Inlägg från: Haiduchi |Visa alla inlägg
  • Haiduchi

    BF 1-15 Juli

    sobrio88 skrev 2017-04-28 20:29:54 följande:

    Har mina problem med uvi men fogarna är bättre än förra graviditeten även om jag känner av dom om jag inte tänker mig för. Tyvärr börjar mitt blodtryck stiga (140/90) och jag hade havandeskapsförgiftning förra graviditeten och nu är det mycket tidigare än förra gången. Jag hoppas bara att det är blodtrycket så det inte blir något mer..

    Hur mår du själv? :)


    Har du problem med uvi? Går du inte på penicillin profylaxisk kur?

    Jag fick tre uvi på tre veckor i början av graviditeten och blev satt på en tablett om dagen tills jag föder.

    går du via mvc eller vc när du har dina uvi?

    Hoppas det inte blir värre med blodtrycket men skönt de har sån koll på oss.
  • Haiduchi
    sobrio88 skrev 2017-04-29 06:52:21 följande:

    Jo det gör jag men det hjälpte inte :/ jag började med det efter andra uvi, men blev dålig förra fredagen igen så jag blev skickad till förlossningen (det var på kvällen). Där satte läkaren in en 10 dagars kur (2 ggr/dag) med någon ny antibiotika jag inte tagit förut. Läkaren på mvc har bara gett mig furudantin i 5 dagar (3ggr/dag) vid uvi. Ska fortsätta med furudantinten efter behandlingen (det förebyggande).


    Samma som för mig typ. Fick uvi, gick på behandling, kom direkt efter avslut, kissade typ blod...

    men efter sista och sen nu när jag går på förebyggande har det inte varit nåt, har lämnat prover för odling varje mvc besök.

    Hoppas det ger med sig för dig, uvi är såååå jobbigt
  • Haiduchi
    GrönaDruvan skrev 2017-04-30 16:04:46 följande:

    Känner bara för att skriva av mig för kanske någon här förstår hur jag känner mig utan att man blir dumförklarad.

    Jag tycker det känns så jobbigt att jag är så trött i min kropp och jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte orkar göra saker. I torsdags röjde jag massa hemma, började röja sonens rum och gjorde massa annat. Sen jobb direkt på det. Hade så ont i kroppen på kvällen så det var helt sjukt. Det har hållt i sig i stort sett tills idag när jag vaknade och inte hade lika ont.

    Var själv med barnen ett tag på dagen idag och killarna är så himla flamsiga och högljudda ofta och jag orkar liksom inte. Får säga till dom 20 ggr om varje grej och de lyssnar ändå inte.

    Jag lovade hjälpa sonen att röja klart hans rum, men orkar inte.

    En spillde ut glaset med mjölk vid lunchen pga flams och jag flippar ut.

    De får en glass och öppnar frysdörren så hårt så hyllan bakom åker i golvet och går sönder och grejerna på. Han blir jätteledsen och jag jättearg.

    Jag är så trött på att jag inte orkar göra roliga saker, jag orkar inte gå särskilt långt och jag är bara trött. Blir irriterad på barnen och får så dåligt samvete.

    Gick tillslut ner i sovrummet och la mig för jag orkade inte va med dom. Dom kommer in med teckningar och godis....

    Sen kom deras farfar och hämtade dom och jag har nu gråtit i snart en timma för att jag har så dåligt samvete och får tankar att dom ska dö så jag aldrig får se dom mer.

    Äldsta sonen blev ledsen innan han åkte och ville inte lämna mig...

    Antar att ni inte fattar nånting av det här inlägget men det gör knappt jag heller. Jag fattar väl att det är alla jäkla hormoner som håller på, för jag har gråtit lite väl ofta (verkligen gråtit) det senaste för sådana här saker.

    Hur blir man en gladare och bättre mamma nu när man har ont och är trött? Hur orkar man ta fighterna hela tiden nu och varför känns det som jag är världens tråkigaste förälder. Mitt samvete knäcker mig snart.

    Någon här som förstår vad jag menar?


    Förstår verkligen. Min foglossning har tagit ett snäpp mot värre nu så får ont av ingenting.

    Pratar mycket med dottern om att jag kan inte/orkar inte. Är så tråkig....

    Så mina planer på att kanske kunna sitta vid lekplats med hon och kompis när hon går på ledigt från fsk får kanske tänkas om.

    Vi försöker hitta på aktiviteter där jag kan sitta bredvid, rita pyssla, titta på film.

    Nu när det ör varmt tar jag en solstol och är ute medan hon leker ute. Försöker fixa lekträffar.

    Hon hjälper till med mat, undanplockning.

    Hennes pappa gör jätte mycket.

    Just nu känns det inte så behagligt med fogarna. Har ont hela tiden. Hade jag inte för bara någon vecka sen.

    Man får sänka kraven, låta det vara stökigt, fixa snabb enkel mat eller beställa.

    Vi beställer matkasse, varor på nätet och får hemkört.

    Prova prata med dom om det.

    Det är ju tillfälligt.

