BF Juli 2017 ny

Jag är också vaken här mitt i natten! Har fått små korta och täta värkar (pinvärkar?) som gör ont! Känns som en stark mensvärk som kommer ca varannan min och håller i kanske 20-25 sekunder, får andas igenom dom! Har haft så sedan kl 2. "Poffade" till i magen förut med och fick en rejäl rosa/vattnig flytning som rann igenom trosorna och ner längst benet, vatten?! Har satt på mig en binda för att se om de kommer mer :) kanske att det är på g, hoppas inte att det är besvärliga pinvärkar bar efter hinnsvepningen tidigare idag. Körde även med en färdknäpp på kvällen och verkar som den gav effekt ;)

Nä hä! Pratade med fl inbokad på smvc imorgon kl 07.30 för kontroll. Kan bli så att de avvaktar till tisdag fick jag veta? Suck! Ställer in mig på det iaf så städa till barnens marsvin, röja toaletter och köra snabeldraken idag så man slipper komma hem å göra det iaf! Hade ju vart skönt om man liksom varit klar till på söndag när barnen ska komma hem igen. Himlans pusslande med barnvakter standby osv :/

Var hos min bm på mvc för sista besöket imorse. Inbokad igångsättning 10/8. Nere efter det så åkte vi till Östra för den där studien där de jämför igångsättning i vecka 41+ jämfört med 42+. Blev lottad till den tidiga gruppen och hade även tur att det (hittills) fanns en tid att boka igångsättning kl 17 idag :D Så om det inte blir fullt av andra "vanliga" så blir det av IDAG! SÅ GLAD.

Japp här ligger jag med ballong införd! De va minsann inte så angenämt att sätta den. Lilleman verkar dock inte bry sig nämnvärt om intrånget. Mekanisk start pga tidigare snitt, så får vi se hur lång tid detta tar. Läkaren sa det enbart berodde på ärrvävnaden jag inte redan va igång, och den drog han till ordentligt nu så nu börjar det :) maken tycker ert e skitjobbigt när jag har ont, samma som vid äggplocket och ivf:en klart det gör ont men han mår fysiskt illa när jag lider stackaren. Kommer ju bli ett kul dygn för honom ;)

18:05 föddes världens finaste pojke. Gick otroligt snabbt i slutet.. skönt att det är över nu.

Lycka till bimbim

Dexter föddes med akut snitt inatt, 54 cm och 3550 gram. Moderkakan lossnade helt. Vet inte allt, ska läsa journalen imorgon! Men vi båda mår bra, behöver vila efter chocken och återhämta lite krafter!

Igår 4/8 kom äntligen vår tös till världen. 12 dagar över tiden. Allt drog igång vid 01 på natten, med värkar som började fresta i ordentligt. Vid 02-snåret kom de var 5-7 minut. 06.27 kom vi in till förlossningen. Då ökade värkarna ordentligt i styrka och frekvens ca 3 var 10:e minut. Var öppen 4 cm vid första undersökningen. La mig i badet en stund men kände efter en stund att det blev outhärdligt och ville ha epidural. När jag kom upp ur badet fick jag några riktigt kraftiga värkar med ordentligt tryck neråt. Bm kollade och jag var öppen 7 cm, nästa värk gick vattnet och efter det tog det 18 minuter varav 8 min krystvärkar sen var hon ute Kl 08.58. Det gick alltså galet fort på slutet. Kändes jobbigt att inte ha någon kontroll men samtidigt skönt att det gick fort. Med sonen gick jag 48 timmar med regelbundna värkar och 45 min krystvärk innan han var ute så det var en väldigt stor skillnad i tid denna gång.

En annan helt galen sak är ju att hon på TUL i måndags beräknades väga ca 2900 gram. När hon kom ut igår (4 dagar senare) vägde hon 4165 gram och var 51 cm lång. Åh vi som har varit så oroliga att något skulle vara fel.. Måste ju blivit en rejäl felberäkning helt enkelt... Eller så gjorde kebabtallriken jag åt i onsdags susen, hahaha :D

Äntligen kom Mattis till världen efter en lååång och hemsk igångsättning som tyvärr slutade i snitt då han fixerade sig fel med huvudet. Mår helt okej men är trött! Han vägde 4864 g och var 55 cm lång hehe. Han äter på som en häst och håller ett bra sockervärde. Jag har fått nån infektion så har tagits massor av prover. Så skönt att det äntligen är över!

