Ni som förlorat barn i slutet av graviditeten - orsak?

Jag hoppas att det är ok att jag svarar, trots att jag inte förlorade min son i slutet.

Först och främst vill jag beklaga att er dotter inte fick leva. Det är så fruktansvärt att jag inte önskar min värste fiende detsamma.

Min son dog i magen i v 21, jag är förlöst fyra dagar senare. Jag kände dock igen mig mycket i det du skriver. Läkarna sa att det är stor risk att man inte hittar något under obduktionen, och att det dessutom kunde ta ganska lång tid. Vi beslutade oss för att inte låta obducera honom. Men allt såg väldigt bra ut, han var frisk så vitt de kunde se, också enligt RUL, moderkakan var hel och fin. Inga synliga fel alltså.

Sista veckan innan han dog upplevde jag att han rörde sig mindre (hade känt rörelser sedan v 16). Två dagar innan var jag hos bm för att jag var orolig, men hjärtljuden var normala. Jag tyckte också att magen inte växte, den nästan krympte. Tänkte att det kanske var magsjukan vi hade i familjen, hade inte fått i mig jättemycket mat se senaste dagarna. Dagen han dog (tror jag) kände jag inga rörelser längre. Det var bara helt stilla. Läkarna säger att det mest troligt var psd i magen.

Önskar dig all lycka i framtiden, kram!

Vill först beklaga sorgen, så hemskt för er.

Nu är jag själv inte drabbad, men kände en som förlorade sin dotter i magen i v.40. Orsaken var knut på navelsträngen.

Först vill jag beklaga sorgen <3

Vi förlorade vår dotter i v 42, upplevde inga minskade fosterrörelser utan hon rörde sig som vanligt dagen innan.
De hittade inga fel på mig eller vår dotter, hon dog i plötslig spädbarnsdöd.

Jag vet många som upplevt minskade fosterrörelser men där de inte hittat några fel ändå.
Ni borde snart få svar från obduktionsrapporten och proverna, oavsett om ni får ett svar på varför hon dog så kommer det finnas många "tänk om" och "varför".

Tack för att ni delar med er! <3 Och beklagar att ni också förlorat era små, MrsP79 och Randiga jag.

Randiga jag, när förlorade ni er dotter? Ja, angående provsvaren vet jag inte riktigt vilket svar jag helst vill ha. Om det är proppar kan man ju behandla det till nästa gång, men jag tror det skulle kännas jobbigare känslomässigt att få det svaret, att det på något sätt var min kropp det var "fel" på, eller vad man ska säga. Det är svårt att inte spekulera en massa såhär innan man fått provsvaren..

Vi förlorade henne för nästan två år sen, känns som det var en evighet sen men samtidigt igår!
Kommer ihåg hur vi funderade innan vi fick svaren, vi ville att det skulle vara något, så man inte skulle behöva undra men samtidigt ville vi inte att det skulle vara något ärfligt. En miljon tankar och känslor samtidigt!

Oavsett vilket svar ni får så är det inte ditt fel! Fast jag vet att man anklagar sig själv lång tid efter, jag kom på och ältade en massa dumma saker som jag tänkte var orsaken.

Hej

Jag vill bara först och främst beklaga för alla förlorade barn. Vi är många änglamammor.

Jag har förlorat två barn i intrautin fosterdöd. I våras så förlorade vi vår son Gabriel och för ca en månad sen så förlorade vi vår dotter Bell.
Dock va ingen av dessa graviditeterna i slutet av en graviditeten, vi förlorade Gabriel i vecka 22 och Bell i vecka 24.
tulpan­is jag fösrstår din rädsla. När vi förlorade vår son så gjorde dem obduktion och allt på honom, han var helt frisk de fann inget sa dem. Och inte heller på mig.
Men nu i efter hand så har vi fått veta att de inte undersökt hela moderkakan som de då sa till oss att de hade gjort.
Nu när vi förlorade vår dotter så gjorde dem obduktion på henne också och hon var också helt frisk men...... nu när man då förlorat andra barnet så kollar dem mer än vad de tydligen gjorde första gången.
Som du sa vill man ens veta vad orsaken är? Efter Gabriel så sa dem till oss att vi finner inget fel på dig eller ert barn, då fick dem en att tro att okej vi kan försöka igen för de säger till oss att det händer inte två gånger.
Men nu svaren kommit efter vi förlorat Bell så har vi fått veta att jag tydligen har otroligt höga värden av mina trombocyter ( blodblättar ) vilket då har lätt till att det blivit proppar och små infarkter i moderkakan.
Det som gör mig nått så otroligt arg och ledsen för att de visade ju sig som jag sa tidigare att det ej kollat allt då vi förlorade Gabriel. Hade de kolla allt som de då sa att det gjort men tydligen inte, så hade vi förmodligen inte förlorat ett barn igen.
En person ska ha runt 160- 350 trombocyter i kroppen vad jag har fått höra, jag har tydligen över 1300 trombocyter i mitt blod och de kan inte just i nuläget förklara varför jag har så höga värden.

Jag gjorde allt jag kunde när jag va gravid, men det hjälpte ändå inte för det då visade sig att jag bär en blodsjukdom.
Hur går man vidare nu, tänker jag... Kommer vi någonsin kunna få barn?

Ja, vi är ju tyvärr många. 

Beklagar att du inte fick behålla dina små! Vad ledsen jag blir när jag läser din historia, och upprörd! Har ni anmält vården? Just detta med proppar och infarkter i moderkakan verkar ju vara en vanlig orsak till att barn dör i magen men har man varit med om det en gång så ska man ju få medicinering vid en andra graviditet, och då ska det gå bra. Otroligt dåligt hanterat låter det som.

Vi fick svar häromdagen om att vår tjej i alla fall inte hade något kromosomfel, så det var skönt. Får se vad obduktionen av moderkakan visar..

Hej
Nej det har vi faktiskt inte gjort. Har funderat lite på det, Men just så har man inte mycket ork för nått. 
Ja de har gjort många små missar för oss.

Ja det va ju ändå skönt att ni fick veta det. Är det lång tid kvar innan ni får svaren på moderkakan?

Fullt förståeligt att ni inte orkat driva något sånt just nu. 

Vet inte riktigt, borde komma inom 1-2 månad i alla fall. 

Ja, vi fick svar i dag - plötslig spädbarnsdöd i magen. Inga fel på henne eller mig. Ett helt friskt barn som dör..

Kram

Det känns mestadels positivt ändå. Då vet vi att sannolikheten att det händer igen är extremt liten, våra läkare har aldrig varit med om det. Även om det känns helt sjukt att inte veta också, att vi aldrig kommer få veta varför.

Kram