Avsaknad av spermier

Min mens kom idag, så vårt FET lyckades inte... Är så himla ledsen, hur länge ska jag behöva må så här dåligt? Troligtvis kommer jag väl må ännu sämre eftersom jag behöver göra ett nytt äggutplock... Men jag vet inte om vi kommer kunna göra det innan sommaren eller om vi måste vänta flera månader igen... 

Jag tycker inte alls att du gör fel i att starta innan sommaren/bröllopet, som du skriver, du vet aldrig hur lång tid det kommer att ta. Sen om det lyckas på första försöket så kommer ni ändå troligtvis vara så glada att du äntligen har blivit gravid! Jag hoppaa att du kommer må bra och bröllopet blir lyckat! Det kommer säkert vara andra känslor också, men om du har längtat efter barn så länge så tycker jag absolut att du gör rätt val! 

Har du någonsin varit gravid tidigare (med en annan man)? 

Jag har egentligen testdag på fredag, men jag sa redan igår till min man att jag var säker på att det inte hade lyckats och idag började jag blöda. Jag vet att vissa blöder och att det ändå kan ha lyckats, men det kommer massa blod och jag tog ett test (visserligen inte morgonurin) som var negativt.

Eftersom vi har spermier i frysen så kommer vi försöka med dem. Om det misslyckas och vi inte får några fler försök av landstinget har vi pratat om att åka till Carlanderska, men jag vet inte. Det här är så himla påfrestande. 

Hur länge har ni haft planer på barn? För visst hade din man blivit utredd tidigare i ett annat förhållande?

Jag har heller aldrig varit gravid, så vet inte hur min kropp reagerar/känns att vara det. Jag har också alltid skyddat mig.

Ruvardag 10. Min menscykel blev lite störd av äggutplocket i höstas och det tog några månader innan den blev som tidigare, men igår när jag började blöda så var det dagen för min beräknade mens. 

De lyckades ju få ut många ägg och många blev befruktade, men det var ju så få som klarade sig... Jag har läst många som kanske får ut typ åtta ägg och ändå får 4 embryon. Men läkarna odlade alla våra embryon fem dagar, i många trådar jag har läst så får folk tillbaka 2-3 dagars embryon, så det kanske spelar roll, jag vet inte.

Stackars din man! Det låter som hans ex inte var en så bra människa, tur att han har träffat dig! Jag och min man har varit tillsammans sedan 2011, så sju år drygt. Först slutade vi skydda oss för jag var ändå tvungen att ta ut min spiral, men försökte inte bli gravida. Sedan försökte vi aktivt i ett år innan vi sökte hjälp. Men sen tog ju utredningen ett år och tillslut fick vi vänta nästan ett halvår på microtesen. Så det måste bli tre år sedan vi började försöka...

Åh nej vad tråkigt! Förstår verkligen hur det känns, skickar en stor kram till dig!

Äter du någon immunsupprimerande medicin eller räcker det för dig att ändra kosten? Brukar du ha skov ofta? 

Min man pratade med vår klinik idag och de trodde inte att det skulle vara några problem att hinna med att plocka ut ägg innan sommaren. 

En av mina bästa kompisar har ulcerös colit och hon åt tidigare massa mediciner, men efter att läkarna upptäckte att hennes prover såg dåliga ut struntade hon i alla mediciner och la om hela sin kost istället. Hennes läkare är inte glada, men de säger samtidigt att hennes prover har aldrig sett så bra ut.

Men om ni jobbar mycket i sommar så går den kanske fortare och då är det snart dags för insemination och sen bröllop! =)

Nej, den här gången tror jag det är helt kört. Jag blöder precis så mycket som när jag har mens, så skulle bli riktigt förvånad om jag var gravid. Men kliniken har som rutin att man alltid ska testa på testdagen och ringa in svaret. Men när jag ringer hoppas jag  att jag får reda på när vi kan komma igång igen! Jag tror jag måste vänta tills nästa mens, så då blir det äggplock om 1,5 månader.

Min kompis är bortrest nu med sitt jobb, men kommer hem i slutet av nästa vecka, då ska jag fråga henne! =) Hon har inga barn. 

Jag vet inte varför mina läkare alltid vill vänta en cykel mellan de olika behandlingarna. Jag vet inte om alla kliniker gör så. Jag mådde jättedåligt under förra behandlingen. Jag vet inte hur mitt AMH-värde ser ut, men jag vet att jag har gott om ägg och förra gången blev jag överstimulerade. Förra gången fick jag ta nässpray i flera veckor (så jag hamnade i klimakteriet) för att vi skulle tajma min mans microtese-operation, men den här gången hoppas jag bara att jag kan ta sprutorna och köra i min normala cykel. Fast jag vet inte om det kommer göra någon skillnad. Äggutplocket var jobbigt, men jag vet inte om det berodde på att jag mådde så allmänt dåligt eller om det var själva utplocket som gjorde det. Jag höll på att avsluta mina universitetsstudier under den här tiden, så samtidigt som jag mådde så dåligt hade jag praktik och sluttentor. Men jag berättade vad jag gick inom för min handledare på praktiken och hon var så himla gullig och förstående. Hon var i klimakteriet själv, så hon skrattade mest (på ett snällt sätt) när jag ibland svettades och ibland frös. 

Kommer ni fortfarande göra tre stycken insemineringar även om fast det blev uppskjutet?

Nej, jag mådde fysiskt dåligt av behandlingen. Av alla hormoner antar jag. Sen känner jag att jag mår sämre och sämre allmänt pga barnlösheten, men det känns som om det mer drabbar mig psykiskt.

