BF Juli 2017 ny

Hur har ni andra det med sammandragningar? Jag har haft ganska mycket sista veckan, framförallt på jobbet där jag ju har enbart arbetsuppgifter av tung fysisk karaktär...Guld värt i detta läget med en svärfar som är gynekolog, skönt att kunna dryfta orosmoment och få råd. Sen finns det såklart gränser för vad jag känner mig bekväm med att diskutera med honom...

Han rekommenderade mig iaf att åka in till gynakuten för att mäta livmodertappen för att på så vis kunna avgöra om sammandragningarna är normala eller något man bör oroa sig över och ev. bli sjukskriven för. Så nu åker jag dit efter lunch och gör vaginalt ultraljud. Hoppas att det inte är någon fara...

Mina gör inte heller ont, det är samma här som för dig - att det blir väldigt spänt. Men nu har jag iaf varit iväg och fått livmodertappen undersökt och allt var som det skulle! Jätteskönt! Så nu vet jag att även om det stundtals är obehagligt så är det inget farligt. Sen får jag väl känna efter hur besvärande det fortsätter kännas med jobbandet, det är klart att jag ju bara haft en tredjedel så många sammandragningar idag när jag varit ledig som en dag på jobbet.

Fick precis blombud till jobbet från sambon. Blev jätteglad såklart. Skönt att få lite extra uppskattning ibland! :)
Sonen är så jäkla jobbig att söva på kvällarna, och har varit det lååång tid nu, så man har liksom begränsat med partid på kvällen. Så lite extra materiell kärlek var välkommet <3

Tjohoo, idag går jag in i vecka 28!

Ja, underbart! Denna veckan är ju verkligen en milstolpe!!!

Den som väntar länge på nåt gott...I veckan har jag äntligen känt bebisen röra sig för första gången! Helt fantastisk känsla, jag började gråta när jag insåg vad det var. Och idag har jag varit på barnloppis och kom hem med en hel Ikea-påse full med jättefina grejer för runt 500 kr, supernöjd!!

Ngn mer som blir risig i magen och får magknip av niferex?

Här har jag varit helt förstörd sedan mitt bm besök igår. Bebisen mår bra och allt ser bra ut men jag blir inte tagen på allvar med min förlossningsrädsla :( hon vägrar skicka remiss nu. Hon tycker att jag ska gå på ett möte i v 35-36 och göra upp en förlossningsplan bara.. Vart "lovad" nå helt annat i v 12:(

Tycker det är sjukt att man inte blir tagen på allvar för de ser för bra ut på papper. Att jag har ju klarat det förut och det kommer säkert gå bra nu med. Att jag måste ju genomlida detta.

Är också i vecka 24! Men ja, första barnet plus moderkaka i framvägg så det är väl fullt normalt att det dröjt lite. Häftigt iaf att han äntligen hälsat ordentligt!

HahaSätter ihop svaret så det inte blir så upprepande. Jag har funderat på det att byta bm. Men vi har bara 2 st här och dom sitter dörr i dörr:( känns så dumt på något sätt.

Jag vill inte ha snitt, utan en igångsättning med tidig eda. Fast vill ha igångsättning om jag är redo, inte innan. Hade jag velat ha snitt hade ja fått komma för att omvändas därifrån. Jag är rädd för smärtan. Gick i 5 dygn med värkar och öppen 3 cm innan dom äntligen satt dropp och tog vattnet sist. Men då jag var hemma stor del av den tiden så räknas den ej in på papper. Utan bara donm 2 dygnen jag sammanlagt avar på sjukhuset.

Har nästa tid till bm i maj så känns som en evighet innan vi kan prata om detta. I v 20 redan skulle vi skicka remiss sa hon i v 12. Nu är jag i 26:(