Nygravid med första barnet - någon som vill följas åt?

Mysigt att se bebisen igen! Har ju mått illa och spytt hela graviditeten men de senaste 2 veckorna så har det blivit värre igen. Så du har nog rätt, det är nog inte helt ovanligt att det kommer tillbaka eller ökar nu när bebisen börjar trycka på magen :)

Jag har ju kräkts hela tiden, senast idag :(. Men jag har förstått att många får illamåendet tillbaka igen kring vecka 30. Jag måste göra sockerbelastnings test innan vecka 30 och är lite rädd för att det inte kommer att gå eftersom man måste vara utan att äta innan man far dit och två timmar efter. Jag kräks ju direkt om jag inte får frukost omedelbart då jag stiger upp på morgonen :/...

Jag var också till bm idag. Allt var bra, har gått upp 5kg på en månad så det är bra att det börjar komma lite vikt till. Tyvärr måste jag äta mycket och ofta för att inte må illa, men jag tänker inte stressa över vikten. Hb fortfarande lite lågt så det förklarar nog tröttheten, har ännu inte kommit mig för att köpa järntabletterna men ska nog testa om de skulle hjälpa.

S79- låter ju väldigt oprofessionellt det där :( till och med min bm lyckades känna hur babyn låg i magen. Och jag har inte alls varit speciellt nöjd med henne annars.

Idag var jag hos barnmorskan igen. Den här gången fick jag träffa en annan barnmorska istället för min. En lite äldre kvinna som inte alls var trevlig :( när hon skulle lyssna på hjärtat så hittade hon inget hjärtljud. Istället för att säga något lugnande om att det kan vara svårt att hitta så började hon fråga mig hur bebisen ligger, det kan väl inte jag veta? Är inte det hennes jobb? Men jag sa att jag har känt den mest i de nedre delarna av magen. Sen fortsatte hon att leta. Hon hittade något som lät i alla fall och då andades jag ut lite. Då säger hon bara lite snäsigt att det var min puls och verkligen inte bebisens. Hon frågade om jag över huvudtaget har känt bebisen röra sig. Och det har jag verkligen gjort! "Men jag menar har du känt den de senaste dagarna? Har du känt den idag?" Ja! Det har jag! Nu började jag bli irriterad och rädd. Nog för att jag känt bebisen under dagen men tankarna for iväg och tänkte att det är klart att den kan ha dött. :( till slut efter MYCKET letande så hittade hon navelsträngens swoshande "ja det är ju faktiskt ett kvitto på bebisen" fortsatte leta lite till och till slut hittade hon även ett fint hjärtljud. Fy jag hann bli så rädd. Jag är så glad att jag inte har henne som min ordinarie barnmorska... de resterande besöken är planerade med min egen barnmorska som jag uppskattar sååå mycket mer nu! Ingen rolig upplevelse men allt såg bara fint ut. Alla värden var bra och magen följer kurvan bra. :)

Det låter vettigt. Jag sa åt henne att det knappast kommer att lyckas, men hon sa bara att går det inte så går det inte och då tar dom bara fastesockret. Var inte tal om sockermätare. Min mamma har en sådan mätare så jag skulle till och med kunna låna den. Jag vet ju redan nu att det blir ännu en jobbig dag och en dag som jag kommer att vara tvungen att vara hemma från jobb. :(

I vilken vecka skall du göra mätningarna?

Akupunkturen är det enda som verkligen givit ett ordentligt resultat känner jag. Dock fick jag vänta till vecka 24 innan jag fick testa det och det känns ju sådär. Sedan får man inte sätta hur mycket nålar som helst, även om det ger mer och bättre effekt, pga. bebisen. Känner dock att jag blivit sämre de senaste 2 veckorna mot hur jag mått de senaste 2 månaderna. Pratade med BM idag och hon sa att det tyvärr inte var ovanligt att det kom tillbaka.
Hoppas också jag ska må bättre direkt efter förlossningen, för hormonerna släpper tydligen ganska snabbt... Imorgon eller i övermorgon har jag kräks flera gånger varje dag i 20 veckor räknade jag ut nu... 12 veckor kvar så det är ju inget mot det. Kroppen får palla lite till ;)

Det är till och från. Jag njuter mycket när bebisen sparkar och när den reagerar på min och min killes beröring och våra röster. Då kan jag ana att det kommer vara värt det. I övrigt så är det riktigt kämpigt och jag njuter inte alls. Jag har haft väldigt svårt att acceptera att jag har mått så här dåligt så länge. Hade graviditeten varit planerad och om vi hade fått hinna känna någon längtan efter att skaffa barn så tror jag att jag hade lättare kunnat hantera att det blev så här bättre. Nu känner jag ibland när jag är riktigt låg att det känns som att jag blir straffad för något och att det kanske inte var meningen att vi skulle behålla barnet. Jag är glad över vårt beslut att behålla och ångrar det inte, men jag undrar om vi tagit samma beslut om vi vetat hur min kropp och mitt psyke skulle må under graviditeten. Då hade vi kanske inte vågat utan valt att vänta tills vi verkligen ville. Vi är ju bara 21 och det hade inte varit hela världen om det dröjt 5 år till.

Jag känner mig ändå positiv trots alla tunga känslor för jag har helt enkelt bestämt mig för att det här ska gå bra och jag kommer att klara detta. Jag är en person som alltid försöker tänka att varför ska man gråta när man kan välja att skratta istället. Sedan har jag en extremt stöttande sambo och kille som dessutom är min bästa vän. När jag inte orkar längre så hjälper han mig med precis allt. Vi är ett bra team och vi ger aldrig upp utan vi fortsätter bara. Har nog aldrig varit mer tacksam för min vinnarskalle än under den här tiden.

Hihi nu blev det ett långt svar men det var en fråga som var skön att svara på :)

Ska alla göra glukosbelastningen? Har inte fått nå information om det och är i vecka 29 nu. Vid nästa besök hos barnmorskan kommer jag vara i vecka 31

Jag bor ju också i Finland. Känns som att vi är lite väl extrema med alla undersökningar hit och dit hela tiden :P ibland känns det som om man är hos bm hela tiden...

Är ni många från Finland här? Här är iallafall en till. Vilken vecka är ni i? (: