BF Juli 2017 ny
Här samlas vi som har bf juli 2017!
Varmt välkommen
-
-
Svar på tråden BF Juli 2017 ny
-
Välkommen!78elle skrev 2016-12-29 12:16:12 följande:
Hej på er!
Joinar gärna den här tråden. Jag har bf 29 Juli och bor i Stockholm.
Kanske är lite äldre än de flesta andra här, 38 år och första barnet!
Har två missfall bakom mig det här året så hoppas på tredje gången gillt nu...
Jobbigt med missfall, håller tummarna för att det ska gå vägen nu :) -
Vilken trevlig gubbe du har ....önskade min hade mindre testosteron... för han litar på vad alla läkare säger än på mig... när jag störtblödde sådär backade han till ordentligt och fick bebishjärna.... man kanske ska lita på sin tjejs känslor och kropp ... Sa han hehe ....jag gav han tillräckligt med blod så han teg ...nä nu är jag elak .... men vi är lugnare nu iafTreansresa skrev 2016-12-29 00:04:57 följande:
Det är ju skönt att du känner dig trygg:) Här har min gubbe sexvägrat sedan äl. Han tror förra mf berodde på för mycket sex haha. Tur man kan mysa på andra sätt.
-
Välkommen! Jag blev 38 härom dagen! Haft två missfall i år och är nu gravid med tvillingar.78elle skrev 2016-12-29 12:16:12 följande:Hej på er!
Joinar gärna den här tråden. Jag har bf 29 Juli och bor i Stockholm.
Kanske är lite äldre än de flesta andra här, 38 år och första barnet!
Har två missfall bakom mig det här året så hoppas på tredje gången gillt nu...
Har dock 2 barn sen innan också! -
Jag tycker absolut du kan känna dig lugn. Inget annat pekar ju på motsatsen! Jag tänker som så att jag utgår från att allt kommer gå jättebra. Visst är jag lite nervös inför UL osv när det är dags men jag passar på att glädja mig så mycket jag kan. Jag tror inte att man är bättre "rustad" för att tragiska saker ska hända bara för att man tänket på tragik i förväg. Tvärt om. Om man fyller på med glädje och ro så mycket man kan, tror jag att man pallar att hantera jobbiga grejer bättre.babydreams skrev 2016-12-29 11:19:17 följande:Om man är helt frisk, första graviditeten (inga missfall heller), 24 år, är i vecka 11 och såg hjärtat slå på VUL i vecka 10 (fostret rörde på sig mycket och allt såg jättebra ut) kan man vara relativt lugn då allt det resulterar i ett barn i slutändan och inte ett missfall?
Jag känner på mig i hela kroppen att det är en frisk graviditet och att allt kommer gå bra. Men det skrämmer mig lite för om något nu skulle hända så skulle det vara totalt oväntat och katastrofalt. Hur ska man tänka? Hur gör ni?
Jag har firat sedan plusset med andra ord
-
Hej! Kul med en till stockholmstjej! Det är väldigt mixade åldrar i tråden. Välkommen!78elle skrev 2016-12-29 12:16:12 följande:
Hej på er!
Joinar gärna den här tråden. Jag har bf 29 Juli och bor i Stockholm.
Kanske är lite äldre än de flesta andra här, 38 år och första barnet!
Har två missfall bakom mig det här året så hoppas på tredje gången gillt nu...
-
Sosozo & Delilah2001, tack för orden :) känner mig ännu lugnare nu!
-
Nu har jag lokaliserat livmodern! Två ggr, när det har varit hård. I samband med kissnödighet, då känner jag den. Det är verkligen som en liten boll! Men inte så långt ned som jag trodde. En liten bit nedanför naveln. Åh vad jag längtar tills man kan känna sparkar!
Om bara illamåendet kunde ge sig så skulle allt kännas toppen nu. Det är ständigt närvarande fortfarande. Utmattande är det! Jag har en del gravidkrämpor, men illamåendet är värst. Lägger ju sorti på stämningen totalt. -
Nu har jag vart på inskrivning. I och med att jag har en riskgraviditet så ska jag förutom kub och rul så ska jag till läkaren i v13 och bm i v15 och v20. Sen ska jag dit några gånger till fram till v32 som det är kontroll varje vecka tills bf (ev även hos specialistmödravården).. Känns som att jag kan ställa upp en husvagn utanför vc för att slippa all bilkörning, haha :)
-
Även jag är äldre, 37 år :).
-
Jag längtar sååå tills jag också kan känna livmodern!!!Sosozo skrev 2016-12-29 14:57:53 följande:
Nu har jag lokaliserat livmodern! Två ggr, när det har varit hård. I samband med kissnödighet, då känner jag den. Det är verkligen som en liten boll! Men inte så långt ned som jag trodde. En liten bit nedanför naveln. Åh vad jag längtar tills man kan känna sparkar!
Om bara illamåendet kunde ge sig så skulle allt kännas toppen nu. Det är ständigt närvarande fortfarande. Utmattande är det! Jag har en del gravidkrämpor, men illamåendet är värst. Lägger ju sorti på stämningen totalt.
Har knappt haft några gravidsymptom alls, bara mått illa ca 1,5 dag och varit lite extra hungrig. Man ska väl vara glad så länge man mår bra men jag blir lite nojjig. Som tur är fick jag se den lille på ultraljud förra veckan och hjärtat slog som det skulle då????