• Jhala

    Tidig vattenavgång vecka 25+6

    Hej!

    Jag vet varken in eller ut och behöver stöd och information från personer som varit eller är i samma sits. Vaknade natten mot en helt vanlig måndag kl 1 på natten, trodde att jag hade kissat på mig. Söndagen var helt normal, liksom hela graviditeten till vecka 25+6. Jag gick upp för att gå på toaletten, jag kunde inte förstå varför jag var så blöt på trosorna, jag blev helt stel i kroppen. Gick till toaletten, tog av mig pyjamasen för att kissa, mina trosor och byxor var heltblöta. Jag kissade i hopp om att vakna upp från den här konstiga drömmen. När jag stod upp för att torka mig så forsade det ut vatten som jag kunde se med blotta ögat, jag läcker?

    Jag väcker min man, älskling (sa jag med gråt i halsen och chockerade röst samt rädsla), älskling det rinner vatten från mig. Han låg och sov jätte djupt och sa ring barnmorska. Jag ringde till förlossningsavd. jag kunde knappt få ut ord. "Jag läcker vatten, det slutar inte rinna jag är bara i vecka 26 om någon dag". Barnmorskan bad mig ta med id kort och komma in nu direkt. Nör jag väl kom fram var barnmorskan ganska lugn och bad mig nya om i toaletten. På väg in forsade det ut vatten genom byxorna och en pöl bildades på golvet. Barnmorskan försökte lugna ner mig då jag kom in i en chock och kunde inte få ut gråt. "Men jag ska inte föda nu det är för tidigt jag vill inte hon är för liten". Där fick jag det konstaterat, mitt vatten har gått och jag kommer föda när som helst. Paniken jag fick vill jag inte gå in i då det väcker för mycket känslor just nu.

    Jag fick åka ambulans till ett annat sjukhus där de kan ta emot för tidigt födda barn. Allt känns som en mardröm än idag som jag vill vakna upp ur. Känner mg så maktlös, jag kan helt ärligt säga att jag kan byta ut mitt liv till den här vackra fina prinsessan som ligger i min mage. Kan byta ut mitt liv för att hon ska vara lycklig och glad. Är det här mitt fel?

    Det är mitt första barn, fullt frisk i övrigt. Lyckligt gift med min man och är 27 år gammal idag. Det har nu gått 9 dagar sedan vattnet gick. Hon är kvar i magen med ytterst LITE vatten. Någon pöl bredvid henne. Hon sparkar fortfarande och vi kollar hennes hjärta varje dag. Hur ska jag hjälpa den här lilla prinsessan som inte kan rå för att min idiotiska kropp bestämde sig att, av ingen synlig orsak, få mitt vatten att gå? Hur ska jag rädda henne?

    De har inte hittat någon typ av infektion eller liknande. Min livmoder ser fin ut, allt ser fint ut. Ändå gick mitt vatten? Tränade aldrig hårt under graviteten, gick promenader 60 min 3 gånger i veckan. Har gått upp 16 kg när vattnet gick. Allt var normalt.

    Nu är jag orolig för min prinsessa. Idag är jag i vecka 27+1. Jag och min man tar en dag i taget och jag kommer göra allt för att det här ska gå bra, men jag vet inte hur. Kan ni berätta er historia? Hur gick det för barnet efter födseln? Jag är så rädd, sååå oroligt rädd, för komplikationer. Jag läser och läser, då jag är sängliggande i sjukhuset och kommer vara det ganska länge framöver, och allt jag läser skrämmer mig så otroligt mycket. Jag vet att idag så går det relativt bra för prematur barn men tänk er hur jag känner. Jag känner ett barn som behöver fostervatten för att röra sig. Jag klandrar mig själv som orsakat detta. Ni kommer säkert tänka att det inte är mitt fel, nej absolut inte medveten men något måste ha satte igång detta? Det gör så ont. Tacksam för svar ????


    Prematur
  • Svar på tråden Tidig vattenavgång vecka 25+6
  • Skenet

    Har de gått så många dagar så antar jag att de hunnit ge dig kortison för att skynda på bebis lungmognad om hon skulle bestämma sig för att komma ut.

    Du är på ett sjukhus med bra neonatalvård och har du dessutom en liten tjej i magen så finns alla förutsättningar för att det går hur bra som helst.

    Än finns väl möjligheten för kroppen att nybilda fostervatten med så hoppas hon stannar kvar och växer lite till!

