är i v6 och funderar på abort

Ett barn ångrar man aldrig.....men valet till pappa osv har jag hört....

Var glad att du tror det. Det är vanligare än man kan(vill) tro. Jag känner ett par kvinnor som ångrar sina barn. Och för inte så länge sedan var det en tråd där många öppnade upp sig. Så visst kan man ångra och det är som sagt långt mycket värre att ångra ett barn.

Jag fick för en vecka sedan reda på att jag var gravid i vecka 7 och jag fick total panik och grät i flera dagar. Kände sån rädsla inför att snart ha ansvar inför ett annat liv, nu en vecka senare vill jag inget hellre:). Så konstigt hur det kan ändras sådär. Nu menar jag inte att förespråka att du ska behålla, det där är upp till var och en. Tillåt dig själv att känna efter, lite på dig själv och gör det som känns rätt för dig. Det är itne ett dugg konstigt det du känner, tror det är vanligt att känna så även fast barnet var planerat(var inte det i mitt fall). Förstår dig så väl, det du går igenom. Du är ju ung så du har ju ingen brådska om du nu beslutar dig för att göra abort. Hoppas allt går bra och du kommer fram till vad som är bäst för dig.

Tack för de stöttande orden! Allting blev bara så i fel ordning. Vi hade tänkt köpa oss större boende först just av anledningen att det är mer praktiskt att skaffa boende. Sen har jag verkligen oregelbunden inkomst och vill inte lägga all ekonomiskt ansvar på min partner. Jag jobbar så jag precis kan betala min del utav det viktigaste här hemma, dvs hyra och mat. Räcker sällan över till något sparande och det vill jag kunna göra för att säkerställa en god start för vårt första barn. Jag är inte fixerad i att köpa det bästa utav alla materiella ting, det hoppas jag ni förstår.. Jag vill bara kunna luta mig tillbaka tryggt och känna att vi har ett litet sparande för det viktigaste. Annars kommer det vara en ständig oro under och efter graviditet.

sen känner jag mig helt enkelt inte redo att bli mamma ännu. Det kanske låter hårt och bestämt, men det är så jag känner.. 

Tack för de stöttande orden! Allting blev bara så i fel ordning. Vi hade tänkt köpa oss större boende först just av anledningen att det är mer praktiskt att skaffa boende. Sen har jag verkligen oregelbunden inkomst och vill inte lägga all ekonomiskt ansvar på min partner. Jag jobbar så jag precis kan betala min del utav det viktigaste här hemma, dvs hyra och mat. Räcker sällan över till något sparande och det vill jag kunna göra för att säkerställa en god start för vårt första barn. Jag är inte fixerad i att köpa det bästa utav alla materiella ting, det hoppas jag ni förstår.. Jag vill bara kunna luta mig tillbaka tryggt och känna att vi har ett litet sparande för det viktigaste. Annars kommer det vara en ständig oro under och efter graviditet.

sen känner jag mig helt enkelt inte redo att bli mamma ännu. Det kanske låter hårt och bestämt, men det är så jag känner.. 

"skaffa barn" ska det givetvis stå

Om det känns som rätt beslut att göra abort så är det förmodligen rätt beslut. Du har ju kunnat bli gravid en gång så det mesta talar ju för att du kommer att kunna bli det igen sedan när ni vill det.

Anledningen till att jag och min partner gjorde var abort var att vi båda studerade. Det gjorde att min och min partners livssituation inte alls såg ut som vi tänkt att den ska göra den dag vi skaffar barn. Nu när det gått tid sedan aborten kan vi inte förstå att vi fattade det beslut som vi fattade. Även om vi inte hade haft världens bästa ekonomi så hade vi klarat det. Det hade ju dessutom varit under en övergående tid som det hade varit tufft. Jag känner iaf att det har varit svårt att rättfärdiga ett beslut om en abort som gjordes pga att den ekonomiska situationen inte skulle ha varit perfekt. Jag anser ju absolut inte att jag kan säga att ni gör fel beslut om ni gör abort, men hade det varit jag så hade jag behållit. Eran ekonomiska situation låter ju relativt bra ändå och den kommer förmodligen att bli ännu bättre inom de närmsta åren. Så jag tycker inte att ni ska grunda ert beslut på det ekonomiska. Ett barn behöver faktiskt inte kosta så mycket de första året/åren. 

