Caarina1985 skrev 2017-02-04 00:05:55 följande:
Jag är så lyckligt lottad som har en man som engagerar sig för detta minst lika mycket som jag - om inte ännu mer. Men då bor det väl en kvinna i honom :)
Han springer på apoteket och hämtar ut alla preparat, på ultraljuden är han delaktig: hissar mig upp å ner i stolen, applicerar glidmedel på staven, är sekreterare när äggblåsorna mäts m.m. m.m.
Han brukar vara som ett Nervvrak genom denna resa, medans jag till motsats är lugnet själv. Trots att han är spruträdd så sitter han med mig varje kväll när jag blandar ihop dom och även när jag tar dom.
Nässprayen ska tas samma tid 3ggr om dagen, min första dos tar jag kl 6.00 så på helgerna kliver han upp med mig när jag sprayar och sen går jag och lägger mig en stund till för att sen vakna till lukten av nykokt kaffe.
Brukar nypa mig i armen ibland och tänka på hur lyckligt lottad jag är som har en klippa till äkta make. Fast även solen har sina fläckar och jag brukar hota med att annonsera bort honom på blocket ;) Samtidigt som jag vet att många relationer aldrig skulle fixa en så tuff resa som det här innebär. Så alla medsystrar i den här tråden kan nog skriva under på att vi och våra partners har ett band som inte går att beskriva. Vi har blivit utredda, granskade, ut och in vända av sjukvården, visat oss sårbara... Många relationer har nog gått åt innan man ens kommit fram till kliniken. Men här är vi och kämpar ända in i bänken, så nått extra besitter vi och våra käresta.
Du har verkligen tur som har en så engagerad man. Visst att min karl också stöttar mig och finns vid min sida, men när de gäller att prata om de så är han ofta tyst och kanske han grubblar i sin ensamhet men visar inte desto mer utan på att han tycker de är jobbigt eller att han är nervös :)
Men han längtar på sitt sätt och jag på mitt, slut resultatet är iaf de samma som tur är :)