    Min kollega fick en flicka i v 25, lite osäkert och spännande i början då hon tappade i vikt och var nere på 580 gram innan det vände.

    Men det gick bra i slutänden.

    Håller tummarna för er! <3

  • Gamlamamman

    Har inga erfarenheter av just det. Vill bara säga att jag hoppas att allt går bra för er! Neonatalvården är ju fantastisk nu för tiden så allt kommer nog gå toppen.

  • Tussenn

    Förstår precis hur du känner. Har varit med om liknande. Började få värkar i v. 25 och öppnade mig, låg sen inlagd tills v. 30 då dom inte kunde hålla honom kvar i magen.
    Det var tufft i början men idag har jag en tvååring som mår bra! Inga komplikationer och han är precis som jämnåriga.
    Har en kompis som fick sitt barn i v. 26 och även hon mår jättebra idag.

  • Pojkmamma2

    Jag har en vän som födde sin dotter i vecka 23+4. Hon fyllde 1 år i söndags. (Okorrigerat) och hon mår bra! Så de behöver inre va en katastrof. Ju längre hon stannar i magen desto bättre, men de ha gett sprutor för o skynda på lungmognaden antar jag?!

  • Jhala

    Pojkmamma2

    Aa jag har fått båda kortisonsprutorna, de fick jag under 48 timmar efter att jag blev inneliggande i sjukhuset. Men hur mår din väns barn idag, komplikationer?

    .

  • Poppy75

    Jag blev inlagd när jag var i vecka 27 pga att mina tvillingar hade dåliga flöden i navelsträngarna. Det går inte att veta varför det var så. Det var dagliga kontroller och när värdena blev för dåliga så förlöstes de med kejsarsnitt. Då hade vi hunnit till 29 + 4. Nu ska de snart fylla tre år och har en helt normal utveckling. 

    Jag var livrädd när jag låg inlagd. Jag hade läst någonstans att hjärnan inte börjar vecka sig fören vecka 30 och jag kunde inte förstå hur de skulle kunna bli normala friska bebisar.  
    Men de behövde inte växa i magen för att utvecklas. Allt fanns redan inuti dem. Får de bara syre, näring och värme så kan de växa ändå. Neonatalvården i Sverige är fantastiskt bra. När de kom var deras öron tunna platta hudflikar. Efter några dagar började de vecka sig och bli perfekt små formade öron. 
    Tiden på neo var jobbig men även en fin tid med mycket intensiva känslor. Det är speciellt att följa den där tidiga utvecklingen när de är så små. Mina pojkar vägde ca 1 kg när de kom och de hade redan olika temperament och kroppsspråk. 

    Lycka till och försök att tänka positivt. Du har redan kommit långt i din graviditet. Jag har en vän som är född i vecka 28. Hon är 30 år nu. Hon är intelligent, snäll, frisk och vacker. 

  • Pojkmamma2
    Jhala skrev 2017-02-02 10:05:40 följande:

    Pojkmamma2

    Aa jag har fått båda kortisonsprutorna, de fick jag under 48 timmar efter att jag blev inneliggande i sjukhuset. Men hur mår din väns barn idag, komplikationer?

    .


    Nej inga komplikationer mer än en hjärnblödning o ett hjärtstopp som inte gav några bestående men av vad de märkt hitils ialf. Hon är som vilken 7-8månders bebis sim helst (första året får man räkna med att räkna ålder korrigerat, alltså att de ligger på en utvecklingsnivå som när de skulle ha fötts egentligen, sen efter de första året kan man räkna okorrigerat.
  • mamsen76

    Jag hade som du med barn nr 2, vattnet började läcka ut i v 24, han hade bara någon liten pöl kvar inne i magen, vi va på ultraljud 1 gång i veckan för att hålla koll på att han mådde bra och växte, jag valde av olika anledningar att skriva ut mig från sjukhuset och fick låna rullstol eftersom jag inte skulle röra på mig för mycket... fick ont i v 29+2 så åkte in mitt i natten, tyvärr så blev jag då undersökt när jag kom till BB och ökade därför risken för infektion så det blev akutsnitt under dagen... han fick ligga på biva och fick komma med hem exakt 4 veckor innan bf... I år fyller han 19 år och har inte haft några komplikationer i livet

  • sobrio88

    En klasskompis från gymnasiets barn är född 3 månader för tidigt. Vet dock inte vilken vecka. De låg flera månader på neontalen men idag är det ett friskt barn som är lika stor som sina jämnåriga. Tror barnet är 3-4 år nu.

