Hannahaha

Äldre 10 Jun 15:54

201 svar

Barn och alkohol - för eller emot.

Jag kommer aldrig dricka runt mina barn, inte förrän möjligen när de är vuxna. Detta för att jag aldrig kommer glömma känslan av att se all min trygghet försvinna! Vuxna som blir högljudda, ändrar personlighet, pratar i mun, vinglar. Mycket av det kommer ju efter bara lite alkohol också. Just det, att se föräldrarna förändras från en trygg punkt till högljudda skrattapor som spiller och inte ser mig, eller ser mig för mycket. Och det går fort till att bli lite för mycket och så blir det något tjafs som låter hemskt i ett barns öron, eller vad som helst. Nej fy.

Hannahaha

Äldre 10 Jun 18:30

#8

Voluptuous Shalimar skrev 2016-06-10 17:55:15 följande:

Oj, jisses, blir du en vinglande, spillande skrattapa efter ett par glas så är det verkligen bäst att du håller dig nykter när barnen är med!

Högljudd och babblig har väl mindre med alkohol och mer med personlighet att göra för övrigt.

Jag pratade inte om mig och sa inget om två glas heller, men man blir ju gärna otrevlig när man vill att det ska va ok att dricka med barn.

Hannahaha

Äldre 10 Jun 20:47

#16

Anonym (3) skrev 2016-06-10 19:07:37 följande:

här är det ett glas vin till middagen men inget mer om barnen är hemma. misstänker man att man behöver köra bil dricker vi givetvis inte ens det. Mer alkohol än så kring barnen kommer aldrig ske i mitt hus. Man måste vara någorlunda vettig och nykter om det skulle hända något.

hade nära släktingar som var alkoholister, ingen vacker syn så nej, ni som glorifierar fester med salongsberusade vuxna lurar bara er själva.

Tack för det här, håller med dig till 100! Har alkoholism i familjen också och därför vet jag hur otroligt mycket alkohol kan förstöra!

Hannahaha

Äldre 10 Jun 20:54

#18

FDFMGA skrev 2016-06-10 20:32:56 följande:

Det är möjligt men ditt urval är skevt i och med att du utgår från familjer som Bup kommer i kontakt med.

Jag anser att det är fel att en stor majoritet ska avstå från alkohol i sammanhang där barn på ett eller annat sätt finns närvarande med motiveringen att det finns föräldrar som inte inser att de har alkoholproblem.

Jag förstår iofs din synpunkt men sett i ett större sammanhang så tror jag att om det vore möjligt att skambelägga alkoholkonsumtion för barnfamiljer skulle detta skapa betydligt större problem än det omvända - att avdramatisera utan att skygga för att det finns personer som inte kan hantera alkohol vare sig med eller utan barn.

Alla måste böja sina huvuden inför Åkessons briljans vid roulettebordet

Hennes motivering är väl inte enbart att vissa har problem heller, utan att föräldrar inte fattar att de VISST förändras så pass att barnen kan må dåligt av det trots att de kan "hantera" alkohol. Dricker man två-tre-fyra glas vin blir man berusad, och därmed förändrad. Barnets trygghet dras bort, inget är som det brukar, inte ens föräldrarna. Tycker det är galet att det är så viktigt för vissa att dricka att de bara måste göra det inför barnen och försöker försvara det med att barnet inte mår dåligt av det, ofta utan att ens ha frågat!

Eftersom både jag och min syster har erfarenhet och idag minns precis hur dåligt vi mådde kanske det är tecken nog på att era barn visst kan fara illa av det!

Hannahaha

Äldre 10 Jun 21:03

#19

FDFMGA skrev 2016-06-10 20:51:40 följande:

I fråga om mina barn accepterar jag inget över noll procent.

Du skriver vi utifrån ett von oben-perspektiv. Jag tänker vi eftersom jag vet att vi kan hantera alkohol.

