Avsaknad av spermier

Vi hade sån tur att det hittades spermier vid biopsin i en av testiklarna , trots väldigt högt FSH värde och små testiklar. Men pga att spermierna var så få och långsamma så rekommenderades vi att plocka ut spermierna via Mikro-tese pga att då ökar chansen väldigt mkt. Vid biopsin så måste de använda de spermierna de får ut även om de inte är så bra. Vid Mikro-tese så kan de välja de bästa spermierna.

Det var skönt att få svar på vad det var. Hade själv inte hört talas om det innan. Får googla lite =)

Kram!

healthcare.utah.edu/andrology/services/infertility-causes/tese.php

Här jämför de vanlig biopsi och mikrotese, och att i 56% av fallen där ingen biopsi gjorts innan så hittas spermier via mikrotese jämfört med 51% om biopsi gjorts innan för att fastställa om man ska gå vidare till mikrotese eller inte. Med andra ord, i nästan hälften av fallen där biopsi gjorts först så hittas inga spermier vid mikrotesen. 

bacandrology.biomedcentral.com/articles/10.1186/2051-4190-23-5

Här står de om vilka faktorer som påverkar resultatet av mikrotese, står också om Klinefelters syndrom. 

www.maleinfertility.org/new-retrieval4.html

Här jämförs olika biopsimetoder. Den metod som användes på min man är TFNA eller Percbiopsy, men tror att det är den förstnämnda om jag minns rätt och i denna studie står det att chansen att hitta spermier med denna metod är generellt mycket mindre än t ex via tese, Då undrar man varför de valde den metoden? 

www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17822417

Det finns många fler studier och forskningsrapporter, det här är bara ett axplock av det jag läst sedan vi fick det tråkiga beskedet, har också läst en jättebra forskningsrapport som jag försökt hitta nu men utan framgång. Ska försöka leta efter den!  Kanske har länkat till den tidigare här i tråden, minns inte. 

Ja det stämmer, men vi har fått blankt nej. De anser att chansen att lyckas är så liten att de inte vill bekosta det. Vi hade samtal med vår ansvarige läkare om det och sedan när vi var i Carlanderska så berättade vi att vårt landsting vägrar att bekosta ingreppet, så då tog Carlanderska kontakt med vår läkare för att hjälpa oss att få det bekostat men icke.

Jag har läst hur mycket studier och rapporter som helst, men man ska ändå ta siffrorna med en nypa salt. T ex har Göran sagt att vi har en chans på ca 15% så det är inte så upplyftande som i studierna som jag läst, men läkaren gör ju en bedömning i varje enskilt fall. I vårt fall har ju fem fina vävnadsprover tagits från varje testikel utan att en enda spermie hittats och då gör man bedömningen att sannolikheten för att det överhuvudtaget finns spermier är liten. Men ja, microtese är klart den bästa chansen man kan få om man har gravt nedsatt spermieproduktion.

Jag förstår din ilska, jag är lika förbannad på vårt Universitetssjukhus. Men de å sin sida motiverade det med att det inte finns någon forskning eller några studier som påvisar positiva resultat om microtese, att det är en ny metod och inte väl beprövad. Vad de inte verkar veta att det är en metod som används världen över (men endast en läkare som behärska metoden i Sverige) och att det finns en hel del forskning och studier. Pinsamt värre! Vår läkare på Carlanderska skrattade när jag berättade det. Men jag tror att det handlar mycket om prestige också mellan klinikerna, dvs att de ser det som ett underlag att inte kunna hjälpa oss vidare medan en annan klinik har kompetens och kunskap att göra det möjligtvis.

Det låter som goda odds. Men visst har ni inte gjort någon biopsi ännu? Försök att ta ett steg i taget, det gjorde vi och det hjälpte mig att inte bli fullkomligt galen. Man blir galen nog ändå av all oro och sorg. Vi har haft microtese som plan B hela tiden men vi planerade inte för det och la inte ner mycket energi på det. Vi fokuserade först och främst på biopsin. Har man tur så slipper man göra microtese (om spermier hittas vid biopsin) och då är det onödigt att ha ältat och grubblat över det. Ta en sak i taget är mitt råd! När biopsin misslyckades så ringde vi Carlanderska dagen därpå och bokade in ett första samtal. Det var skönt att ha en plan B. Eller så har man donerade spermier som plan B och då tar man tag i det istället. Jag tror det är viktigt att hela tiden ha en plan B... Men först ska man koncentrera sig på plan A och inte tänka för många steg framåt. Men visst är det du som skrivit att din sambo är helt emot att göra microtese?

Jobbar ni som vanligt eller är ni sjukskrivna nån % eller så?

Jag jobbar heltid, men jag mår inte alls 100 och tankarna är på annat håll.

Kan man få sjukskrivning i samband med ivf?

Jag jobbar heltid, men jag mår inte alls 100 och tankarna är på annat håll.

Kan man få sjukskrivning i samband med ivf?

Tribulus terrestris eller tiggarnöt som det heter på svenska är en ört som stimulerar och ökar testosteron naturligt i kroppen. Denna ört sägs kunna hjälpa män som har utebliven eller låg spermieproduktion. Men om mannen redan har normala testosteronvärden vet jag inte om det hjälper, vet du?

Du kan säkert fråga någon på er fertilitetsklinik. Men jag tror att så länge man håller sig till naturliga örter så kan ingen skada ske. Men om man t ex äter andra mediciner så ska man rådfråga läkare innan man äter örter eftersom det kan påverka medicinens verkan. Men är man frisk och inte äter mediciner så är det ingen fara. I andra delar av världen använder man örter och annat från naturen för att avhjälpa olika åkommor, till skillnad från i väst där man använder "kemiska mediciner". Tiggarnöt som jag nämnde finns som kosttillskott.

