Anonym (Vill inte)

Äldre 1 Mar 09:26

40 svar

v. 14 och vill inte göra abort =/

Jag var på en utredning för UVI i förra veckan och fick då chockbeskedet att jag är gravid. Ringde direkt abortmottagningen eftersom ett tredje barn inte passar nu. Sen åkte jag hem och berättade för sambon. Fick tid 8 dagar senare, vi pratade inte så mycket den veckan, jag ville bara förtränga det. Jag skulle få ta första tabletten direkt vid besöket och den andra hemma.

Väl där konstaterade läkaren att jag är i v. 14 och att det inte längre går att göra medicinsk abort. Har fått ett sent missfall förut där jag fick göra en tvåstegsabort och jag kände direkt att jag inte klarar det. En del av mig tänkte att jag tar den första tabletten på en gång för då kan jag inte ändra mig, men kuratorn avrådde mig.

Så nu sitter jag här, går in i v. 15 i morgon, sambon vill göra abort och inte jag. Den enda motiveringen jag har är att jag inte pallar, har sett en bebis på skärmen och känner varje dag hur den rör sig där inne. Jag ser det som att jag dödar mitt barn, kan inte leva med det.

Sambon är inte arg utan lägger fram hur han känner och är samtidigt tydlig med att han förstår att jag känner mer än vad han gör. Han skulle vänja sig vid tanken och älska barnet lika mycket som de andra två, men att det bästa i hans ögon vore abort.

Jag förstår att man är två om beslutet, men hur gör man i det här läget?

Griseknoen35

Äldre 6 Mar 06:09

#10

Anonym (Vill inte) skrev 2015-03-05 22:23:57 följande:

Vi har pratat ordentligt nu och han vill verkligen inte behålla. Han säger att jag inte bara kan tänka känslomässigt utan måste se det praktiska. Han menar att vi måste flytta för vi får inte plats i huset och med tanke på ekonomin måste vi då långt ut på landet för att hitta något billigt, vilket innebär att jag förstör våra två barns liv. Om vi behåller barnet skjuts våra ekonomiska planer upp och vi får inte bra ekonomi förrän han blir pensionär. Vi kommer få sitta i soffan och mögla. Fortsatte med att jag aldrig kommer komma ut på arbetsmarknaden igen utan kommer vara hemma med barnen hela livet. Det kommer tära på oss så att vi nog separerar enligt honom.

Jag sa att jag inte ser hans hinder, dock många andra, men när det kommer till själva beslutet om abort så kan jag bara inte. Jag klarar inte av det!

Han ser det inte som ett barn, det gör jag. Jag känner det sparka flera gånger om dagen och magen växer. Han ser det inte som att döda det, men det gör jag. Så hur gör jag?

Jag hade behållt. Jag hade aldrig förlåtit mig själv att ta bort ett barn som jag kände så starkt för. Att du är mammaledig ett år hindrar inte dig från att få ett jobb. Ang boendet så kan ni iallafall bo 3-4 år till barnet behöver inte eget utan kan sova med er där ni bor nu, om 3-4 år och du arbetar ser er ekonomi annorlunda ut. Han säger som han gör för att pressa dig till abort. Tar det slut för att ni får ett barn till så är nog inte förhållandet stark från början. Ni har redan barn och ett till gör inte så stor skillnad. Jag har själv tre och det är ingen större skillnad mot två.

Nattöga

Äldre 6 Mar 07:53

#11

Anonym (Vill inte) skrev 2015-03-05 22:23:57 följande:

Vi har pratat ordentligt nu och han vill verkligen inte behålla. Han säger att jag inte bara kan tänka känslomässigt utan måste se det praktiska. Han menar att vi måste flytta för vi får inte plats i huset och med tanke på ekonomin måste vi då långt ut på landet för att hitta något billigt, vilket innebär att jag förstör våra två barns liv. Om vi behåller barnet skjuts våra ekonomiska planer upp och vi får inte bra ekonomi förrän han blir pensionär. Vi kommer få sitta i soffan och mögla. Fortsatte med att jag aldrig kommer komma ut på arbetsmarknaden igen utan kommer vara hemma med barnen hela livet. Det kommer tära på oss så att vi nog separerar enligt honom.

Jag sa att jag inte ser hans hinder, dock många andra, men när det kommer till själva beslutet om abort så kan jag bara inte. Jag klarar inte av det!

