Hej! Jag vill gärna vara med här! ???? Jag har BF i början av juli. Ska bli enormt spännande med bebis! Känner mig både glad och orolig. Jag har mått mycket illa och ärsupertrött. Värst är illamåendet på kvällarna. Ni som också mår illa, är det lika illa nu som i början? Någon som har tips på hur ni lindrar det?
Oj! Blev en massa frågetecken, haha! Det var inte meningen. Galning, liksom.
Hur mår ni här inne?
Jag mår fortfarande extremt illa men det är mer hanterbart nu när jag fick öka dosen på lergigan. Får se om jag behöver höja mer nästa vecka.
Är jättetrött med :(
Ont i fogarna. Hade foglossning tidigt sist med och har redan problem med lederna så jag kommer börja med mitt bälte snart.
Trots att jag mår väldigt dåligt känns det fortfarande overkligt emellanåt.
Längtar till ul den 12 december.
Någon mer som snart ska på vul/ul?
Jag får akupunktur mot mitt illamående , det hjälper för 50 procent
Hoppar ur tråden då vi fått konstaterat missfall.
Lycka till alla juli-bebisar!
Jag mår illa....trött...gråtig...orkeslös...känner inte alls för att jobba. Har ju tänkt berätta för släkten och vänner kring jul men när berättar man på jobbet? Jag vill ju dra på det men med illamåendet och alla andra "besvär" så känns det svårt att dölja. Är i v.8+ och kan ju tänkas att det blir bättre efter v.12 men det är ju ett tag dit...hmm...efter juligheterna kanske det syns mer dessutom. Är ju svullen redan så!
Suck..tiden går långsamt.... känner inte livmodern heller så känner mig bara fet :-P
Det här med om man ska göra kub eller inte. Snackade med min bm om det vid min första graviditet. Hon sa att frågan "om" inte är lika viktig som frågan "varför". Alltså, är det för att man vill avsluta graviditeten om det visar sig vara en kromosomförändring? Eller för att man vill förbereda sig mentalt om så är fallet, men man tänkt behålla i vilket fall? Hon menade på att beslutet blir lättare om man har syftet klart för sig. Jag vet inte om det hjälper någon, men det hjälpte mig då iaf (jag var 27 då).
Hur har ni det med storleken på magen? När jag läser appar och infosidor om v 10 och tidigare veckor står det överallt typ att "än syns det inte på utsidan att du är gravid". Men alltså.. det syns på mig. Kul såklart men jobbigt för jag vill verkligen hålla det för mig själv tills jag känner mig redo att dela med mig av graviditeten självmant.
Jag går snart in i vecka 11 med mina tvillingar och det är först nu som jag känner mig lite extra svullen. Men absolut ingen bebis mage. Jag känner livmodern när jag ligger ner, men inte så att den buktar ut än.
Nu har jag delade magmuskler sen innan och en rätt rejäl putmage redan innan, så är ingen större skillnad som sagt.
Jag är smal, liten o tunn för övrigt, men just magen är inte platt nånsin.
Jag tycker det är ganska skönt om magen dröjer lite, för jag är rädd för att bli gigantisk.
Ja, fy vad trist det är att må dåligt. Mina två barn (5 och 7) hemma har börjat kommentera min trötthet. "Mamma du måste ju ALLTID vila! Varför måste du ligga i soffan hela tiden? Du säger bara att du mår illa och illa, när vill du leka" osv. Det är jobbigt att höra. Hoppas de förstår sen om de får reda på att de ska få ett syskon. Jag är verkligen ingen kul mamma nu. :(