Det är klokast att först ta reda på hans testosteronnivå först och om den är låg så kanske han får medicin för det. Men annars så skadar det inte att testa örten som jag tipsat om! Jag har som sagt sökt igenom Google och just den örten omnämns som bra kosttillskott om man har låg eller utebliven spermieproduktionen, speciellt kanske om man har låg testosteronnivå. Min man tar vanliga vitamintillskott Q10 och Cordyseps. En annan ört som omnämns mycket är också Asparagus Adscendens. Det är en sparrisväxt och anses vara bra om man saknar spermier! Det finns hur mycket som helst. Vi känner att det skadar inte att testa. I många delar av världen så använder man just örter och naturlig medicin för att "bota" avsaknad av spermier (t ex Indien, Kina, etc) så varför inte ge det en chans i väntan på bättre tider? :)

Ja precis, så kan det absolut vara! Och det skadar ju i alla fall inte! Spermieproduktionen är ju inte statisk, det går ju upp och ner, kanske inte från flera miljoner till noll, men som du skriver Kajsakaj att det kanske finns eller har funnits en spermieproduktion som är (väldigt nedsatt) och då kan man ju boosta den med vitaminer och andra örter, t ex så kanske det var så i ert fall MariaC. Min man går som sagt på akupunktur och enligt kinesisk medicin så är kroppen ur balans pga t ex inre stress eller vitaminbrist och då funkar inte kroppens alla organ som de ska, med akupunktur och vitaminer/örter så kan man sätta kroppen i balans igen och få igång signalerna mellan hjärnan och  t ex testiklarna som bildar spermier. Det låter lite hokuspokus, men jag vill tro att det är ganska logiskt ändå. 

Hoppas att ni får ert efterlängtade barn! Håller alla tummar:) vi bara inge lite hopp idag! Jag plussade imorse:D vi har ju gjort donation. Vi är så glada och lyckliga idag!!

Exakt, så känner jag också. Han har gått på akupunktur i en månad samt ätit vitaminer/tillskott. Akupunkturen kostar 3000 kr för 10 ggr och han går två ggr i veckan första tiden och sen kommer det bli mer sällan tror jag, en gång i veckan. Vitamintillskott kan man köpa för en hundring på Apoteket, det hade vi inte behövt köpt via akupunktören, men jag vet inte om den hon ordinerat kanske innehåller lite annat bra också. Och det kinesiska naturläkemedlet kostar några hundralappar, räcker i kanske 1,5. Känner inte till någon akupunktör i Göteborgsområdet men kan be min man fråga henne om hon vet någon som hon kan rekommendera. Hon verkar känna väldigt många i branschen. Som jag sa förut så är hon från Kina och har arbetat med detta i nästan 30 år, så hon är väldigt kunnig och om hon rekommenderar någon så är säkert den också bra!

Hej!

Ville bara berätta vår historia. Vi försökte bli gravida för 6? år sedan. När det hade gått nästan ett år tänkte jag kolla upp varför min mens alltid hade varit så oregelbunden. Jag trodde inte riktigt det betöd något, tänkte mer att det var ett sätt att testa möjligheten att få påbörja fertilitetsutredning snabbare än efter 1 år av försök. Tog sambon med till kliniken. Läkaren konstaterade med ultraljud att jag har PCOS, enligt henne ett klassiskt fall, och hon tyckte att vi skulle kolla sambon också. Jag fick Pergotime så länge och sambon gick och lämnade spermprover. Senare damp det ner ett brev om att de inte hade hittat några spermier. Sambon blev förkrossad. Han fick en remiss till en androlog och där tog de blodprover. Sen kom vi till samtal där de berättade att han har Klinefelters. Vi kom fram till att det inte var värt att försöka med biopsier, både för att då lät det som att det stort sett aldrig hade hänt att man hade hittat spermier, samtidigt som sambon inte ville riskera att ge Klinefelter vidare till sitt barn. Vi undersökte därför donorinsemination. Innan svaret på spermieprovet hade sambon frågat om jag såg spermiedonation som en möjlighet (innan vi visste att där var något fel) och då kunde jag inte tänka mig det. När vi sen fick svaret kände jag plötsligt att då var spermiedonation inga problem, bara vi fick barn. Vi valde CFC i Danmark då där var 1-2 års väntetid i Sverige, man kunde inte välja anonym donor, och enligt folk härinne kunne man inte ens välja utseende på donatorn så denna kunde likna sambon. Dessutom var de just på CFC också experter på PCOS. Jag ringde dit och vi kunde komma dit redan efter min nästa menstruation. Sen blev det hormonpiller, ultraljudkoll av äggens storlek med jämna mellanrum och när de hade rätt storlek gav jag mig själv en ägglossningsspruta och inseminerades 1-2 dygn efteråt. Vi var beredda på att det kunde ta många försök att bli gravid, men till vår stora förvåning blev jag gravid på första försöket! När jag var höggravid ringde de om att nu hade det blivit vår tur att komma till samtal inför insemination. Kunde bara svara att det behövdes inte längre ;) När det var dags för syskon lyckades vi i andra försöket! Vi vill gärna ha ett tredje barn en gång, men vi har bara 1 försök kvar i spermiebanken och donatorn har slutat donera, så jag funderar en del över ifall vi inte lyckas i första försöket, då blir inte barnet helsyskon med våra två barn, vilket känns sådär. Att det sen blev funktionshinder och barncancer är sånt som man riskerar när man väljer att skaffa barn.