Avsaknad av spermier

Nu har vi gjort återföringen. Det gick bra, jag försöker vara glad för det, men tyvärr dåliga nyheter om resterande embryon. Av 20 ägg var endast 10 mogna. Spermierna klarade upptiningen och varje moget ägg injicerades med en spermie (ICSI). Tyvärr var det endast tre som började dela sig och idag var det bara ett enda som såg bra ut. Det lilla embryot fick jag tillbaka. De andra två försöker de odla vidare till blastocyster, men det ser mörkt ut eftersom de redan har avvikande delning. Så inget till frysen... Allt hopp är nu på de lilla embryot i min mage!

Men en bra sak till! De hade ju sagt att när spermierna var tinade gick de inte att frysa ner igen, men nu sa embryologen att de kunde frysa ner de överblivna spermierna!

Så just nu är det mycket blandade känslor. Jag är glad att vi har spermier kvar (vilket dock betyder att om detta inte fungerar måste jag gå igenom ännu ett nytt äggplock) och glad för att vi ändå fick ett bra embryo, men jag kan ändå inte låta bli att känna mig väldigt ledsen och besviken att det inte blev något till frysen. 20 ägg och bara ett enda embryo...

Ja det är nästan säkrast att tänka att allt skiter sig. På nåt sätt är det en försvarsmekanism som jag tycker fungerar, detta ämne är ju så varmt om hjärtat.. Minsta lilla medvind känns enormt bra, och smällarna kanske mindre då...

Hoppas ni hinner med mer försök i sommar!

Jag har återföring imorgon. Hoppas det blir av! :)

Ägglossningen behagade inte komma innan midsommarafton (=sommarstängt) , kommer förmodligen imorgon. Så här blir det uppehåll i babyverkstan till augusti. Vet inte om det känns bara tråkigt eller "lika bra". Det har varit en intensiv vår och nu har jag precis gått på fyra veckors semester från jobbet. Jag känner mig helt slut mentalt. Kanske får vila mig i form nu och ta nya tag till hösten. Önskar er alla stort lycka till!

Vi har också fått det hemska beskedet???? Känner mig aå uppgiven och jävligt bitter om jag ska vara ärlig.. ?varför just vi? tänker jag ofta

Tack! Jag var helt inställd på att det inte skulle gå, men blev ändå så ledsen imorse att tårarna bara rann. KramNej, det var vårt andra försök. Första gången fick vi ett till frysen och den här gången inget. Jag antar att min mans spermier är av väldigt låg kvalité...Imorse kände jag bara för att ge upp, ärligt talat kände jag bara för att ge upp allt, kände inte att något var värt att leva för. Jag har drömt om barn så länge jag kan minnas. Men nu känns det en aning bättre.

Det känns tryggt i den här tråden, vi är som en liten peppade familj som bryr oss genuint om varandra. Jag tycker det känns jätte bra att kunna komma in här och ta del av andras tankar, kunna prata öppet om allt och framför allt se all kämpaglöd trots alla motgångar!

Tack för ert stöd! Och jag håller verkligen med om att det är skönt att kunna prata med er tjejer här. Dock tycker jag att det är lite obehagligt när män skriver här inne och skriver att det finns sätt att lösa det på. Jag har även fått ett privat meddelande där en främmande man vill erbjuda sina tjänster. Den hjälp vi behöver kommer jag söka hos sjukvården antingen i Sverige eller möjligtvis i typ Danmark.

Kram!

Ja jag tycker inte heller om det, fick flera såna meddelanden. Ett tag kände jag mig förföljd av samma person, bytte därför nick och så vidare.. Blir lite läskigt tillslut tycker jag, när man inte känner själv att Det räcker nu.

Hur går det för alla i tråden? Vi ska äntligen få sätta igång i augusti. Någon som blivit gravid/gör några försök?

Denna väntan gör en knäpp. Vilken behandling kommer ni få?