BF december 2015 :-)

Jag fick plus i tisdags, är idag i v 6+2 beräknad 17/12

Detta är mitt 4e och sista barn , är 24 när barnet föds :)

Jag är 32, bor i San Jose, Kalifornien. Har BF 6 December.  (tredje barnet varav 2:a som kommer födas här i USA). 

Jag skulle gärna ha en tråd för oss som väntar syskon, då man har lite andra funderingar och frågor än vid första barnet.

Åh jag tycker dagarna sniglar sig fram. Hade velat snabbspola till typ v.12-13 så att man kan slappna av lite mer.

Hoppar in med en fråga.

Jag Känner oro kring att mina värden i kroppen inte skulle vara bra.

Har senare halvåret mått skit. Vet inte om det varit pga min medicinnedtrappning men levt i frossa bla.

Är i vecka 6 nu och har satt ut medicin jag åt och mår förjävligt.

Blixtrar i huvudet, frossa illamåeende, yrsel m.m.

Skulle göra allt för att få ta några blodprover.

Är det möjligt? Vart vänder man sig, jag har inte träffat min bm än. Ska det först om 3 veckor.

Är så orolig att mina utsättnings symptom (om det nu är det) är ohälsosamma för barnet bla. Eller att det är något knas med mina värden i kroppen.

Hade ni ringt mvc och rådfrågat? Eller vårdcentralen. Känner mig vilsen och orolig just nu

När jag mår så dåligt

Hej! Jag tänkte också hoppa in lite smått. Plussade för två veckor sedan. Går in i vecka 7 idag (6+0) och är beräknad runt den 27/12. Vi (min sambo) har varit lite inne på abort då det inte är riktigt tillfälle för ännu ett barn just nu. Vi har två flickor som fyller 2 och 4 i sommar. Fast nu känns det som vi har börjat smälta det hela och börjat acceptera. Det känns verkligen inte rätt att göra abort och jag har varit med om ett MA emellan mina flickor och det vill jag aldrig mer behöva gå igenom "frivilligt"..

Jag har mått bra med båda mina flickor. Symtom från vecka 8-12 ungefär och sen hemsk foglossning mot slutet annars mått hur bra som helst.

Denna gången däremot mår jag fruktansvärt. Jag har konstant huvudvärk och illamående sedan flera dagar tillbaka. Är yr. Svettas. Kissar ofta. Konstant trött. Humöret är hemskt, gråtit mycket. Blir andfådd av ingenting. Svullen. Massor av finnar. Ja alltså typ ALLT och det är en plåga!

Ska ringa mvc imorgon och boka tid för inskrivning och kub och även se om jag kan få ett tidigt ultraljud. :)

Vi försökte prata igenom det men med mina hormoner gick det inget vidare.. och efter att ha sett bebis på VUL så kändes det så svårt. Nu har vi inte pratat om det alls så vi har nog bara accepterat läget i det tysta. Är i v. 9-10 så det känns definitivt som att beslutet skulle ha tagits tidigare. Typ direkt.. 

Vad roligt att flera sett tickande hjärtan! ????

Angående ambivalens till graviditeten kan jag inte riktigt relatera, men det kan säkert vara ett jobbigt dilemma, min upplevelse på abortmottagning är att det verkar tuffare när man redan har barn...

Jag funderar på det där med att berätta för arbetsgivare. Helst skulle jag vilja vänta men hela sommarens schema är lagt redan och höstens har precis påbörjats...känns så jobbigt att berätta för henne redan nu.

Vi är inne på v. 9+3 och jag mår jättedåligt. Behövde åka hem från jobbet vid lunch igår efter att jag inte ens kunde hålla vatten inne. Kom hem och sov ända till 17, först då kunde jag äta lite och kring 20 åt jag en piggelin före jag kröp under täcket för natten. Vaknade vid 5 imorse för att kräkas första ggn, har nu gjort två rundor till toan. Inget hålls inne. Stannade hemma från jobbet ännu idag men känns så fel samtidigt som jag vet att jag inte behöver berätta för arbetsgivarn än.

Någon annan som mår så dåligt att va sängliggande är det enda man orkar?

Fick dropp igår. 5+5 idag och vet inte hur jag ska orka....

Hej på er!

Jag hoppar in här

Är beräknad den 3/12 efter ett nytt ultraljud men det kan ju komma att ändras mer längre fram

Hej, har läst era inlägg ett tag. Jag är själv gravid i vecka 6+4, men nästan alla ni verkar ju må så himla dåligt, jätte illamående och kräks. Själv mår jag lite illa ibland, sen är de bara tunga bröst. Annars är de lugnt. Finns ju många som mår bra under graviditeten men man blir så orolig när alla ni mår jättedåligt. Man tror ju att de är något fel på ens graviditet då. Förra gången mådde Jag helt okej, mådde rätt illa då men aldrig att jag behövde spy, de blev ett MA i vecka 10+1. Så man är orolig att eftersom man knappt har symptom att de är något som är fel. Får ju inget vul gratis här i Skåne. Inte förrän vanliga ul v19.

Igår var jag till MVC på första besöket.. Lämnade dom "vanliga" proverna. Idag ringde BM och sa att jag måste gå å lämna nya prover för att TSH var förhöjt. Ska gå på fredag och ta nytt TSH och TPO-antikroppar..

Någon som varit med om detta?

Första här med.. bf den 31/12 on jag räknat rätt.. allt kan ju dock ske... Här är man ensam om det hela.. ska bli roligt men antagligen galet tufft... tur man har så många nära å kära som stöttar mig

Hej, här hoppar gärna jag in också :D

Är just nu i vecka 11, är beräknad 1/12. Det är första barnet, helt oplanerat och faktiskt lite opassande i livspusslet.. Är ju så ung och fortfarande student xD Men jag och sambon gör det bästa av situationen! Det ska bli otroligt spännande men jag är väldigt nervös inför framtiden. Jag är rädd och orolig. Redan nu mår jag dåligt, mår så illa hela tiden och klarar knappt ta mig ur sängen vissa dagar.

Ser att ni pratar om vikt också. Jag är väl en aning överviktig enligt mitt BMI, men av någon anledning orkar jag inte bry mig just nu. Det finns ingen chans att jag ska orka mortionera 30 min varje dag, spyr ju bara av att sätta mig upp. Är noga med vad jag äter såklart, men det har blivit mycket nudlar (cravings) och annan lättlagad, näringsfattig mat., jag äter ju tabletter med vitaminer men jag vet att jag borde äta mer näringsrik mat. Det är så svårt eftersom jag inte kan stå och laga mat - jag reser mig upp, springer till mikron, och springer tillbaka till sängen. Jag hoppas verkligen illamåendet går över snart så jag kan börja leva ett normalt liv igen xD