Hur hjälper eran bonusförälder till?

Jag kan i och för sig tycka att det är helt ok att har den ena i familjen barn sen tidigare, så tar man ett större ansvar både ekonomiskt och logistikmässigt för sina barn än vad ens partner gör.

Det är inte heller helt ovanligt att man tex på en familj på fyra (förälder + bonusförälder + två barn) delar tex matkostnaden på fyra och betalar "sin" del. Föräldern betalar procentuellt mer av hyran då man kanske inte hade behövt en så stort boende om inte barnen fanns etc etc. Hur man väljer att lägga upp den ekonomiska biten får man ju komma överens om. Vi delar på matkostnader och boendekostnader, men jag skulle inte opponera mig om min man ansåg jag skulle betala mer eftersom jag har fler barn än vad han har. Aktiviteter, kläder etc betalar vi för våra egna barn.

Jag antar att man inte förväntar sig att någon ska ta ansvar för ens barn. Att skjutsa till och från skolan eller till och från träningar är väl egentligen inte heller något man kan kräva av en partner. Min man har yngre barn än jag och sköter allt det logistiska runt barnet. Det är klart att jag hjälper till då och då om det kör ihop sig, men han skulle aldrig ta det för givet.

I ditt fall TS, så verkar det onekligen som ni har helt olika syn på hur ansvaret ska fördelas under dina barnveckor. Han verkar vara väldigt tydlig med hur han vill ha det, och du verkar acceptera det eftersom det gått sex år. Att han dock inte är delaktig alls känns ju inte som en särskilt kul miljö för dina barn att tillbringa halva sin tid i, men det verkar bara vara något du kan ändra på. Han verkar ganska nöjd med upplägget. 

Jag har mina tvillingpojkar på 3 år på heltid och min pojkvän är här varannan eller var tredje helg eftersom han bor 44 mil bort. När han är här hjälper han till med barnen, byter kläder, byter blöja, leker, hjälper till att duscha, hjälper till med läggning. Låter mig få sovmorgon en morgon osv.. Han är fantastisk, barnen ser honom som pappa och han ser grabbarna som sina egna barn. När min ekonomi krisade hjälpte han till med att köpa blöjor och mat till barnen. I somras när jag sommarjobbade och han var ledig var han här nere och tog hand om barnen när jag var på jobbet kvällar och helger.

När vi flyttar ihop sen så kommer vi att hjälpas åt med allt, det är så vi har sagt iaf, sen vet man ju aldrig vad som händer när vi väl är där men han är tydlig med att han tänker ta "sin" del av ansvaret och vara delaktig i barnens liv även om barnen inte är hans biologiska. :) han är fantastisk helt enkelt.

Det värsta är ju inte att han är snål och lat. Eller att du bär matkassar hit och dit. Det värsta är att dina barn utsätts för detta och de märker ju såklart att han inte tycker om dem. Du är skyldig att sätta barnen först, vilket du inte gör i denna situation!

Vi delar på matkostnaderna och boendekostnaderna rakt av. Underhållet och annat åt barnet betalar han själv. Tvätten sköter jag till 100% för han håller inte koll på vad som ska tvättas i 30/40/60 grader. Vi turas om att fixa med maten och städning hjälps vi åt med.

Låter inte som något bra förhållande.

Jag betalar alla kläder och sånt till dottern, men allt som går på hemmet betalar vi tillsammans. Han läser kvällssagan likväl som jag gör det ibland, och är engagerad. Han följer inte med på föräldramöten eller utv-samtal, men det är ju inte så konstigt då de är för vårdnadshavare. Men föreställningar som skolan har och sånt, följer han alltid med på. Han är engagerad i dotterns fritidsintresse också. Han har inte alltid så bra tålamod med dottern, och kräver ibland mer av henne än vad hon klarar av. Men han har inga egna barn så han lär sig hela tiden. Han accepterar när jag säger att han gjorde fel.

Ursäkta mig men varför bor du ihop med den mannen? Ett samboförhållande är ju ett ömsesidigt givande och tagande men han tycks ha missat det där med givande och bara fokuserat på tagande och klart att han är nöjd att få allt servat utan att behöva lyfta ett finger.

Inte ens slänga soporna? Hmpf, han är kanske rädd att han följer med ner i sopbehållaren; hela han är ett skräp!!

Det finns toppenmän, jag har själv en man som behandlar mina söner fantastiskt väl och står för merparten av det ekonomiska hemma utan diskussion.

Jag tycker mest synd om dina barn! När de är hos mamma så finns det ytterligare en vuxen person i hushållet som tydligt tar avstånd från dem, undviker både dem och dig, vägrar äta middag med er osv. Lite normalt hyfs och folkvett måste man väl ändå kunna förvänta sig av en vuxen man, men inte ens det lyckas han prestera. Jag skulle ALDRIG utsätta mina barn för den idioten.
Skulle vara väldigt intressant att höra vilka goda sidor du TS tycker att han har som väger upp detta sjuka beteende och som gör att du stannar år och efter år?

TS - tänk också på vad du lär dina barn när det gäller relationer. Vill du att de ska växa upp och tro att det är så här det är att leva med någon. Att kvinnan ska ta hand om allt, och mannen inte ens vara hemma? Inte ens visa det misna kärlek eller omtanke mot varandra utan gå om varandra i dörren.

Bara läst TS. Men jag är bonusförälder och i mina öron låter det där helt sjukt. Nu börjar mina bonusbarn bli vuxna men jag har lekt med dem, nattat, tröstat, skjutsat, hjälpt med läxor etc. Ok att huvudansvaret är ditt, men det där låter helt uppåt väggarna.

Har endast läst TS.
Jag är själv bonusförälder och jag "hjälper till" med allt, läxläsning, torkar tårar, föräldramöten, aktiviteter, semester, kläder, mat, disk, städ - rubbet. Gemensam ekonomi, hus osv. Vi är en familj.

Min man var tydlig med att han ville att jag skulle vara en del av familjen och att barnen kommer i första hand - alltid. Han talade om "villkoren" från början vilket jag uppskattar. Han sa klart och tydligt att han aldrig kommer att välja bort sitt föräldraansvar. Du behöver göra detsamma anser jag. 

Vad för signaler ger det dina barn att mannen mamma lever med inte vill ha med dem att göra, undviker dem? Vill du själv ha det så? Det kan inte vara roliga veckor och stämningen i huset, hur är den? Jag tycker du ska tala med din sambo. Han får ta ett större ansvar eller så drar han. Barnen ska sättas i första rummet. Kan han inte svälja paketet så borde han gå vidare. Varför har han inte gått vidare kan man undra om han nu tycker att det är jobbigt med dina barn?