Ung, gravid och orolig

Som jag skrev innan så är abort, som allt annat högst individuellt. Jag har många nära mig som gjort abort. Vissa klarade det bra fysiskt, andra inte. Vissa sörjer aborten än fast det var flera år sedan och vissa kända bara lättnad och glädje när det var gjort. Så att förlita sig på andras erfarenheter går inte riktigt.

Håller med dig. Har läst många aborttrådar här på FL, och det verkar som om de som mår allra sämst är kvinnor vars partner tvingade dem till aborten eller inte brydde sig överhuvudtaget. Jag och min partner hade bara varit tillsammans 3 månader, men han stöttade mig oavsett val, var med på alla läkarbesök (gjorde undersökningar för utomkvedshavandeskap + var inne på akuten 2 ggr) och bara fanns där för mig. Efter aborten var han med mig hela tiden, gick och handlade allt jag ville ha, tog hand om mig osv. Det kanske är därför jag inte alls ångrar min abort, för att jag hade en stöttande partner? En teori bara

Kan ligga något i det. Det mesta är ju lättare om man inte känner sig dömd, känner (onödiga) skamkänslor och har support.

Anonym, jag förstår att dig och kanske andra inte trivs vad jag skriver. Men det är "frihet av ord". Om du skriver för mord (abort), så jag skriver mot det och för livet.

Förlika sig ;)

 

kimbra, vilken väg valde du?

Vart är du ifrån?

Ja du talar absolut med ditt fria ord, men att säga att vi som genomfört abort har mördat våra barn är bara fel. Det är ohyggligt och kränkande.

Jag tror Ts föredrar en diskussion utan propaganda för anti-abort och eftersom hon faktiskt övervägt det så tror jag inte hon håller med dig på den punkten.

Tack för alla svar!

Jag tycker absolut inte abort är mord, men det bär mer och mer emot att göra abort ju mer tiden går. Vi är rätt inställda på att bli föräldrar nu efter första mötet med barnmorskan så vi ska nog inte göra abort.

Nu funderar jag i stället över hur jag ska berätta nyheten för nära o kära :)

Kan du bevisa (med något annat än dina föråldrade värderingar) att en abort per definition är mord? Jag vet såna som gjort abort i vecka fem då inte ens hjärtat slår så kom inte med det som argument.

Vet att det finns rätt många trådar om just detta så jag tänkte att jag kan hopa in i den här! Även jag fick för ngn vecka sedan reda på att jag är gravid. Pappan och jag har en bra rellation men är icke tillsammans. Redan från början har jag förstått att jag måste göra mig redo för att ta hand om det här barnet ensam då pappan är skräms av bara tanken på ett barn. Jag hade förmodligen inte skrämts av detta i sån grad om jag inte var orolig för framtiden oxå, jag vet inte om jag sla behålla eller inte men det har alltid känts fel för mig med en abort. jag är väldigt ung, runt tjugo års åldern och har inte mycket att stå på. Jag har en fantastisk familj som skulle stötta mig om jag behövde och med all säkerhet skulle hjälpa mig ekonomiskt men jag är rädd. Hur bygger jag en framtid för ett barn på något jag inte har ännu? Är det själviskt att föda ett barn till världen där det inte är säkert att pappan skulle orka vara närvarande? Jag vill tänka att jag är stark men jag känner mig så liten pch rädd just nu. Jag har ändå bra förutsättningar...'men hur gör man när man inte har jobb högre utbildning eller lägenhet. Hur ska jag klara att ta hand om ett barn själv? Jag kan vakna ibland och tänka att en abort är det självklara men mitt hjärta håller inte alltid med... Jag kan inte bestämma mig... Och det måste jag göra snart. Någon mer som varit med im detta eller har goda råd?

Mitt råd till dig är att om du känner att du inte kan ge eller klarar av att underhålla ditt barn med det som behövs istället välja utsikterna för din egen framtid och framtida stabila miljöer med ett förhållande och ekonomisk trygghet. Men det är bara ett råd.

Jag tycker att du skall sitta ner med din partner och prata om det. Ifall du inte vill göra abort (vilket jag inte hade gjort) så kan du placera barnet för adoption,på det viset får barnet ett hem och ett bra liv och du kan fortfarande träffa hen! 
Men sen kan man så klart vara skeptisk om att inte ha vårdnaden om sitt eget barn. Men sitt ner och prata med honom om det! Du har väl berättat att du är gravid? Kram

Detta är ju en gammal tråd och om TS valde att behålla är hon i typ v 36 (räknade snabbt) så med största sannolikhet vet pappan!

Tror allt kommer gå toppen, läste att du troligen går mot att behålla och det kommer gå galant! Är själv ung (16år), och jag har fixat upp allt ordentligt så nu är det bara lillen som saknas (bf om en månad). Lycka till med allt! 

I min blogg skriver jag lite om hur min vardag ser ut med graviditet och allmänt kika gärna :)
Min blogg ---> alexsandrae.forme.se/

Jag tipsar absolut om att vänta. Och jag är bara 20 med barn

Jag valde att inte göra abort. Idag är jag i vecka 40+1 och ska alltså föda när som helst :) allt är förberett här hemma och min partner vet såklart att jag är gravid, hehe! Vi längtar jättemycket!

Aw grattis!!!

Grattis :D

har skickat meddelande till dig, svara gärna när du har tid :)