Avsaknad av spermier

IVF med donerad sperma gjorde vi, gravida på första försöket IVF ni med?

Vi börjar med insemination. Vet inte hur många försök vi kommer göra men max 3 är bestämt. Inte mer än så. Kommer ni bara göra ett till försök?

Tror inte mitt psyke klarar mer än 2-3 faktiskt. Hade gärna gått på ivf direkt men det är lite dumt i och med att insemination kan funka. Hur ser ditt AMH värde ut? Kommer du göra med letrozol igen?

Hur gammal är du? Beror ju på i relation till åldern.

Vi kommer troligtvis köra gonal f + ovitrelle. Letrozol kan göra min slemhinna tunn enligt gyn så ska se. Min nya gyn är tillbaka från semestern på måndag så ska kontakta henne då. :)

Precis. Då fäster det inte. Tror att gonal gör att slemhinnan växer till sig. :)

Vi kommer att göra ett nytt inseminarionsförsök den här månaden och går det inte vägen så blir det ivf nästa gång.

Hamnat i en liten svacka och mår rätt psykiskt dåligt av allt det här plus att det händer massa andra grejer i mitt liv. Blev så besviken på en familjemedlem som inte riktigt kan förstå att jag inte orkar träffas just nu längre än en kort stund. Hon anser att hon och hennes partner har det lika jobbigt eftersom dom också försöker med ivf just nu. Men grejjen är att dom har 3 (!) barn totalt, varav ett gemensamt. Jag förstår att dom också har det svårt men min situation är väl inte samma! Jag har inga barn och just nu känns det som jag aldrig kommer att få några heller.

Det är tufft just nu. Hoppas ni kämpar på där ute...

Vi har gjort 3 insemineringar i Danmark för ett par år sen, och 3 insemineringar i år i Sverige. Planerar som sagt ett till den här månaden och går det inte vägen blir det ivf. Men då har vi valet att antingen få byta klinik (till ett universitetssjukhus) med väntetid eller vänta till årsskiftet då vår klinik får göra ivf med donerade spermier (i dagsläget får dom bara göra ivf om man har egna spermier). Så jag vet inte hur det blir.

Jobbigt att din man inte har lika bra koll som du. Man är ju två i processen. Min kille är faktiskt väldigt insatt, mer än mig skulle jag vilja säga. Du får lägga fram lite info vid hans sängbord så kanske han läser vid sängdags ;)

Jag tänkte kolla på det programmet, men min sambo tyckte att jag kanske skulle avvakta. Hade sån panik där ett tag när jag insåg att jag kanske ALDRIG blir mamma. Hoppet var helt bortblåst. Alltså, jag har hela livet tänkt att jag ska skaffa barn relativt tidigt. Jag har alltid önskat det, och min sambo lika. Men nu sitter vi här fortfarande barnlösa efter tio år tillsammans. Man borde kanske ha tagit tag i saken tidigare, men jag var väl naiv och trodde att det skulle lösa sig av sig själv eller nåt. Och man blir inte yngre. Jag är 34 och min sambo 43. Vill ju helst inte känna sig som mormor och morfar på föräldramöten. Om det nu blir nåt. Känns verkligen hopplöst.

Hur många försök har du gjort? Tycker det känns väldigt ledsamt det du skriver. Varför skulle ni inte kunna leva upp till er dröm ihop menar du? Jag förstår att det känns långt borta men flera homosexuella par t ex skaffar 1-3 barn. Visst att det är två kvinnor ibland som bär varsitt barn men du har ju precis som dem inte heller några fertilitetsproblem? :)

Jag vet inte hur lång väntetid det är. Vi har inte kommit så långt än i och med att vi fortfarande gör inseminering. Jag vill såklart inte vänta till nästa år, men vill helst inte byta klinik igen heller.