Har en fundering jag har haft alla gånger jag försökt bli gravid och skulle vilja veta hur ni ställer er till den. Anledningen till att man får graviditetssymtom (de flesta symtomen iaf) är väl pga att man reagerar på hcghormonet i kroppen? Om man då har symtom som man tror beror på graviditet, låt säga illamående tex, om man då tar ett test och det är negativt, borde inte det betyda att symtomen inte beror på graviditet då? Alltså visst kan det ha varit för tidigt att testa och man kan ju ändå vara gravid, men är hcghormonet i kroppen så lågt att ett gravtest inte känner av det så kan man då känna av det genom symtom och flera dagar?
Om man tex är illamående från ÄL+7-ÄL+10 och då på ÄL+10 bestämmer sig för att testa och det är negativt, då måste väl illamåendet ha berott på ngt annat även om det ändå sen skulle visa sig att man är gravid och senare testar positivt?
Va ju inte meningen att det skulle bli så rörigt! Men hoppas ni förstår hur jag tänker.
Såhär har det varit för mig när jag plussat:
*Med första barnet kommer jag inte ihåg. Tog iaf över ett år innan plus.
*Med andra barnet blev jag en morgon sugen på oboy, något jag inte hade druckit sedan jag var gravid första gången. Då hade vi försökt i sex månader. Testade och jag var gravid.
*Med tredje barnet fick jag på ÄL+8 mycket flytningar helt plötsligt, tyckte det var konstigt eftersom jag alltid blir torr innan mensen (får ju mens ÄL+10). Tog ett test och det var svagt positivt. Då hade vi försökt i åtta månader.
*Med fjärde barnet så blev jag ultrasugen på vaniljmunk, bara sådär från ingenstans. Tyckte detta sug var mycket märkligt, kunde ju inte låta bli att testa och det var positivt. Detta var första försöket så jag hade verkligen svårt att tro att det kunde ta sig så fort.
Detta har gjort att jag tänker lite att får jag symtom och testar och det är negativt så beror symtomet inte på graviditet? Men som sagt, man kan ju ändå plussa senare sen..
Vad tror ni?