Barn och alkohol - för eller emot.

. Dricker man två-tre-fyra glas vin blir man berusad, och därmed förändrad. Barnets trygghet dras bort, inget är som det brukar, inte ens föräldrarna. Tycker det är galet att det är så viktigt för vissa att dricka att de bara måste göra det inför barnen och försöker försvara det med att barnet inte mår dåligt av det, ofta utan att ens ha frågat! Eftersom både jag och min syster har erfarenhet och idag minns precis hur dåligt vi mådde kanske det är tecken nog på att era barn visst kan fara illa av det!

Känns som att dunka skallen i betongväggen detta, så jag går vidare med livet nu, så att säga. Går inte diskutera med döva människor som bara skriker. Adjö.

Känns som att dunka skallen i betongväggen detta, så jag går vidare med livet nu, så att säga. Går inte diskutera med döva människor som bara skriker. Adjö.

Haha hoppas du lär dig att lyssna utan att vara en besserwisser.

Du är sverigedemokrat, eller hur? Så otroligt typiskt såna att köra det här. "Du säger att du förstår mina barn bättre än jag" "nej det säger jag inte" "jo det säger du!!" "Nej jag har aldrig sagt det." "Men jo-o jag bestämmer det nu!" ?

Men nej, det säger det ju inte? Det säger däremot att barn kan få för sig att bli jätteledsna för både det ena och det andra och att det inte är rimligt att hela tiden låta barnets ansiktsuttryck styra vad man får göra. Som jag tidigare skrev: en bra förälder kan läsa sitt barn, det är inte fråga om att sitta och dricka sig helt lullig och strunta i hur barnet mår.  

Dessutom tycker jag att det är DU som hela tiden säger att andra menar och tycker saker. Om du läser dina egna inlägg så är där fullt med insinuationer och felaktiga implikationer. Jag har då inte sett någon annan tillskriva dig åsikter i närheten av det du gjort mot andra i denna tråd. Sist var det fråga om partitillhörighet: jag vill minnas att den medlem du menar är SDare faktiskt brukar vara väldigt SD-kritisk i andra trådar... (rätta mig om jag har fel FDFMGA)

Ursäkta att jag inte svarat förän nu, jag har fullt upp med E3 =P

Mina erfarenheter med föräldrar och alkohol är rätt.. eh.... rättframt, kanske. Ingenting jag ser som konstigt. Here's a rundown:

När jag var barn (från jag föddes till...sena tonåren, ungefär,) var jag (och alla andra ungar) alltid med på ALLA fester i mina föräldrars vänskapskrets. Att ha "barnfritt" var det förmodligen inte ens någon som kom på en tanke om. Kanske hade det med att göra att jag kan räkna alla mor- och farföräldrar som bodde i Stockholm på den tiden på ena handens tumme - min mormor. De flesta av mina föräldrars vänner var inflyttade pga skolan (alla hade gått på Tomteboda Blindinstitut/Tomtebodaskolan, som samlade elever från hela landet. Många blev kvar).

Hur som haver. Alla dessa stora fester, kanske... 6-7 om året, dracks det på. Det var öl och nubbe på midsommar och jul, det var vin och sprit på kräftskivan och födelsedagsfesterna. Och det var mat och grill och HEMMAFRITERAD pommes (!. Det var ju så där jättevanligt på sena -80 - tidiga -90talen....Visst förekom det, men det var inte många i mina kvarter) och på sommrarna var det glass från glassbilen och äpplen direkt från äppeträden i tädgården. Som vi ungar fick (gasp) klättra i. Vi ungar kunde ta alla hundar och dra iväg någon tillme, vi hade en skogspromenad som vi brukade gå. 10 småknattar mellan 5 och 14 med 3 stora schäfrar, lika många labbar och en samojed. Måste sett lustigt ut. Och det var mysigt och tervligt och mammorna blev lite salongsberusade och papporna blev rätt luliga och en pappa blev en gång så stupfull att han tyckte att han kunde åka hem i taxins baklucka (INTE kombi). Och senare på kvällen hamnade många ungar i föräldrars knän och lyssnade på gamla historier, aktuella diskussionsämnen och (yay, jag fick veta vad det hette) Masterquiz. Alla var trygga och glada och mådde bra. Det var fest. Det var "framsidan".

Vardagen var annorlunda. Min pappa var alkoholist. Han var väl alltid en rätt bra drickare, om man säger så. Kommer man från norr om Uppsala så är det visst så, påstås det. Men han var nog egenligen inte alkoholist före min mamma blev sjuk. Min mamma orkade vara sjuk och täcka upp för min pappa och ta hand om 5 barn tills jag var 12, då fick jag ta över. Min pappa var ett nedsupet kolli då, förutom när det hände något viktigt i mammas jobb (representation osv.) Då kunde han vara nykter några timmar. Men vara nykter på hemmaplan? Aldrig. Första supen togs i badrummet eller tvätstugan kl 7 på morgonen, och när jag kom hem för kvällen, oftast mellan 21 och 22, så var han antingen väldigt full eller så hade han slocknat. Han kunde bli rätt.... amorös?.... när han var full. Tur att man kunde gå undan... Tänk dig, att vara 12 år, i ett främmande land, med en mamma som knappt kom ur sängen (hon var en så fantastisk mamma hon kunde vara från sängen), en gubbsjuk, stupfull pappa och 4 syskon som ser till dig att fixa vardagen. Nästa riktigt "trygga vuxen" bodde 10k mil bort. Inget man åker till på en kvart. Vardagen. Baksidan.

Men vi hade en vardag i Sverige också, och den innehöll också alkohol och alkoholen hade en framsida också. Framför allt i form av min mormor. Och i viss mån mamma (hon kunde ju inte drika så ofta, men hon gjorde det ibland). Mormor kunde ta en öl eller ett glas vin till maten en torsdag, en whiskey till kvällsfikat (som, shock and awe, mest bestod av "godis" i from av hembakade kakor, bullar och rulltårtor. Alla under 20 fick saft eller varm choklad til, ingen jäkla fun light eller cola zero. Ingen cola alls förreste, fick man läsk av mormor (väldig sällan) fick man fanta, sprite eller sockerdricka. En gång på Astrid Lindgrens Värld fick vi Monster-läsk också). en Irish coffe eller en rom och cola. Vardag.

Fest med mormor var att sitta på soldäcket på Birka Princess (den gamla båten, som är alla utsidesbilder på skeppet i Rederiet =P) på förmiddagen och äta glass och lyssna på melodikrysset medan mamma och mormor drack en drink och löste kryss, äta lunch i cafeet då mamma och mormor tog en öl till maten, äta buffé till middag då de tog en nubbe (aldrig vin, av någon anledning, bara en nubbe, resten alkoholfritt). Springa fritt över hela båten, spela på enarmade banditer, upp och ner i hytten, ut på däck, och till sist, trötta och lyckliga, hitta mamma och mormor i den bar/café de hade då (tror den hette seglarbaren på den tiden) och krypa ihop eller spela kort med mamma och mormor, som drack whiskey eller en kaffedrink och diskuterade politik eller vård eller skola eller teater eller böcker eller nåt....Bara vara. Lugn och trygghet och glädje. Och alkohol. 

Ursäkta det gigantiskt långa inlägget.

=)

Oh, god no. Jag kan inte ens skriva dagbok, har aldrig gjort.

Herregud vad tröttsam man kan va!

Ja hoppet är uppgivet, lycka till med livet.

Ja jag lär knappast bli en dålig förälder för att jag inte dricker med mina barn.