Avsaknad av spermier

Så tacksam för att vi fick göra ett försök nu innan sommaren, oavsett resultat. Men ja visst blir det självaste midsommarafton som blir min testdag..

Men vad galet att de inte har berättat det för dig. Det känns ju som väldigt viktig info liksom?!

Jag tycker inte ni ska oroa er i onödan, det går ju aldrig att garantera att några spermier kommer att överleva en frysning och upptining, framförallt inte om det är sämre kvalité på spermierna, eller att det är väldigt få. Det vet man ju egentligen inte förrän det är skarpt läge. Vet du hur mycket spermier ni har i frysen ca? Kommer alla spermier tinas upp och om inte alla kommer till användning, kan de frysas ner igen? Jag hoppas att ni slipper göra allt i onödan och att det resulterar i minst ett återförande av embryo.

Okej då förstår jag, då är det bara till att hålla tummarna för överlevande! (mycket hålla tummar och hoppas i de här processerna).. Håller i alla fall mina!

Ja du har rätt, dom hittade spermier hos min sambo. De har fryst ner fyra ampuller och vi är nu igång med vår första IVF. Är inne på sprutdag sex nu, korta protokollet.

Upplever alla möjliga känslor i den här processen, när sprutan ska tas är jag bitter. För jag gillar inte sprutorna.

I ena stunden är jag tacksam för att vi har en möjlighet till att få barn, samtidigt som jag är hoppfull så är jag logisk och tänker att "nä, de här kommer ta tid! Och inte fungera på första IVF försöket!".. Ja, en jäkla cirkus..

Vi får se.. Jag vet inte alls men jag känner mig inte hoppfull.. Jag kanske är negativ. Det är lättare så känns det som..

Men alltså varför har dom inte sagt det innan? Förstår dig verkligen! Det hade ju gett dig tid att förbereda dig. Att få den infon kastad i ansiktet är ju fruktansvärd. Det är ju stor skillnad på det du trodde och det dom säger nu..

Ja man tänker heeela tiden på det. Skönt att jobba tycker jag, för då kommer man på andra tankar ett tag och får en paus från alla "tänk om".. Men ibland är jag bland bebiskläder och färgval på barnets sängkläder ändå och får påminna mig om verkligheten.

Av sprutorna känner mig lite uppblåst och trött på morgonen, annars som vanligt. :)

Jag är på sprutdag 6. Ska på första ultraljudet på onsdag, mer än så vet jag inte än. Men visst händer inget på helgen? Isåfall kanske det blir ultraljud igen på fredag och äggplock måndag? (spekulerar för fullt!). Kul att vi är ungefär lika i processen! :)

14 ägg låter fantastiskt! :D

Ja hur kul hade det inte varit att få följas åt! :)

Jag har tagit gonal, och nu också fyremadel(som jag inte gillar) får utslag av den men men! Så är det!

Ja precis, 14 ägg låter lagom om man går efter vad man luskat kring på diverse trådar, då tycker man av överstimulans ska undvikas! :) jag får återkomma imorgon med mer info efter ultraljudet kring mig själv! :)

Jag hoppas så att jag slipper äggplock efter att ha läst om dessa hemska sprutor ni tvingas ta.. Kom i håg att ni är grymma :) Skulle inte förvåna mig om jag hamnar där också längre fram i tiden.

Halloj!

Ja fyremadel är inte min favvis heller.. Men ja, är det nåt man försonas med så är de väl de där sprutorna :)

Idag gick bra! Hon hittade 10 ägg i bra size, ska fortsätta med samma dos och äggplock är inbokat till på måndag, hon vågade tro att fler skulle hinna bli större under de här sista dagarna också. Alltså.. Waow vad gör man nu?! :D tycker det är så häftigt och skit skrämmande samtidigt alltihopa!!

Go morgon! :)

Blev det lägre dos fram till måndag nudå? Läkaren sa att de växer 2 mm per dag, så då hinner de säkert växa till sig fint ska du se! :)

Jag är relativt ny på mitt arbete också, tillslut valde jag att berätta för min chef eftersom att det blev så hattigt med ledighet hit och dit. Mina kollegor kände jag inte att jag ville säga någonting till, utan berättade bara att jag kommer vara borta en del och chefen vet varför och skulle de ha några undringar så får de ta det med chefen.

Det ända min chef sa var att jag skulle försäkra mina kollegor om att jag inte var sjuk, så de slapp vara oroliga.

2 juni kl. 02.37 föddes vår lilla Vide. Tyvärr var han redan i himlen. V. 32 och han dog i min mage, hjärtat stannade. Vi går sönder av sorg. 3,5 års kämpande för att få Vide och nu har vi förlorat honom.

Nu är vi tillbaka på ruta 0 igen fast hundra gånger värre. Och med ovissheten om vi ens kommer få någon mer chans.

Hoppas era plock går bra! Håller mina tummar för er :)

Så skönt att ha det färdigt nu för er båda! Kan förstå om det inte är världens skönaste grej att göra. Men som sagts i den här gruppen innan, man gör det man måste för att komma till målet. Nu ska det bli bra så ni får göra återinförningar som sen lyckas! Heja heja! Själv känner jag inte så mycket alls förutom lite svullna bröst och en tyngd över livmoderområdet. Lite som jag brukar känna innan mens.. kram till er!