Gud vad svårt att veta hur du ska göra! Förhoppningsvis blir du inte överstimulerad om du gör IVF, men man vet ju aldrig... Hur lång tid innan bröllopet kommer du i så fall göra inseminationen eller IVF? Finansierar ni allt själva eller får ni något genom landstinget? Jag tänker att om ni betalar allt själva vill ni kanske göra det som är störst chans att resultera i en graviditet även om det gör så att du mår dåligt. Om ni får det av landstinget är det kanske mer värt att göra något som inte har lika stor chans men där du ändå mår relativt bra. Förstår du hur jag tänker? Sen tänker jag också att det spelar roll exakt hur lång tid innan bröllopet behandlingen är. Om du kommer göra äggutplock+ ET en månad innan kanske det kommer kännas bra, men om det bara är tex två veckor finns ju risken att du kommer fortfarande må väldigt dåligt på bröllopet (oavsett om du lyckas bli gravid eller inte). Min mage svullnade upp väldigt mycket pga överstimuleringen och det kanske inte skulle vara så kul om det hände dig eftersom du vill vara fin inför bröllopet... Jättesvårt att veta hur du ska göra!

En sak som jag har funderat mycket på är att fråga läkarna nästa gång att sätta in två embryon (om vi skulle lyckas få flera embryon). Stockholms läns landsting har regler för vilka som får tillbaka fler än ett embryo och några av de som tillåts fler än ett embryo är par där mannen har azoospermi. Min dröm är att få tvillingar!

Jag tror att frysta spermier som klarar upptining är lika bra som färska spermier, men sen klarar tyvärr inte alla spermier upptiningen. Stackare! Jag vet precis hur det känns! När kan nu göra nästa försök? Nästa månad eller måste du vänta en cykel?

Jag pratade med min man igen idag om att jag mår sämre och sämre. Det märks också på min kropp, jag har fått sämre hy och jag tappar jättemycket hår... Min man sa att om jag vill så kan jag säga upp mig/ta tjänstledigt några månader och så lever vi på hans lön, men jag tror inte att det blir bättre. 

Vet du vad som händer om du skulle få ett skov medan du var gravid? Förresten, vad äter du för antiinflammatorisk medicin? Tex Ipren, Naproxen och Diklofenak gör ju så att du blir mer lättblödande och gör det därför svårare att bli gravid. 

Jag frågade lite om flera embryon när jag förde tillbaka det färska embryot, men då sa de att det är standard att endast föra tillbaka ett. Då visste jag inte att azoospermi gjorde att jag i SLL har rätt att föra tillbaka två, så jag sa inget. Men om vi lyckas få flera embryon vid nästa försök ska jag definitivt be om två!

Jag är sjuksköterska, eller det här kommer att låta jättekonstigt, men jag har faktiskt precis vidareutbildat mig till barnmorska. Jag har precis börjat jobba på förlossningen och på BB. Men under utbildningen så läser vi faktiskt väldigt, väldigt lite om barnlöshet. Vi hade en föreläsning under hela utbildningen om IVF, sen har vi bara praktik på förlossningen, BB och mödravården, så jag kan inte så mycket om det här. Sen vill jag också säga innan någon dömer mig för att ha valt detta yrke när jag sitter i den situationen jag gör att jag hade sökt in till barnmorskeprogrammet långt innan jag visste om min mans problem. Första gången jag sökte kom jag inte in. Jag fick reda på min mans provsvar några veckor innan antagningsbeskedet kom när jag blev antagen och då visste jag ju inte vilket helvete vi skulle hamna i.... Hoppas ni inte tycker jag är superkonstig nu, men jag älskar ju barn och brinner för att hjälpa människor. 

Har du fått tag i din läkare? Jag pratade med min klinik nu på morgonen för att meddela det negativa graviditetstestet och fick lite andra besked än vad min man fick när han pratade med dem i måndags. Nu när jag måste plocka ut nya ägg så är det inte säkert att vi hinner göra det innan sommaren. Läkarna måste lägga upp en ny behandlingsplan för mig och när de har gjort det kommer vi att få hem ett brev med besked. Förhoppningsvis blir det innan sommaren, men de kan inte säga helt säkert. Jag och min man hade tänkt försöka åka utomlands en vecka i sommar, men nu vågar vi inte boka något eftersom vi hade tänkt åka näst sista veckan de har öppet för sommaren och vi vill inte riskera att missa behandlingen. Om jag får göra det korta protokollet, dvs i min egen cykel, så är det ingen fara för oss att åka, men om jag måste göra det långa (som jag absolut inte vill) så kan det ju bli när som helst...

Det som känns jobbigast just nu är att typ alla runt omkring mig skaffar barn. Det är flera som började försöka skaffa barn samtidigt som oss som nu väntar eller precis har fått sitt andra barn. Sen är det några andra (som vet att vi har försökt länge) som har blivit gravida av misstag, vilket känns så orättvist. Sen pratar de om hur otroligt jobbigt det är att vara gravid. De vet ju om våra problem, hur kan de sitta och klaga över att vara gravida?! En annan sak som känns otroligt jobbig är att min man har berättat för fler av sina kompisar och att de då frågar hela tiden. Det känns inte som om de frågar av välmening, utan mer för att de är nyfikna. Sen hade ju allt varit så mycket lättre om man visste att allt man behövde gå igenom någon gång skulle leda till att vi får ett barn, men just nu känns det bara som om jag får genomlida tusen olika saker utan att vi ens vet om det någonsin kommer att lyckas. Vad tycker du är jobbigast?

Herregud, 23/5 är ju jättelång tid! Men bättre att ha ett datum att vänta på än att inte ens veta hur lång tid man måste vänta. Hur upptäckte du att du måste testa dig för CMV?