    Vi kommer må bättre snart.
  • Haiduchi
    Treansresa skrev 2017-05-02 08:46:49 följande:

    Ni som alla gått längre än mig, hur har ni haft/ bokat tider på mvc? Jag var dit 20+ 25+ och snart 29+. När hade har ni tid efter det? Tycker det känns som att det är så långt mellan tiderna.


    Idag började jag på mina två veckors intervall besök.

    Är i vecka 32, 31+2, så ska gå i vecka 34,36,38, 40 och även bokat ett besök i v 41 och v42. Hon sa att det kan vara svårt att få tid om man inte bokar nu och det visar sig man går över. Så lättare boka upp och sen bokar hon av de när man fött. Innan mötet idag hade jag i glukosbelastning i v 29, besök i v 25 och inskrivning v 12
  • Haiduchi

    Är så ledsen, någon som varit med om liknande ?

    Var inne en sväng på förlossningen igår för jag inte hade känt flickan på hela dagen, trots jag retade henne på såna str jag vet hon sparkar tillbaka på.

    Men allt var bra med henne, läkaren kommenterade dock snabbt när han gjorde ul att hon låg lite... knasigt. På tvären med huvudet på höger sida.

    Tänkte inte mer på det, men nämnde det för min man och tanken slog mig att borde hon inte ligga med huvudet ner?!?

    Jaja, hade besök idag hos bm och tog upp detta, läkaren hade skrivit en notering om det i min journal med. Hon kände och jo visst låg hon på tvären.

    Är ju omföderska så barnet har mer utrymme att röra sig.

    Frågade om det var vanligt att de låg så här i denna veckan för omföderskor. Nja de brukar ju ligga med huvudet ner, säger bm.....

    Går igenom med mig: har hon inte vänt sig tills besöket i v 36 så kommer de boka tid för mig inne på mottagningen och kolla med ul och eventuellt då göra vändningsförsök. Men skulle hon stanna kvar i fel läge så blir det snitt i veckorna 38-39....

    Bröt ihop och började gråta!!!! För varje dag, vecka som hon inte vänder sig så minskar chansen att hon gör det.

    Ringde mannen och var så ledsen, han har sagt lite på halvt allvar att han inte skulle klara av att vara med på planerat snitt. Men det tog han tillbaka och man kan ha möten med oss om det så vi känner oss förberedda. Dottern är född med urakut snitt....

    Fan! Vill inte ha snitt, vill inte ligga kvar på bb så länge igen. Fan!

    Och så som hon ligger är sjukt obekvämt, gör så ont ibland så jag vet knappt var jag ska ta vägen, ibland känns det som jag tappar all färg i ansiktet. Kan knappt äts eller dricka. Fruktansvärt. Så känner verkligen en tydligen skillnad på att hon ligger annorlunda nu jämfört med bara någon dag sen.

    Någon som varit med om samma eller känner någon med samma? Hur gick det?

    Gråtit hela fm, trött och hormonell. Var inte alls detta jag ville.

  • Haiduchi
    GrönaDruvan skrev 2017-05-02 12:41:06 följande:

    Det var ingen rolig läsning och jag håller alla tummar och tår att bebisen vänder sig eller att vändningsförsöket lyckas!

    Jag har ju inte varit med om samma, men min andra son misstänkte de att han låg i säte, så jag fick kolla det, men det gjorde han inte. Jag var livrädd att göra snitt.

    Nu har jag ju hamnat i en situation som jag aldrig trott jag skulle hamna i. Hela graviditeten har ju varit extremt jobbig känslomässigt och det blir också snitt - vilket jag är livrädd för.

    Så vi är ju inte i samma situation, men på nåt sätt får vi ju kanske gå igenom samma känslomässiga berg och dalbana när det gäller snitt.

    Du får tänka på att huvudsaken är att bebisen kommer ut och allt går bra! Får du ett planerat snitt kommer det ju säkert gå mycket bättre än ditt senaste snitt också! Det är ju inte ovanligt att man är på fötter redan efter några timmar!

    Jag själv försöker bara tänka positivt nu fastän tanken på snitt skrämmer mig enormt.

    Fast nåt jag lärt mig genom den här graviditeten är ju verkligen att man inte ska ta nåt för givet och absolut inte tro att det blir på ett visst sätt.

    Jag håller tummarna att det går bra för oss båda i slutändan! Du hinner säkert bearbeta tanken något innan också!


    Tack!

    Försöker också se alla positiva vinklar av detta.

    Förhoppningsvis vänder hon ju sig, är ju ändå fyra veckor till.

    Och gör hon inte det. Ja då vet vi när bebisen kommer, kommer inte gå över tiden. Kan få bra med hjälp med amning mm på bb så det är bra. Kommer inte bli stressad iväg även om där är tryck på bb.

    Vi vet när allt behöver vara klart här hemma.

    Ja det blir bra.

    Men ändå ledsen än. Och det är sååå obekvämt...