Ärligt talat så är jag övertygad om att en kampanj för att barnfamiljer ska avstå från alkohol skulle få en del av dem som kan hantera alkohol att avstå men väldigt få av de som verkligen skulle behöva avstå.

Ditt vi-perspektiv är kontraproduktivt.

Alla måste böja sina huvuden inför Åkessons briljans vid roulettebordet

Du förstår ju inte. Man behöver inte vara alkis för att barnen ska lida, så vilka som "behöver" avstå kan man inte veta, det beror på hur barnet känner inför förändringen man genomgår när man dricker! Sen räcker det med en enda liten incident, som föräldrarna kanske inte ens märker, för att barnet ska få ont i magen varenda gång en vinflaska åker fram!

Hannahaha

Äldre 11 Jun 09:35

#31

Det så många här verkar missa är att barnen KAN tycka att det är riktigt jobbigt även om ni inte tror det, och även om ni inte blir kanonfulla utan bara lite berusade. Det kan vara så att barnet till exempel nån gång upplever EN berusad person som läskig eller dum eller bara obehaglig och sen känner hen den känslan när vem som helst dricker. Det kan vara så att mamma eller pappa en enda gång blivit lite väl berusad och nått konstigt (för barnet) har hänt så det kände sig otryggt, då minns barnet det. Det behöver inte alls handla om alkoholism eller stora fester osv, det kan räcka med lite berusning då och då.

Det har alltså inte alltid att göra med att föräldrarna kan hantera alkohol, utan snarare att göra med att barnen inte kan hantera att föräldrarna blir smått berusade. Nån skrev att man fick gå på intuition och välja därefter om man tror barnet tar skada, men jag tycker att man kan fråga (om barnet är gammalt nog att svara).

Sen är det väl tyvärr lätt att om ett par glas vin går bra när barnet är 1 kanske några fler går bra när barnet är 4. Säger inte att det gäller alla men gränser flyttas lätt och det är inte alltid man reflekterar över det.

Jag hoppas bara att alla tar hänsyn till barnen, att de låter bli att dricka om barnen inte tycker om det, istället för att strunta i att fråga eftersom de är rädda att de då måste skippa fredagsvinet.

Hannahaha

Äldre 11 Jun 10:45

#33

FDFMGA skrev 2016-06-11 09:48:04 följande:

Då tycker jag att du ska avstå om du inte har den kontakten med dina barn som krävs för att de ska kunna berätta för dig att du var "konstig".

Men varför förutsätter du att alla föräldrar lever i en annan värld än deras barn gör och att det finns en mur mellan dessa världar.

För min egen del skulle jag naturligtvis avstå från alkohol om mina barn ansåg att det fanns en negativ koppling mellan mig och alkohol.

Självklart är det bra att man avstår om man inte tror sig kunna hantera alkohol - men varför utgå från att alla andra har samma alkoholbeteende som man själv har?

Alla måste böja sina huvuden inför Åkessons briljans vid roulettebordet

Jag har inte ens några barn, jag utgår från när jag själv var barn men du verkar gärna vilja få mig att känna mig som en dålig förälder som inte kan hantera alkohol. Eftersom du överhuvudtaget inte tar in vad jag skriver så lämnar jag det här vid att du tycker att dina barn ska tala om för dig att du är konstig snarare än att du ska fråga dom om dom ogillar att du dricker. I grund och botten är det ju tokigt att alkohol är så pass viktigt att man tar risken att barnen mår dåligt av det, utan att ens ta sig tiden att fråga. Men så är det väl kanske för många.

Än en gång (fjärde?) det handlar INTE om huruvida man anser sig kunna hantera alkohol, utan om hur barnet känner när föräldrarna blir berusade, ÄVEN om nämnda föräldrar inte blir skitfulla utan bara lite tipsy.

Hannahaha

Äldre 11 Jun 11:45

#36

FDFMGA skrev 2016-06-11 11:10:48 följande:

Ja, jag har förståelse för att man kan ha behov av att få vara moralpredikant, men inte för moralpredikanternas behov att få predika ostört.