Han ser det inte som ett barn, det gör jag. Jag känner det sparka flera gånger om dagen och magen växer. Han ser det inte som att döda det, men det gör jag. Så hur gör jag?

Men herregud -.- Som ovanstående skriver, mannen säger bara det där för att pressa dig till abort- Du kommer INTE att vara hemma med barn hela livet. Du kommer kunna söka jobb igen om kanske ca 1,5 år. Och du kommer få ett jobb.

Du förstör INTE barnens liv om ni flyttar ut på landet (finns t.o.m de som säger att det är bättre för små barn att växa upp på landet!). Jag och mina syskon växte upp på landet. Helt fantastiskt. Fritt, öppet, vackert. Avstressande. Jag har fortsatt välja att bo lantligt. Men f.ö kommer ni inte behöva flytta första åren eftersom en bebis inte behöver ett eget rum och när ni sen kanske måste flytta har ni ekonomin kommer ni ha ekonomin till det också.

Det är LÅNG tid tills han är pensionär och innan dess har både du och han bra jobb, bra löner och kommer ha hundratals tusen sparade på kontot. En bebis kostar INTE en månadslön, som han verkar försöka inbilla dig.

Det han säger om att barnet kommer tära på er så ni går isär - det är det värsta av allt han säger och det du ska ignorera mest. Det är mycket fult spel av honom att spela på ert förhållande. De andra två barnen har inte "tärt isär er" vad jag förstår, så varför skulle ett tredje göra det?

Nej, känner du så starkt emot en abort kommer du må dåligt väääääldigt länge om du genomför det. Och mannen din sa ju t.o.m själv att han skulle vänja sig och älska barnet om det faktiskt kom. Gå på det och behåll.

Anonym (Vill inte) Trådstartaren

Äldre 6 Mar 08:01

#12

Grejen är att vi HAR plats, fattar inte hur han tänker! Igår kom han hem exalterad och ville göra en rockad hemma så att våra två barn får varsitt rum och vi flyttar ner. Precis bredvid det som ska bli vårt sovrum finns ett ledigt tv- rum som knappt används.

Jag får ut 14 000kr i FP, vi får extra barnbidrag på 1500kr, förskoleavgiften minskar med mer än 1000kr. Hans lön på det, hur kan han anse att det är dåligt? Det blir ingen båt, ingen utbyggnad på huset eller andra dyra prylar, men det skjuts ju som du skriver upp i ett ynka år, han får det till över 20år.

Jag känner likadant, fixar vi inte detta hade förhållandet spruckit ändå. Sitter han och möglar är det hans beslut, inte mitt. Jag får dåligt samvete över att tvinga honom till ett beslut han absolut inte vill, var är hans samvete och känslor? Jag vet att han blir väldigt vass i munnen när han är upprörd, att plötsligt börja talla på ordet separation under ett sånt känsligt samtal är kanske bara ett sätt att skrämma mig till abort, men det är inte värre för mig än en abort.

Dixie841

Äldre 6 Mar 08:07

#13

TS, det är ju inte som att allt blir "detsamma som innan" om du skulle ta bort barnet. Oavsett valet så kommer det påverka er. Upplys din sambo om det. Du skulle ju få leva med aborten och skulle inte det ligga som en tung blöt filt över hela er relation?

Har aldrig hört någon ångra ett barn. Har däremot hört flera ångra en abort.

Dessutom, livet blir vad man gör det till.

Lycka till och stå på dig

Griseknoen35

Äldre 6 Mar 08:23

#14

Anonym (Vill inte) skrev 2015-03-06 08:01:30 följande:

Grejen är att vi HAR plats, fattar inte hur han tänker! Igår kom han hem exalterad och ville göra en rockad hemma så att våra två barn får varsitt rum och vi flyttar ner. Precis bredvid det som ska bli vårt sovrum finns ett ledigt tv- rum som knappt används.

Jag får ut 14 000kr i FP, vi får extra barnbidrag på 1500kr, förskoleavgiften minskar med mer än 1000kr. Hans lön på det, hur kan han anse att det är dåligt? Det blir ingen båt, ingen utbyggnad på huset eller andra dyra prylar, men det skjuts ju som du skriver upp i ett ynka år, han får det till över 20år.