    Men måste se det positiva. Hon mår bra, det blir bra.
  • Haiduchi
    acinnaleh skrev 2017-05-02 16:56:51 följande:

    Ingen tröst men tror inte min ligger med huvudet neråt heller utan tror att bebisen ligger på snedden. Går in i v32 imorrn och ska på besök på torsdag så vi får se om jag har rätt eller fel. Min systers bebis (flrdtsgångsföderska) hade inte lagt sig åt rätt håll vid besöket före det vid 35v men låg rätt då. Hon hade mkt obehag ungefär den här perioden i graviditeten, säkert trångt. Väntar för övrigt på att bli moster, deras är beräknad imorrn. Det är därför jag har lite koll på hur hennes låg i perioden vi är i nu :)


    Hoppas ditt barn ligger på rätt håll.

    Ja det är riktigt obehagligt hur det känns i magen nu. Försöker fokusera på annat men det tar liksom över all tankeverksamhet. Och tänk då om hon inte vänder sig. Då ska man stå ut med detta i ca 6 veckor till. Fy fan.

    Men kommer nog märka om hon skulle vända sig iaf.

    Vad skönt din systers barn la sig till rätta till sist.

    Vad de ska trilskas de små barnen.
  • Haiduchi
    LeyasMamma skrev 2017-05-05 20:30:17 följande:

    Hur mår alla? Idag va vi inne hos mvc och fick för andra gången höra hjärtljud osv. Men lillan låg i säte för tillfället, bm sa att om hon inte hänt sig till v37 så gör dom vändningsförsök, går inte det så erbjuder dom planerat snitt eller att föda i säte. När har era små vänt sig med huvudet neråt?


    Är det första barnet? Nu är jag i vecka 31+5 med andra barnet och vid denna tiden med första tror jag hon tom var fixerad.

    Nu ligger barnet på tvären. Så får se när/om hon vänder mer huvudet.
  • Haiduchi
    Treansresa skrev 2017-05-05 23:26:38 följande:

    Är så förväntansfull på allt som kommer nu framöver. Jag som är sist med bf i denna tråd vet att även om jag får gå max över med tiden så om 3 månader är bebisen här! Känns så overkligt att det kommer komma en liten! Nu är det bara väntan på juni för mig så man kan boa påriktigt och göra allt klart!

    Hur känner ni andra, har ni börjat förstå vad som komma skall?:)


    Ibland slår det mig att man ska ha en liten bebis men oftast känns det väldigt låååångt ifrån.

    Kanske för att vår dotter är så stor och vi egentligen hade lagt fler barn bakom oss. Tur man kan ändra sig ibland, hihi.

    Men vi lääängtar så!!! Köpt en del bärdon, sjalar och sele som jag bara sååå ser fram emot att gosa bebis i :)

    Det där med att man måste föda hoppar jag alltid över nät man tänker på vad som är framför en.

    Och ändå är det typ bara 55 dagar kvar till bf. Sen får man se när det blir.

    men ser fram emot att vara gravid nu i början av sommaren. Låg en lååång stund i solstolen idag, med bara klänning och kofta, haft vindstilla och över 20 grader!!! Älskart!
  • Haiduchi
    Treansresa skrev 2017-05-06 19:44:36 följande:

    Vad härligt det lät med vädret! Vi har fortfarande snö:( men jag ser fram emot klänningar och bättre väder!

    Wow 55 dagar lät verkligen lite! Planerar du vaginal förlossning? :)

    Jag säger samma tur man kan ändra sig! Våra yngsta är 7 så känns nästan som man glömt allt:)


    Ja vädret påverkar så mycket. Och så enkelt att underhålla dottern. Ta med en kompis till lekplats så kan de leka och jag kan sitta med min foglossning och ta det lugnt. Gött!!

    Födde ju dottern med katasfrofsnitt då hennes hjärtljud blev jätte dåliga så har ju verkligen ställt in mig på vaginal förlossning, ska även gå profylaxkurs.

    Men nu när barnet ligger fel, men förhoppningsvis ändrar sig, så känner jag att det är såååå svårt att mentalt förbereda sig på något.

    Kanske vändningsförsök? Igångsättning? Planerat snitt?

    Vattnet går och man får åka ambulans in och göra akut snitt? Eller vaginalt? Gå över extremt mycket ?! Haha känner mig helt blank så försöker vara noll i tankarna kring det fram tills man vet mer hur barnet ligger mm om ca tre veckor. Känns som mer avgörande då.
  • Haiduchi
    Summerchild skrev 2017-05-06 20:17:02 följande:

    Min yngsta är oxå 7 skaffar bara sladdisar jag hehe. Rätt många år mellan varje. Tror att jag vill skaffa en till som sista efter denna sen får det va bra :) om jag hinner :p


    Hihi sladdisar är grejen :)

    Jag kan faktiskt tänka mig ett barn till, men isf ganska tätt efter detta. Några, nåt år typ. Så kanske du kan göra?!? ;)

    Men mannen vill inte, haha.
  • Haiduchi

    Igår tog jag vatten över huvudet och gick och handlade med dottern på Ica maxi. Gick utan kryckor. Hade konstant sammandragning. Fick sätta mig och pausa ibland men så fort jag reste mig och började gå blev den stenhård direkt. Gick pustande runt, skit jobbigt. I ca 40-50 min....

Svar på tråden BF 1-15 Juli