Anonym (Mamma) skrev 2016-12-20 13:13:28 följande:
Jag gör ett försök till, men jag har lätt att bli irriterad på irrationellt beteende, så ibland blir jag hård i tonen. Samtidigt ska man inte glömma att du är i ett jobbigt skede i livet, det är inte lätt att vara klar i huvudet då. Jag är ledsen för att jag skrev så hårt.
Det jag glömde skriva tidigare är:
Om du gör vissa ändringar i ditt liv, så kommer allt att bli bra. Det blir en jobbig period till, men det kommer att bli bra i slutändan.
Du tog studenten fast du var gravid, det är ett stort tecken på att du kan bita ihop och göra riktigt jobbiga saker nu, för att få det bättre sedan. Glöm inte det.
Du kommer att fixa det här också.
Du har insett att du är medberoende, men du har ännu inte tagit till dig det hela vägen. Du är nästan där.
Du vill att din dotter ska ha en pappa, och jag gissar att det är för att du är rädd att hon ska bli ledsen över att inte ha en pappa. Man vill att ens barn ska ha det bästa som finns i livet, man vill så gärna. Och man kan inte alltid ge dem det, ibland för att det är omöjligt, ibland för att det är skadligt i längden.
Om myndigheter får reda på att du låtit dotterns pappa besöka er, samtidigt som han var påverkad av morfin, så kommer de att se allvarligt på det. Det spelar ingen roll om han verkar må bättre på det, det är ett riskbeteende och olämpligt nära barn. Du kan lastas för att du utsätter ditt barn för det, och i slutändan, om det händer om och om igen, så kan dottern omhändertas. I lagens ögon utsätter du din dotter för narkotika, och/eller narkotikaberusade personer i hennes eget hem, och det kan vara skäl för omhändertagande. Du förutsätts säga nej till pappan om han brukar morfin eller annat, och om du säger ja, så brister du i din omsorg om dottern. Hon kan tas ifrån dig för att du lät hennes pappa träffa henne.
Du måste för hennes och din egen skull bryta helt med pappan, så länge han är en missbrukare.
Jag tror att du fixar det, du blir så arg på alla hårda ord här, och jag tror att det är för att du redan vet allt och det är jobbigt att få det upprepat gång på gång av främlingar. Du vet vad du måste göra och fräser ifrån när folk skriver dig på näsan.
Jag hoppas att du får god hjälp av BVC/MVC/kurator och att du får en lugnare tid över jul och nyår. Jag skriver inte mera nu för att inte göra dig mer upprörd eller ledsen, men du ska veta att din tråd har berört mig. Jag önskar dig och din(a) barn allt gott i livet och har stort hopp om att ni faktiskt får det.
Det kommer att ordna sig.
Tack, jo jag vet redan detta.
Jag har kämpat hårt för att få ihop det med allt. Jag har kämpat för att ens få honom att tro på sin egen förmåga som pappa.
Jag får ingenting tillbaks mer än att han vill ses några timmar.
Jag vet att jag inte kan förändra honom och jag vet att min dotter inte kommer ha honom som pappa i sitt liv. Jag är ledsen för att jag inte vill ha det såhär. Jag är 20 år och har försökt hjälpa honom sen jag var 16 år. Jag måste släppa taget. Mitt hjärta vill det inte och det gör ont.
Och ang det här barnet. Jag har en tid imorgon för samtal, sen vet jag inte när aborten görs. Före jul? Efter jul? Vem vet.... men det kommer bli en tvåstegs. Jag vill mest springa rätt in i en vägg.