Jag känner likadant, fixar vi inte detta hade förhållandet spruckit ändå. Sitter han och möglar är det hans beslut, inte mitt. Jag får dåligt samvete över att tvinga honom till ett beslut han absolut inte vill, var är hans samvete och känslor? Jag vet att han blir väldigt vass i munnen när han är upprörd, att plötsligt börja talla på ordet separation under ett sånt känsligt samtal är kanske bara ett sätt att skrämma mig till abort, men det är inte värre för mig än en abort.

St på dig! Du grejar det här och är er relation stark klarar även er relation den här perioden. Han är nog rädd och orolig men då ser han ju själv med tiden att det inte riktigt är som han tänker. Va hård mot honom när han säger dumma saker att du inte accepterar att han hotar med er relation.

Anonym (Vill inte) Trådstartaren

Äldre 6 Mar 10:53

#15

Dixie841 skrev 2015-03-06 08:07:04 följande:

TS, det är ju inte som att allt blir "detsamma som innan" om du skulle ta bort barnet. Oavsett valet så kommer det påverka er. Upplys din sambo om det. Du skulle ju få leva med aborten och skulle inte det ligga som en tung blöt filt över hela er relation?

Har aldrig hört någon ångra ett barn. Har däremot hört flera ångra en abort.

Dessutom, livet blir vad man gör det till.

Lycka till och stå på dig

Har försökt, men eftersom han inte har några känslor för barnet kan han nog inte förstå. Jag har som sagt fått ett sent missfall där jag fick gå igenom en tvåstegsabort, har redan varit med om detta men då var det inte jag som tog beslutet. Det var 10 år sedan men det kan fortfarande få mig att gråta mig till sömns, det verkar inte gå in och han tycker inte att jag ska väga in känslor i det hela. Medan det för mig enbart är känslorna som gör att jag inte klarar en så sen abort.

Anonym (Vill inte) Trådstartaren

Äldre 10 Mar 10:57

#16

Jag har valt att inte göra abort, var på samtal med kurator på MVC igår och skrev in mig samtidigt. Har inte sagt i klarspråk till honom vad jag valt, men mina modersinstinkter har slagit till och jag tänker skydda detta barn med näbbar och klor precis som jag gör med mina två andra. Vet inte vad som händer framöver, det får tiden utvisa.

Tack för alla svar!

Anonym (Bra beslut)

Äldre 14 Mar 17:54

#17

Anonym (Vill inte) skrev 2015-03-10 10:57:37 följande:

Jag har valt att inte göra abort, var på samtal med kurator på MVC igår och skrev in mig samtidigt. Har inte sagt i klarspråk till honom vad jag valt, men mina modersinstinkter har slagit till och jag tänker skydda detta barn med näbbar och klor precis som jag gör med mina två andra. Vet inte vad som händer framöver, det får tiden utvisa.

Tack för alla svar!

Klokt beslut grattis Du borde ha BF rätt nära mig

. Jag har BF 25/8

lycka till kram

Anonym (Vill inte) Trådstartaren

Äldre 15 Mar 07:22

#18

Anonym (Bra beslut) skrev 2015-03-14 17:54:05 följande:

Klokt beslut grattis Du borde ha BF rätt nära mig . Jag har BF 25/8 lycka till kram

Han blev jättearg, vi hade ett jättebråk och han gick och la sig utan ett ord. Jag satte mig och letade lägenheter och planerade ekonomin med tårarna rullandes, morgonen efter hade han åkt när jag vaknade. Efter ett par timmar kom ett sms med ett stort förlåt och han avslutade med 'hälsa grodan välkommen <3' :)

Jag har lite smått panik och kan väl inte riktigt vara enbart lycklig över detta ännu, mycket som ska ställas om i tanken. Men det är en oerhörd lättnad att slippa gå igenom allt en sen abort hade inneburit samt att kunna leva med ett gott samvete resten av livet. Jag är även stolt över att jag stod på mig själv då jag har en förmåga att alltid vilja vara andra till lags, denna gången följde jag MITT hjärta.

Tack, bf är 30 augusti i nuläget. Har ju missat mer än 1/3 av graviditeten så det är redan snart dags för RUL :)

vithaj

Äldre 16 Mar 23:19

#19

Grattis!!!! Så glad att du stod på dig! Heja modersinstinkten!

v. 14 och vill inte göra abort =/

INNEHÅLL