Bf Maj 2015

Tack för alla grattis! :) ja, nu har vi all hjälp vi kan få här och det känns tryggt.

Under omständigheterna är iaf allt bra. Och de har, som ni skriver, full koll på honom :)

Pco: jag håller tummarna på att du blir igångsatt idag så att du slipper ovissheten!

Hade skrivit ett långt inlägg och så lyckades jag trycka bort alltihop.. Suck..

Jag vet ju att du har rätt, men det är otroligt svårt att hålla sig positiv i det här läget när både kropp och psyke är helt slut. För det mesta känner jag mig okej, men ett par gånger om dagen vill jag bara gråta.. Den här graviditeten har varit en enda lång bergochdalbana som började med alla de vanliga sakerna som tex illamående som krävde medicinering, foglossning, dåliga blodvärden osv. Alltihop hanterbart och vid den tiden mådde jag inte heller dåligt utan det är senare allt spårat ur..

I mitten av graviditeten diagnosticerades jag som bärare av en ärftlig sjukdom som skulle kunna utgöra en (för mig) potentiellt livshotande komplikation i samband med förlossning och därför remitterades jag av specialist och blev lovad en plats på specialförlossningen när det väl blev dags. Så långt allt bra, men efter att ha träffat en läkare på den berörda förlossningsavdelningen kände jag inte att jag blev tagen på allvar och jag har fortfarande idag (bf+8) ingen aning om ifall de kommer att hålla vad de lovade och lägga in mig på specialen. Av vården får jag då inget svar. Och inte kan jag heller vända mig till en annan förlossning då specialkompetensen jag kan behöva finns på universitetssjukhuset. Den oron är inte rolig.

Därtill blev jag nekad graviditetspenning två gånger om och fick fortsätta jobba tills den fysiska ansträngningen framkallade smärtsamma värkar och jag blev sjukskriven i v.33+ för hotande förtidsbörd. Från att ha blivit upplyst om att jag med mycket stor sannolikhet skulle föda tidigt så sitter jag nu här i v.42 utan bebis. Det är tvära kast för ett trött psyke..

Det känns som att både världen och vården glömt bort mig och att inga skyddsnät fungerar. Någon igångsättning är tydligen inte aktuell förrän tidigast 12 maj, vilket blir bf+15. Folk älskar att påpeka att jag ska vara tacksam som får gå tiden ut bla bla bla, men man blir inte mer tacksam bara för att man går över tiden, man blir bara orolig för andra saker. Så nu står jag här och försöker tackla allt detta ensam. Och jag kan villigt erkänna att så stark är jag inte..

Har nu varit hos läkaren. Efter mkt om och men fick jag min vilja igenom och fick tid för igångsättning i morgon (ev) om det finns plats för jag prioriteras inte. Känner mig dock väldigt ledsen då bemötandet ang detta inte va bra alla o jag märkte direkt när vi kom dit att hon egentligen redan bestämt sig för ett nej. O hon pratade om allt dåligt med detta o det sista hon sa när vi skulle gå att 'hoppas att du är medveten om alla risker som medförs' o det har såklart gjort att man tänker att man kanske gör fel ändå nu? Känner bara att vad jag än väljer blir det fel.

Någon som vet mer om detta? O alla risker? Kan barnet dö på nåt sätt? Tänker alla andra som blir igångsatta får ju inte höra bara massa skit?! Snälla hjälp. Borde vars glad men känner mig mest ledsen o orolig ist.

Säg till allt folk att ni inte vill ha besök på BB, att ni vill ha den tiden själva bara ni och era barn. Det får folk respektera.

BF+5 valde vår lilla flicka att titta ut. 16.49, 3740 gram och 50 cm lång <3

Hej tjejer! Vid 16.30 igår fick jag ballongkatetern insatt o förvärkarna kom igång ganska snart efteråt. O höll på till 22.30 då jag fick äntligen morfin och en tabl som stoppar något så jag får vila under natten. Ballongen har ej ramlat ut än vilket innebär att jag inte ens börjat öppnat mig än trots ca 6h med smärtor, är så rädd att det blir ett misslyckat försök och man ev blir hemskickad. Nu börjar det smått komma igång igen o jag har nyss ätit en macka då jag inte ätit nåt på över 12h o behöver ladda för en ny omgång. Ja vi får se om några timmar va som sägs då allt tas ett nytt beslut.

Och mitt i allt detta så är jag själv då maken är sjuk och inte får komma in på avdelningen :(

Jag saknar redan att vara gravid :S helt sjukt ju! Saknar dock inte att föda... Blir nog syskon efter sommaren ;) haha!