Efter att ha försökt få barn i ca 1 1/2 år har vi precis genomgått en fertilitetsutredning. Vi fick då reda på att mannen har lågt antal spermier och därför kommer starta IVF. Väntar in min mens som ska komma nästa vecka sen startar vi vår första behandling. Nervöst och samtligt spännande!
Någon som är i liknande situation och vill dela tankar, fundering och hopp?
håller tummarna för er tjejer allt kan hända så tappa inte hoppen ni ser vad som hände med mig efter 2 års försök ...jag kunde inte tro vad som hänt att jag plussat så bad jag min manna köpa två nya digitalclearblue...gjorge precis i morse japp o det stämmer gravid 3+ ....hmmm blir ingen jul glögg men lyckan sprider på mig o vet ej vart ska jag ta vägen....men symtomer är stora o mår si så nu börjar det hända grejer lycka till nu väntar vi på mer plus här....kram på er
Nu har jag tagit ett till test med clearblue plus på RD7. Den visar positivt! Även fast det är ett svagt plus men den är tydlig. De senaste testen har jag fått vrida och vinkla för att se "spökstrecket" i rätt ljus med denna ser man och den är blå oxå, inte grå som de tidigare. Stämmer detta nu verkligen? Trodde jag skulle börja hoppa av glädje men jag känner bara "jaha????". Kanske inte fattat än. Min sa att han inte vill veta vad det är för resultat, han har varit emot att jag testar tidigt så han vet inte ens om att jag fått svaga streck för flera dagar sen. Han vill Vänta till söndag. Haha då tar jag ett nytt test då och hoppas att det fortfarande är plus!.....
Rd8 ska det stå
Det här kanske låter jättedumt nu. Ta mig inte fel nu. Jag kom själv aldrig till ruvning vid vårt förra försök, så jag vet ju inte hur det är.
Men allt det här tjuvtestandet? Ångest hit och spökstreck dit. Varför väntar ni inte bara? Ni blir lika besvikna oavsett om testet visar negativt. Det här verkar bara spä på ert hopp och sen förtvivlan ännu mer.
Och det går inte att "ställa in sig i förväg" på vad man ska känna. Ni som får negativt på dagarna i början och säger att "det kan vara bra att jag har ställt in mig på det", ni får ju ändå höra att "det kan ändras fort" och "ge inte upp". Besvikelsen kommer då bli exakt lila stor, om inte större, om ni sen får ett negativt test på testdagen igen. Jag tror verkligen det.
Anledningen till att jag skriver det här är för att det gör så ont att läsa hur ni kastas mellan hopp och förtvivlan ännu mer. Det gör man ju hela tiden i den här processen, men med det här testandet gör ni det ännu värre. Jag tror verkligen det.
Hoppas ni inte tar illa upp av mitt inlägg. Jag önskar er alla lycka till. Och lite lugn i själen. Kram!
Så fruktansvärt ledsen. Vill inte gå utanför hemmet idag. Vaknade vid 5 inatt och såg en ljusrosa blödning. Väldigt vattnig. Nu ännu mera! Blod tas ju väldigt negativt, fast det står i papprerna att man kan blöda trots graviditet. Är på RD 10 idag.
Håller tummarna för oss allihop! Och stort grattis till er som plussat! :)
Nu blev det nåt fel, rd 9 , 10 eller nåt sånt, så med din borde det dröja ytterligare nån dag! Testa igen om några dagar
Ge inte upp än. Jag testade rd 8 o fick negativt. Testade ju sen på rd 10 o fick starkt positivt och gravid 1-2 på digitalt. De händer mkt på bara ett par dagar. Jag var också helt säker på att de va kört.
Håller tummarna iaf :)
Nu har jag tagit ett till test med clearblue plus på RD7. Den visar positivt! Även fast det är ett svagt plus men den är tydlig. De senaste testen har jag fått vrida och vinkla för att se "spökstrecket" i rätt ljus med denna ser man och den är blå oxå, inte grå som de tidigare. Stämmer detta nu verkligen? Trodde jag skulle börja hoppa av glädje men jag känner bara "jaha????". Kanske inte fattat än. Min sa att han inte vill veta vad det är för resultat, han har varit emot att jag testar tidigt så han vet inte ens om att jag fått svaga streck för flera dagar sen. Han vill Vänta till söndag. Haha då tar jag ett nytt test då och hoppas att det fortfarande är plus!.....
Visste väl att ni skulle lyckas! Kram
Det här kanske låter jättedumt nu. Ta mig inte fel nu. Jag kom själv aldrig till ruvning vid vårt förra försök, så jag vet ju inte hur det är.
Men allt det här tjuvtestandet? Ångest hit och spökstreck dit. Varför väntar ni inte bara? Ni blir lika besvikna oavsett om testet visar negativt. Det här verkar bara spä på ert hopp och sen förtvivlan ännu mer.
Och det går inte att "ställa in sig i förväg" på vad man ska känna. Ni som får negativt på dagarna i början och säger att "det kan vara bra att jag har ställt in mig på det", ni får ju ändå höra att "det kan ändras fort" och "ge inte upp". Besvikelsen kommer då bli exakt lila stor, om inte större, om ni sen får ett negativt test på testdagen igen. Jag tror verkligen det.
Anledningen till att jag skriver det här är för att det gör så ont att läsa hur ni kastas mellan hopp och förtvivlan ännu mer. Det gör man ju hela tiden i den här processen, men med det här testandet gör ni det ännu värre. Jag tror verkligen det.
Hoppas ni inte tar illa upp av mitt inlägg. Jag önskar er alla lycka till. Och lite lugn i själen. Kram!
Så fruktansvärt ledsen. Vill inte gå utanför hemmet idag. Vaknade vid 5 inatt och såg en ljusrosa blödning. Väldigt vattnig. Nu ännu mera! Blod tas ju väldigt negativt, fast det står i papprerna att man kan blöda trots graviditet. Är på RD 10 idag.
Håller tummarna för oss allihop! Och stort grattis till er som plussat! :)
Jaaaaa!!! :)
Nu har vi fått se lill knodden :) 8 mm var den nu i v7+2 vilket var helt normalt och vi fick se det lilla hjärtat picka :)
nu har mf risken minskat från 20% till 4%. Tror vi e lyckligast i världen nu. Bara o hoppas att allt går vägen nu bara.