säkerställa embryons resa till västerås?
Jag vill absolut inte bli sövd. Jag hoppas på en stor tjyss av avslappnande och smärtlindring istället. Jag gillar inte känslan när jag blir sövd och över att jag inte har "kontroll" över vad som händer i min kropp. Men du kanske kan bli lätt sederad då kommer du inte ihåg någonting efteråt endå och det är inte lika riskfritt som vid sövning.
Tänk att vi om ett år kanske är gravida?! Hur coolt är inte det. Jag kan inte fatta=)