Nu börjar jag hämta mig en aning efter förloppet så att säga! Stort tack för alla Grattis och varmt Grattis till resten som fött dessa dagar :) !

Misstänkte han skulle vara lite större än sina bröder men kanske inte 3 cm längre och ett halvkilo tyngre.

Vi blev igångsatt ca 18 den 3/8. Blev ballongkateter eftersom tappen var lång och öppen knappt 1.5 cm. 3 h senare ramlade den ut men hade bara öppnat mig ca 1 cm till. Bm lyckas dock sätta skalpelektrod samt tar vattnet. Får dropp som höjs högt fram till 02.30 den 4/8 då jag fortfarande bara är öppen 2.5 cm med 2 cm lång tapp kvar... nedslagna pausar vi till kl 9. Då har jag knappt sammandragningar den tiden men har öppnat mig till 5 cm och tappen mjuk och 1 cm lång. Nytt hopp och dropp igen. Går helt okey fram till kl 18-19 kanske? Bm säger att jag öppnat mig till 8 cm! Värkarna är helt groteska nu dock och jag börjar ta slut helt enkelt. Så kommer gränsen där jag inte orkar mer och får till slut ryggbedövning. Här blir jag undersökt igen -nehej öppen 5.5 cm bara?! Är helt knäckt här. Droppet stängs av och får andas igen.. Får en tidsgräns av läkaren som tycker att föder jag inte inom 3 h med hög dos dropp igen så får det bli snitt eller så får jag välja snitt direkt. Jag vill ju verkligen föda vaginalt och vill testa hur värkarna känns med ryggbedövning så vi kör igen. Droppet höjs var 20e minut och jag tar värkarna bra med lite lustgas också. Efter 3 h är jag helt öppen! Nu kör vi tänker jag, snart är han ute! Krystar några värkar men han är fast. Bm tillkallar läkare som gör ultraljud där man kan se att han fixerat sig fel med huvudet, tror det hette rak nackställning eller nåt sånt? Så precis på mållinjen snubblar vi och det får bli akutsnitt. Tanken på snitt då och upplevelsen av det blev plötsligt helt ok, delvis för att vi kämpat så länge och på många olika sätt men också för att jag nu varken kunde eller fick föda vaginalt så han låg fixerad. Snittet var lugnt och kontrollerat och kl 02.07 den 5/8 kommer Mattis ut 4864 g tung, 55 cm lång med huvudmått 38.5 cm - med ett par starka lungor samt hårda nypor som grabbar tag i sin pappas skägg direkt haha. Pratar efter snittet med läkaren och när de öppnade hade han bannemig vänt sig ändå på den korta stunden vi avbröt inför snittet  (ca 30-45 min) och lagt sig med ansiktet rakt uppåt istället haha. Hade inte enligt dr gått att föda honom vaginalt så heller pga hans storlek. Så Ja, nu har jag testat även snitt men kommer nog aldrig vilja föda fler barn för detta var nåt av det värsta jag varit med om. Inte snittet men totalupplevelsen av förlossningen. Tyvärr! Men är glad och lycklig nu och amningen fungerar bra än så länge. Jag har fått antibiotika pga infektion pga vattenavgång i många timmar innan förlossning samt feber och sådär men idag känner mig mycket bättre. Mattis har varit snabbandad sedan han kom men har ingen infektion eller nåt konstigt på lungorna enligt röntgen gjord idag. Ska nog bli ordning på oss  :) Längtar till vi får komma hem!

Försöker knåpa ihop en födelseberättelse jag också, .

Vår dotter föddes planerat hemma.

