Barn och alkohol - för eller emot.

När något har varit så verkligt och jobbigt som dem gånger du berättar om så kan det vara svårt att skilja på sin egna sorg och andras. Du tror att alla barn skulle uppfatta samma situationer som likadant som du gjorde och du tror att det som skulle ha funkat för dig och hjälpt dig, samma hade funkar för andra?!

Nu skriker du så där gällt igen.

Har du proppat i dig så många av dina egna moralkakor eftersom ingen annan ville ha dem att du är alldeles sprickfull av självgodhet.

Om du lättar på trycket och funderar på vad det är du påstår här så kan du kanske förstå vilken fördärvlig kost moralkakor kan vara om man missbrukar dem.

Visst har jag synpunkter på hur barn mår. De mår bäst av att deras föräldrar avgör vad som är bäst för dem. Vissa föräldrar klarar inte detta då kan samhället ge stöd till familjen på ett eller annat sätt.

Men utgångspunkten är att föräldrarna är vårdnadshavare - inte moralkakefrossarnas riksförbund.

Har du tänkt på att det kan finnas andra saker som är ännu värre för barnen än att se en förälder lite salongs?

När jag var liten satte min mamma in mig i vardagsrummet och stängde dörren vid några tillfällen. Jag var sannolikt helt omöjlig och hon hade min lillasyster (4 år yngre) att ta hand om och tja, hon visste väl inte hur hon skulle göra helt enkelt. och det var dag, ljust ute, många fönster i rummet, mamma var precis utanför den där stängda dörren - men jag blev fullkomligt LIVRÄDD. Så rädd att bröstet snörde ihop sig. När jag väl fick åt mig luft öppnade jag munnen och skrek rakt ut för allt jag var värd tills hon öppnade dörren, då fick jag några dask i rumpan för att jag skrikit men det gjorde inte ont och jag slapp vara ensam bakom stängd dörr. 

Jag kan inte på något sätt i världen föreställa mig att hon förstod vad jag gick igenom. Det var hundratusen gånger värre än att se en full person. Och eftersom jag inte ens noterade att måttlighetsdrickarna förändrades vid alkoholintag så kan du själv tänka dig vad jag tyckte var "värst": att förälder drack ett par glas vin, eller att bli satt i ett ljust rum och någon stängde dörren(!)

HUR skulle min mamma ha kunnat förstå detta? Jag kom aldrig på tanken att säga något om det till henne. Och HUR ska du någonsin kunna förstå varje aspekt av ditt barns perception av omvärlden? Om du snöar in dig på att just ett måttligt alkoholintag (du säger själv att du pratar om bruk, inte missbruk) är traumatiskt för barnet så tror jag att du riskerar att missa andra saker som barnet kan uppleva som långt mycket värre. Just sayin'. 

Du har vuxit upp i en alkoholistfamilj och det präglar din syn på dem som brukar alkohol.

Det handlar inte om andras barn det du skriver utan om dig själv - men du kan inte förändra det förflutna genom att projicera din uppväxt på andra.

Du skriver: Dricker man två-tre-fyra glas vin blir man berusad och därmed förändrad. Barnets trygghet tas bort"

Det är din trygghet du skriver om.

"Sund" är dessutom ett tveeggat ord - moralkakor brukar bakas av personer som försöker pracka på andra sunda värderingar.

Bra. Hoppas att du får ordning på ditt sätt att se på andra.
Lycka till!

Du pratar och pratar om DIN poäng, hur vore det om du försöker se någon annans poäng? MIN poäng i detta är att det är dumt att låsa sig vid EN sak som kan vara potentiellt traumatiserande för ett barn, när man istället gör bättre i att alltid vara öppen för hur barnet mår i olika situationer. Eftersom du hela tiden drar slutsatser baserat på hur DU uppfattade öldrickande, kan jag kontra med att ifall vi utgår från hur JAG uppfattade detsamma så är det ingen fara på taket. 

Ser du nu hur dumt det blir när man utgår endast från sig själv och sin upplevelse?

Är det någon här som sagt emot? Är det någon som endast en gång sagt att man inte ska se efter hur barnet känner?

Sen tycker jag det har kommit många bra kommentarer som ifrågasätter att barnet ska få styra "allt" genom att agera negativt. Som Virriga Vera skrev: ska man låta bli att åka och handla om ens barn reagerar "negativt" på detta? Ska jag lämna min dotter de gånger hon vägrar sätta sig i bilbarnstolen? Tänk om det blir "traumatiskt" för henne att åka bil om jag framhärdar och sätter henne i bilen fast hon inte vill? Etc. 

Om vi nu fortfarande pratar om bruk och inte missbruk, så tror jag det är synnerligen ovanligt att barn mår dåligt av detta. Och en bra förälder fångar upp och tar hand om ett barn som mår dåligt, oavsett anledning.

Du är precis lika bra på att avgöra vad jag står politiskt som du är på att bedöma vem/vilka som bäst kan avgöra vad barn ska få uppleva av vuxenumgänge