septemberbarn 2014

Jag tycker det är knepigt det här med mat. Ska prata med dietist på BVC för att verkligen försäkra mig om att Ingrid får i sig tillräckligt. Industrigröt som alla rekommenderar innehåller bara knappt en tredjedel av järnet barn ska få i sig, och rotfrukter och lite frukt som många färdigmatburkar innehåller är ju knappast näringsbomber. Att det dessutom är vanligt med brist på både selen och omega3 hos människor i Norden känns inte alls bra.

Ser att ni pratar om utveckling... Ingrid har rullat ett par gånger sedan hon blev tre månader. Verkar inte alls intresserad av att röra sig så. Däremot sitter hon utan stöd och babblar massor :)

Jag tycker det är lite jobbigt att tänka på at byta till sittdelen, haha. Som att hon är mindre bebis på något vis. Vi provade häromveckan, och hon sitter jättebra i den. Finns flera olika sätt att göra med olika "tillbehör" så hon sitter bra i våran vagn, det finns också fullt liggläge. Vi har en stokke crusi och är supersupernöjda. Med åkpåsen blev det faktiskt rätt gosigt, så det kanske är dags snart... Vad fort det går!

Jag har undrat över portionsstorlek, så det var bra att du skrev det. Inser att Ingrid får i sig väldigt lite mat. Hon äter ungefär två matskedar när hon får puré(när hon får hela bitar blir det ännu mindre). Jag brukar blanda två matskedar broccolipure med två teskedar mixade bär, det brukar vara nog för henne. Efter en timme brukar hon vara hungrig igen. Gröt äter hon bara en matsked åt gången.

Jag har gett henne några slurkar vatten när hon ätit matbitar och majskrokar, enbart för att hon blir torr i munnen och hård i magen.

Vi har gett smakportioner i snart två månader, och har försökt ge bara mat när hon är hungrig så hon ska äta mer. Så det är inte vårat val att ge endast smakportioner, hehe.

Om jag inte skulle gett Ingrid vegansk kost så skulle jag nog köra på ersättning snarare än välling, eftersom det innehåller så mycket näring. Vi ville inte ge välling först, men har nu tänkt om. Jag kokar en välling på havremjölk, bovetemjöl och kanel(för smak), så hon får i sig mycket kalcium. På morgonen ger vi järnrik gröt, helt utan kalciumberikad mjölk, eftersom ju kalcium hämmar upptaget av järn. Vi använder alltså välling som ett näringsrikt mål, en slags godare och mysigare mjölk.

Okej :) vi tänkte först ge vegetarisk kost som en kompromiss, eftersom min sambo äter kött. Nu har han dock gått över mest till veganskt hemma, och då känns det bäst att ge Ingrid det också, samt är enklare för mig att laga en sorts mat. Jag tycker nog man ska göra det som känns enklast för en själv.

(Havre)mjölk i gröten hade vi till en början då den är berikad med så mycket, som kalcium, D-vitamin och b12. Jag tycker havre gör allt ännu slemmigare faktiskt. Vi provade göra gröt på boveteflingor, men alla tre tyckte det var vidrigt, så vi gör numer på hirsflingor, som också är nyttigt. Bovetemjöl är egentligen en ört, och innehåller bra protein(någon särskild aminosyra tror jag), samt järn, magnesium och b-vitaminer. Zink också tror jag.

Kul att bo nära en sådan butik! Quinoa är riktigt bra. Använder det gärna i mat, har aldrig provat som gröt. Vi har en halv tesked järnsaft i Ingrids gröt, tänkte även blanda i en halv till i maten när hon äter mer. Då får hon i sig bra mängd järn och b12 utan att jag behöver mäta på själva maten, hehe.Vi fick faktiskt bassiluskan i present, hade ingen aning om att den serien fanns innan. Ja de är verkligen fina! Jag hade älskat att ha böcker med mitt eget namn som liten.

Känner att jag måste skriva av mig lite och vet inte var annars.. Igår började jag med min sömnmedicin igen eftersom jag börjat sova så otroligt dåligt. Har haft ett uppehåll sedan jag fick reda på att jag var gravid, och tanken var att om jag ens skulle amma så var målet 3 månader, sedan 6 månader.

Ingrid är snart 6 månader och jag har de senaste två veckorna trappat ned på amningen då det ändå krånglat så mycket med eksem på brösten och får inget stöd/hjälp från vården. När jag bestämde mig för att trappa ned mådde jag SKITDÅLIGT. Det kändes oerhört jobbigt. Nu när jag pumpar för att undvika mjölkstockning, slänger jag mjölken pga medicinen, och det känns ännu värre.

Från att ha försett mitt barn med all näring hon behövt, efter att hon vuxit till en liten människa i min mage, är nu mjölken bara något dåligt som måste bort. Att hon dessutom nu ratar ersättning(det gick bra med en flaska om dagen till en början), och därför inte går upp som innan, gör att jag känner mig så himla dålig som slutar amma. Att det innebär att hon får en piggare, gladare och fungerande mamma glömmer jag liksom bort. Är det normalt att det är såhär jobbigt att sluta amma? Och gör jag verkligen rätt som gör det?

Ber om ursäkt för långt inlägg men det gnager så det här.

Tack för svaren! Det låter ju rimligt att det är insikt, kroppen VILL ju förse bebin med mat. Det är förstås jobbigt om man inte kommer igång eller om man måste sluta.

Dasha - jag pumpar bara väldigt lite när det verkligen är sprängfyllt. Hade helst handpumpat, men det är jag så dålig på.

Jag kan till viss del förstå hur du menar, jag kände också att hon var mer mitt barn än sambons i början. Om jag fortsatt amma hade jag nog fortsatt känt så. Men som det är nu tar sambon henne väldigt mycket, han sover med henne på natten och håller på med henne när han slutat jobba då jag oftast sover(jag sover inte på natten längre). Jag har på sätt och vis blivit tvingad att lämna över en stor del av ansvaret, och trots att jag fortfarande tar ganska mycket mer ansvar än sambon, så är det helt underbart att se hur supernära han och bebisen ändå är pga allt.

När det gäller näring när hon är såhär gammal, så tror jag faktiskt inte amning kommer göra någon större skillnad mot mat/ersättning. Tycker det känns lite förlegat att det fortfarande är mer fokus på amning än på anknytning till, och stimulans från andra som är bebisen nära. Jag är fortfarande för långtidsamning, men inte på bekostnad av relationerna till andra, främst pappan.

Har du och din sambo pratat om VARFÖR det är så viktigt att amma? Om det börjar inkräkta på din integritet tycker jag i varje fall han kan sluta prata om det, trots att du fortsätter amma. Är det inte viktigt att pappan blir en stor del i bebisens liv, och inte minst tvärtom? Jag har exempelvis aldrig sett min sambo lyckligare än när jag kommer in till honom och bebisen de morgnar han haft henne och de ligger nyvakna och myser med varandra, och det har bidragit till att jag ser amning som något sekundärt(detta är ju dock bara min personliga känsla).

Jag hoppas jag inte lägger näsan i blöt nu, och ber om ursäkt om så är fallet.