Ung, gravid och orolig

Håller fullständigt med i detta fall!

Att du är klar med din utbildning är skitbra, då har du kommit en bra bit på väg. Att ni inte känt varandra så länge är ju såklart en nackdel, men betänk att nästan alla förhållanden ändå går i kras. Bara du är helt säker på att pappa är en bra människa, kommer bli en bra pappa och att ni skulle kunna samarbeta utan bråk så är det ganska bra.
Vad andra ska tänka kan du skita i, vad du än gör så kommer folk alltid ha åsikter.

Vi är alla olika .Hade jag tvekat minsta lilla så hade jag nog gjort abort, men det är jag. Jag stod en gång inför ungefär samma beslut som du. Jag ville egentligen inte ha barnet, absolut innerst inne. Situationen var inte speciellt bra, men abort ville jag inte göra. Så den gången behöll vi. Inte för att jag egentligen ville ha barnet, men för att jag inte ville göra abort, det kändes inte rätt osv. Vi miste det barnet och hur hemskt det än låter så var det nog för det bästa.
Ingen kan säga åt dig vad du ska göra. Men tänk, tänk, tänk. Tänk ur alla synvinklar. Är du beredd att bli ensamstående? Är du beredd att få ett handikappat barn? Är du beredd på tvillingar? Har du några framtidsplaner/önskningar som inte går att förena med barn?
Jag hoppas att du kommer fram till ett beslut som känns bra för dig.

Ville bara säga att det är jävligt dumt o lyssna på människor som inte har en aning om dig eller din bakgrund. En abort är ju bara ditt beslut så varför lyssna på en främmande människas åsikt?

Jag var 24 år när jag blev oplanerat gravid. Hade bara varit tillsammans i 8 månader. Hade tid för abort då han kände att han inte var redo att bli pappa. Vi båda hade jobb och bodde tillsammans i hans lägenhet. 3 dagar innan abort tiden så ringde jag och avbokade. Jag skulle aldrig kunnat leva med mig själv om jag genomförde aborten. Idag är våran son 3 år och varken jag eller min sambo ångrar mitt beslut.. kärleken till barnet är obeskrivlig. Men förstår också att det är en svårare situation när man bor kvar hemma inge jobb osv.. Det är en stor prövning för förhållandet att få barn. Har du en stöttande familj? Väljer du att behålla så kommer du aldrig att ångra dig, men som sagt det är tufft att bli förälder.

Vad du väljer att göra är upp till dig och ingen annan! Jag blev själv gravid när jag bara vart tillsammans med min nuvarande man i 7-8 mån. Jag var då också väldigt ung (17år) men innan jag hann bestämma mig om abort så fick jag ett missfall. När ja tänker på det idag hade jag antagligen gjort aborten då min situation krävde det och det skulle vara det bästa för barnet. Men nu är jag 22, gift med samma man som jag vart tillsammans med i 6 år och väntar barn. Jag är snart färdig med min utbildning. Så inte ens det är färdigt men livet löser sig om man kämpar.

Känner du att du kan vara en bra mamma och ta dig igenom de möjligtvis tuffa stunder (kan också bli helt perfekt!) och sätta ditt barn framför ALLT bör du följa ditt hjärta. Ett extremt svårt beslut, och många har olika åsikter men i ditt fall är det enbart din åsikt som spelar roll!

Hej TS! Om du väljer att behålla eller göra abort är helt och hållet upp till dig. För 2 år sedan blev jag oplanerat gravid och valde abort, det är det bästa val jag gjort! Ansåg inte att jag/vi hade förutsättningar för att sätta ett barn till världen. Jag valde att göra en kirurgisk abort,hade jag blivit gravid igen hade jag valt en kirurgisk igen! Många gånger hör man talas om smärtor och långa blödningar osv, att man får se ett dött foster och liknande, jag slapp allt det med en kirurgisk. Blev sövd och hela ingreppet var över på 10-15 min. Vaknade, fick en macka och alla graviditetssymtom var borta. Blödde i två dagar! Om du väljer att göra abort så oroa dig inte för en kirurgisk abort :)

Tack, svaren hjälper mig faktiskt lite med hur jag ska tänka kring det här, jag förstår ju att det är mitt beslut i slutändan.

Oj, till mig sa de att jag kommer blöda i sex veckor av medicinsk abort. Vad förvånad jag blir över att du bara blödde två!

Nån mer som gjort kirurgisk abort? Hur var det för er efter aborten? Vad kände ni och vad hände rent kroppsligt?

Jag fick aldrig välja kirurgisk abort ???

I vilka lägen får man det? Jag fick föda fram fostrena. Det var som en förlossning fast i mindre omfattning. Efteråt ville jag se fostret, det var mitt val.

Kirurgisk abort låter lättare men det måste finnas någon nackdel?

Har du pratat mer med din pojkvän?

Va? Men det måste ju varit jättesvårt, uh :(

Min pojkvän säger hela tiden att han stödjer mig oavsett vilket beslut jag tar. Det känns skönt, både att han låter det vara mitt beslut och att han stödjer mig. Han säger att han följer med till abortmottagningen om jag vill det, eller till mvc om jag vill det.

Det är väldigt olika med aborter hur länge man blöder, hur ens kropp svarar, smärtor osv.