Menar du att alla barnfamiljer ska bannlysa alkohol på uppmaning av moralpredikanternas riksförbund?

Jag tror att detta vore synnerligen olyckligt. Visst skulle man kunna få till ett effektivt förbud med hjälp av lagstiftning och en omfattande kontrollapparat men min uppfattning är att moralpredikningarna i sig enbart fyller funktionen att moralpredikanten att känna sig bättre.

Fundera på vem som ska avgöra om en förälder kan hantera alkohol - föräldern själv eller moralpredikanternas riksförbund. Min uppfattning är att oavsett kommer de föräldrar som inte kan hantera alkohol att fortsätta så länge de inte handgripligen hindras.

Moralpredikningarna kan möjligen få föräldrar som inte har några problem att känna lite skuld och moralpredikanten att känna att predikandet är skönt för egot.

Jag frågade förresten mitt äldsta barn. Hon svarade att det inte spelar någon roll. På frågan hur hon själv tänker göra som vuxen svarade hon att hon tänker dricka lite grann - ungefär som vi.

Det var alltså som jag trodde. Vi och våra barn har betydligt bättre förutsättningar att kunna avgöra vilken roll alkohol spelar för vår familj än vad du har.

Alla måste böja sina huvuden inför Åkessons briljans vid roulettebordet

Pratar inte om något förbud eller nån lag, pratar om att jag själv mådde dåligt av det som barn och att man bör fråga sina barn. Och än en gång handlar det inte om att hantera alkohol utan att över huvudtaget dricka det. Jag är ingen jäkla moralkaka, jag bara hoppas att andra barn ska slippa känna som jag och det är DÄRFÖR jag säger spm jag gör, inte för att vara en gnällkossa. Men det verkar va svårt att fatta.

Hannahaha

Äldre 11 Jun 11:46

#37

Voluptuous Shalimar skrev 2016-06-11 11:10:59 följande:

Då syftande du alltså på andras drickande och dessutom var det underförstått att dessa personer dricker sig väldigt berusade. Att "dricka med barn" kan även vara just att ta två glas vin för att det är gott. Jag och de jag känner gör just så. I ts nämndes inget om att bli _full_ utan frågan gällde alkoholförtäring när barn är närvarande. Detta kan även innebära en mugg 2,25-procentig glögg på julafton.

Att utgå från att det rör sig om regelrätt fylla så snart alkohol konsumeras tycker jag är tragiskt.

Jag utgick från hur jag kände när jag var barn . Omdu läser allt jag skriver så fattar du kanske.

Hannahaha

Äldre 11 Jun 12:28

#40

Och än en gång förstår du inte. Barnen! Barnen ska bestämma det. Inte föräldrarna som säger att de kan hantera alkohol. Poängen är att det bara krävs en enda incident, en enda lite för högljudd eller fnittrig person (förälder) en gång. Min pappa tex, han blev aldrig våldsam eller ramlade eller vinglade eller bråkade när jag var liten. Däremot pratade han, och hans vänner, högt och skrattade mycket och var vaken mycket längre och reglerna för min del slappades av litegrann och bara det kunde göra mig obekväm, särskilt om vi kanske sov hos nån annan eller var ute och reste osv. Vid jul och midsommar kände jag bara usch när alkoholen kom fram, även om så bara för ett par glas vin. Jag kopplade ju ihop vinflaskan med förändring och därmed otrygghet. Och ÄVEN om ett par glas vin bara resulterade i några extra timmars prat och lite slappare regler så blev det obekvämt och otryggt för MIG.

Så det räcker liksom med att det blir lite fel en enda gång och sen blir det, för barnet, kanske jobbigt varje gång. Barn fungerar ofta så. Visst kan skit hända även när man är totalt nykter, men det är bullshit att man inte ens skulle förändras det allra minsta lilla efter två-tre glas vin.

Barn och alkohol - för eller emot.

INNEHÅLL