Däremot kan jag förstå om ni vill göra abort för att ni inte känner er redo ännu. Dock tror jag att det är många som känner så, det är ett stort steg att ta. Du skulle dessutom ha flera månader på dig att förbereda dig och bli redo. Jag kände mig nog inte heller redo när jag fick veta att jag var gravid. Men nu är jag verkligen redo och jag är dessutom övertygad om att jag hade varit redo redan då. 

Jag ber om ursäkt för att det låter som om jag försöker övertala dig. Jag vill egentligen bara få dig att fundera igenom beslutet ordentligt. När man väl har tagit den första tabletten så är det för sent att ångra sig. Om du bestämmer dig för att göra abort så se till att komma ihåg vad som fick dig att ta beslutet om abort och håll fast vid det beslutet.

Men om ni tvekar, ta kontakt med en kurator. Jag kände då att jag inte behövde prata med någon om det. Men nu i efterhand önskar jag att någon hade tvingat mig. Jag hade till och med bokat en tid, men jag avbokade den för att det kändes för jobbigt. Men jag fick iaf tipset att jag skulle skriva en lista med saker som talade för och emot att behålla barnet. Jag vet inte om jag skulle orka med att läsa den listan nu, men jag tycker ändå att det var ett bra sätt att tillsammans med min partner diskutera beslutet. 

Lycka till med allting oavsett vilket beslut ni fattar! 

Jag är också gravid i vecka 6 och sitter i en situation jag inte vill sitta i. Pappan är jättearg och beter sig jätteelakt och hotar med att aldrig mer prata med mig om jag behåller.. Men jag vill behålla. Jag har ett barn sen tidigare som blev till på ett liknande sätt och jag har inte ångrat honom en sekund. Visst är min livssituation inte optimal just nu (studerar). Men jag kommer att vara klar lagom till bebisen kommer och sen föräldraledig i ett år.. Jag har redan en plan i huvudet :( önskar bara att någon stöttade mig.

Jag förstår hur du menar.. Jag förstår att det är med god avsikt som du försöker få mig att fundera mera över mitt beslut. Jag försöker att inte känna så mycket ärligt talat. Jag hade tur och fick en tid imorgon bitti redan, kl 11 och jag känner inte att det är förhastat på något sätt, känner mig ärligt talat bara lättad. Jag hade mått så dåligt av att gå runt och vänta i 1 veckas väntetid som jag har läst att vissa har fått göra... måste vara fruktansvärt. Men det är såklart väldigt individuellt... Jag vet iallafall att jag skulle må jätte dåligt att gå runt och vänta medans det växer i magen. 

Jag känner mig inte redo. Jag vill leva några år till som sambo och bara kunna prioritera mig och min partner + valp. Känner att det är full rulle iallafall med alla måsten och allt ansvar. Självklart känner jag mig jätte jätte dum som inte använt preventivmedel... Detta känns så fruktansvärt onödigt och jag trodde aldrig att jag skulle hamna i denna sits. Men det hjälper att läsa inlägg här från personer som upplevt/upplever ungefär samma sak.. Det får mig att inse, att abort är vanligare än vad man tror och att jag inte är ensam.

Min sambo kommer följa med mig imorgon och stötta. Jag vet att det kommer bli tufft och att jag kommer mest troligt gråta... Mestadels för att jag har dåligt samvete. Att det fick gå så här långt. Men jag känner mig inte redo att bli mamma, jag gör bara inte det. Jag vill hinna mogna mer i tanken, bli några år mer erfaren, känna att jag har levt färdigt med tvåsamheten...

Jag försöker heller inte göra detta till "någon big deal", då det är lättare att hantera då. Jag vill bara få det gjort så jag kan gå vidare. Jag vet att det är rätt beslut, det känns inte lika tvivelaktigt längre. Men visst gör det ont, psykiskt 

Inte preventivmedel?

Ok, först slarva och sen ta bort ett barn för att hinna leka med en valp och köpa bostadsrätt?

Jag som brukar försvara fria aborter med näbbar och klor tycker plötsligt att vi behöver de över abortteglerna. I vissa fall får man sätta sej över att man släcker ett liv, för att inte förstöra ett annat liv, sitt eget. Men att göra det bara för att det inte blev perfekt som man tänkt.... sorgligt. Det är inte det här barnet som kommer om två år när ni tapetserat klart barnrummet i bostadsrätten.