Efter en vecka med lossnande slempropp, förvärkar som kom och gick och om kändes som ett ganska bestämt tryck nedåt, vaknade jag runt 07.00 av att sammandragningarna hade ändrat karaktär. Vet att jag tänkte " det här känns annorlunda" och att jag försökte somna om men det gick inte. Mannen hade åkt till jobbet för 1,5 h sen så jag gick upp vid 07.30 och konstaterade att jag hade blodblandade flytningar och hyfsat regelbundna värkar med ungefär 5 min mellanrum. Funderade på att ringa hem min man ( 45 min körväg hem från jobbet ) men just då glesnade värkarna ut något så jag gick och drack en smoothie istället och försökte läsa en bok. Värkarna kom och gick lite men jag brydde mig inte så mycket, tänkte att det kommer väl ta tid. Vid 09.45 kom däremot en väldigt kraftig värk så jag tänkte att nu är det på riktigt, så jag ringde min man och sa att det var dags att komma hem. Sen drog det igång ordentligt, det var inte längre tal om värkar i plural, utan bara en enda lång vågornas värkförnimmelse dom sjönk och steg i intensitet utan att försvinna helt emellan. Jag bäddade iordning en madrass i vardagsrummet med handdukar där jag tänkte att jag skulle föda och gick sedan och hängde i vårt trappräcke och gjorde någon slags födelsedans med höfterna och tänkte att jag kunde ha kvalat in som magdansös var som helst. Vid 10.30 kom min man hem och då kände jag hur jag äntligen kunde slappna av. Jag klädde av mig och satt på alla fyra på madrassen medan min man fick trycka hårt i ryggslutet ut mot höfterna när det kändes som intensivast. Kände ganska direkt ett väldigt tryck nedåt och tänkte att jag skulle hinna till toaletten en sista gång, men väl där insåg jag att huvudet var så långt ner att jag kunde känna det, så det blev att skynda tillbaka till madrassen. Väl där stod jag på knä och födde fram huvudet på första krystvärken. Jag tog hennes huvud i min hand och smekte henne över håret medan jag väntade på nästa krystvärk och kände hur hon rörde sig i mig och fullbordade den sista rotationen innan hon kom ut vid nästa krystvärk ner på mage på madrassen med navelsträngen lite snyggt draperad över ena axeln. Hon skrek direkt, jag tog henne i famnen och satte mig ner med henne i mina armar medan jag och min man beundrade detta nya lilla liv som vi väntat så länge på. Vi svepte in henne i handdukar och hon började amma efter 10 minuter medan vi väntade på att navelsträngen skulle sluta pulsera och moderkakan skulle lossna. Sen band vi navelsträngen med bomullsband och klippte den och moderkakan kom när jag ställde mig upp på knä, hel och fin. ( Den grävde vi sedan ner vid vårt nyplanterade äppelträd ). Efter ganska mycket ammande och gosande gick vi och åt en fantastisk och efterlängtad frukost.

Idun, som hon heter, föddes 31/7 kl. 11.05 och vägde 3800 g och var 52 cm lång.

Nu ligger jag på BB med en liten dotter som är strax över ett dygn gammal. Det gick riktigt snabbt när det drog igång. Jag märkte att värkarna tog rejält på en gång när de startade och började klocka kanske vid 20-tiden. Då var det 6-7 minuter emellan. Bestämde ganska snabbt att mannen skulle köra iväg barnen till min mamma medan jag tog ett bad. Ett par timmar senare började det bli dags att åka in och vi packade ihop det sista. Jag blev lite stressad för jag märkte att om jag stod upp när jag fick en värk gjorde det så ont att det var svårt att hantera. Vi kom in strax efter 23 kanske, har dålig koll på tiden här. Barnmorskan märkte att det gick snabbt och undersökte mig ganska direkt. Då var jag öppen 6-7 cm och hinnblåsorna buktade rejält. Hon tog in en undersköterska som fick duka upp för förlossning på en gång då hon trodde att jag kunde börja krysta inom kort. Jag hann prova lustgas under några värkar men det är inte min grej så jag slängde bort den igen. Fick en rejäl krystvärk och då kom världens splash. Barnmorskan kollade om jag var helt öppen och det var jag. Bebisen låg en bit upp så jag fick känna efter om det var riktiga krystvärkar och ta i om kroppen ville. Här började kaoset. Det gjorde så obeskrivligt ont och jag skrek på ett sätt jag aldrig gjort förut. Det ringdes in förstärkning och de gav mig direktioner om när jag skulle krysta och inte. Plötsligt var huvudet ute men kroppen fastnade. Barnmorskan fick hjälpa till att lirka ut en axel och sedan kom hon äntligen. 00.12 var klockan då. Bebisen kom inte igång så de sprang ut med henne för att hjälpa till. Ganska snart skrek hon dock och nu mår hon bara bra. Jag fick tyvärr en sfinkterruptur när hon fastnade och blev tvungen att sys på operation. Blev sövd och det visade sig vara en lättare skada så jag borde bli helt återställd. Nu kämpar vi på med amningen och försöker komma på vad hon heter.

Fått rum på förlossningen, 6 cm öppen vid kl 16 så de 12 timmarna med värkar jag fixade hemma hade tack och lov gjort susen! Men helvetiskt ont i värkarna...Men snart är prinsen förhoppningsvis här!