Nygravid med första barnet - någon som vill följas åt?

Ok, ursäkta om jag frågar men har du någon större bakomliggande anledning till att du vill ha snitt eller är det mer än allmän känsla? I vilket fall som helst så tycker jag det är bra att det finns samtal, då det kanske kan fånga upp någon som tror sig vara övertygad om att snitt är bäst men som efter lite samtalsstöd ändrar sig eller inser att det inte alls är det de vill. Missförstå mig inte, jag har inget emot snitt överhuvudtaget men anser det ändå bra med information innan man bestämmer sig, då det finns många som tror sig veta en sak men som totalt ändrar sig efter lite mer information. 

Vet inte om det finns i alla landsting, eller om det kanske kallas något annat, men jag tycker att det var bra att få informationen även om jag hade hört det mesta innan så hade man möjlighet att diskutera med barnmorskan samt att sambon också fick informationen och kunde vara med och bestämma mera. 

Jag var lite osäker angående att göra det eller inte, men då sambon tyckte att det vara bättre att ta reda på mycket fakta som möjligt nu, inom en rimlig gräns, en att få det som en överraskning senare så valde vi att gå på KUB vilket jag inte ångrar i efterhand. Vi fick också en väldigt låg risk, men vi hade nog gått vidare ytterligare ett steg bara för att få veta och kunna vara förberedd om vi fått hög risk. Men sen så anser jag till viss del att det är lite skillnad på downs syndrom och de andra avvikelserna som är allvarligare. 

Hej allihopa! Har inte skrivit på ett tag pga semester :) har varit på RUL nu och allt såg fint ut! Har även fått veta kön och fått datumet 22 februari:) mår toppen och har i princip inga symptom! Känner rörelser i princip varje dag och har gjort det i ca en vecka! Är så mysigt att känna den lilla:)

Haha missade frågan om veckan :) började känna vecka 17 :)

Det lät ju skönt att höra Tycker annars man har hört historier om folk som blivit nekade snitt, men vad skönt att det inte verkar vara så generellt. 

Det är väl sant att man inte kan veta allt innan barnet föds, men jag tänkte på att om man får hög risk på någon av de andra två avvikelserna som går att se på kub. Där åtminstone den ena om jag inte missminner mig inte är livsdugligt, så känns beslutet om hur man går vidare svårare än om det skulle handla om en avvikelse som man kan leva ett mer eller mindre normalt liv med. 

Kan hålla med dig om att den kommentaren låter taskig och dum när man tänker på den, för jag tror som du säger att det i slutändan inte spelar någon roll om barnet är friskt eller inte man kommer älska det lika mycket ändå. Man kan för barnens skull hoppas på att dee som använder den inte riktigt kan ha tänkt på vad de egentligen säger. 

Den här dagen tog en väldigt oväntad vändning då min sambo nu helt plötsligt ballat ur och lämnat mig. Han sitter just nu och skriver att jag ska "lösa problemet" alltså göra en abort.. Att jag är dum i huvudet som inte fattade från första början att han inte ville ha barn. Fast han senast igår sa att han älskade barnet och längtade jätte mycket, han har liksom vart och köpt spjälsäng och allt.. Är i vecka 18 och känner mig helt förstörd och vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till :(

Orkade inte citera er alla så skriver här istället. Ja det kom som en riktig chock med tanke på att vi dagen innan låg och pratade om hur mycket vi längtade till RUL med mera.. Har faktiskt inte fått en riktig förklaring till varför han nu i vecka 18 ber mig göra abort mer än att han tycker det är för tidigt och inte vill ha barn (det är inte en planerad graviditet). Är själv i chock och har fått två timmars sömn inatt.. Jag kommer självklart inte avbryta graviditeten nu såhär sent, jag vet ju att det ligger ett nästan fullt utvecklat barn där inne. Mitt barn dessutom som jag redan älskar gränslöst. Är bara så fruktansvärt ledsen och känner mig helt trasig för jag trodde aldrig att det här var nått jag skulle få gå igenom ensam :( och kan inte låta bli att få skuldkänslor för mitt stackars oskyldiga barn som kommer drabbas hårdast av detta i slutändan. Tack för era fina ord och peppning det behövdes verkligen nu i denna mardröm <3

Det kanske är sådana historier man hört men inte fått all bakgrundsfakta så det låtit som beslutet är taget från ingenstans. 

Om jag inte minns fel så berättade hon vilka tre avvikelser det var man kunde upptäcka på KUB när vi var på samtal angående fosterdiagnostik innan och jag har för mig att det var någon riktig allvarlig.  

Jag kanske formulerade mig otydligt, men jag håller absolut med dig och samma sak med folk som i efterhand "ångrar" eller är besvikna över att de inte blev det könet det vill ha. Jag förstår att man kan önska sig och vilja ha ett barn av varje kön och bli lite ledsen om det inte blir så, men just hur man uttrycker det kan jag ibland reagera på eftersom det inte är något man kan styra över. Men återigen så vet jag att de flesta av dessa älskar sitt barn iaf även om det inte blev det könet de innerst inne önskade. 

Jag har hittills gått ner 2kg och sen gått upp 2kg igen så ligger på samma vikt som från början. Magen har börjat växa men inte så mycket ser lite svullen ut, var inte speciellt smal innan jag blev gravid men heller inte tjock. Brösten har iallafall blivit större nästa 1storlek större så snart dags att köpa Annan bh men har ingen aning om vad för någon jag ska köpa