    Som sagts tidigare är neontalvården så bra idag att det kan gå bra även om det är prematur. Lycka till med dig och den lilla!

  • Jhala
    Poppy75 skrev 2017-02-02 11:26:11 följande:

    Jag blev inlagd när jag var i vecka 27 pga att mina tvillingar hade dåliga flöden i navelsträngarna. Det går inte att veta varför det var så. Det var dagliga kontroller och när värdena blev för dåliga så förlöstes de med kejsarsnitt. Då hade vi hunnit till 29 + 4. Nu ska de snart fylla tre år och har en helt normal utveckling. 

    Jag var livrädd när jag låg inlagd. Jag hade läst någonstans att hjärnan inte börjar vecka sig fören vecka 30 och jag kunde inte förstå hur de skulle kunna bli normala friska bebisar.  

    Men de behövde inte växa i magen för att utvecklas. Allt fanns redan inuti dem. Får de bara syre, näring och värme så kan de växa ändå. Neonatalvården i Sverige är fantastiskt bra. När de kom var deras öron tunna platta hudflikar. Efter några dagar började de vecka sig och bli perfekt små formade öron. 

    Tiden på neo var jobbig men även en fin tid med mycket intensiva känslor. Det är speciellt att följa den där tidiga utvecklingen när de är så små. Mina pojkar vägde ca 1 kg när de kom och de hade redan olika temperament och kroppsspråk. 

    Lycka till och försök att tänka positivt. Du har redan kommit långt i din graviditet. Jag har en vän som är född i vecka 28. Hon är 30 år nu. Hon är intelligent, snäll, frisk och vacker. 


    Hej! Tack för ditt svar. Jag ska försöka tänka positivt men ibland känner mig sig helt nedbruten och ena minuten accepterar jag läget medan jag i nästa minut hamnar i chock. Imorgon är det vecka 27+5. Inga sammandragningar än, måste byta sjukhus för tredje gången ???? så trött.
  • Jhala
    mamsen76 skrev 2017-02-03 07:01:04 följande:

    Jag hade som du med barn nr 2, vattnet började läcka ut i v 24, han hade bara någon liten pöl kvar inne i magen, vi va på ultraljud 1 gång i veckan för att hålla koll på att han mådde bra och växte, jag valde av olika anledningar att skriva ut mig från sjukhuset och fick låna rullstol eftersom jag inte skulle röra på mig för mycket... fick ont i v 29+2 så åkte in mitt i natten, tyvärr så blev jag då undersökt när jag kom till BB och ökade därför risken för infektion så det blev akutsnitt under dagen... han fick ligga på biva och fick komma med hem exakt 4 veckor innan bf... I år fyller han 19 år och har inte haft några komplikationer i livet


    Så himla skönt att allt gick bra för er, jätte kul att höra. Ligger kvar i sjukhuset, inne vecka 27+5 imorgon jag kämpar på men känner mig helt nedbruten och ledsen. Svårt inse vad som har hänt. Brukar vara stark men det här är på en helt annan nivå psykiskt. Vill bara hålla om

    Henne och veta att hon mår bra.
  • Poppy75

    Vad jobbigt att du måste byta sjukhus. Det är nervpressande nog att ligga inlagd i ditt läge. Jag tyckte det var väldigt påfrestande att inte veta när mina bebisar skulle bli tvungna att komma ut. Man hoppas ju på att de får stanna kvar så länge som möjligt men samtidigt är det en väldigt jobbig oviss väntan. Nu är du inte långt från vecka 28 och det är bra. Hoppas din lilla får vara kvar länge i magen. Kram

  • Anonym (hoppas att det går bra :-))
    Jhala skrev 2017-02-04 21:20:09 följande:
    Hej! Tack för ditt svar. Jag ska försöka tänka positivt men ibland känner mig sig helt nedbruten och ena minuten accepterar jag läget medan jag i nästa minut hamnar i chock. Imorgon är det vecka 27+5. Inga sammandragningar än, måste byta sjukhus för tredje gången ???? så trött.
    Vad skönt att det går bra för dig och att du inte har fått några sammandragningar än och tänk vilka goda möjligheter dessa två veckor som passerat sen vattenavgången gett din lilla tjej

    Förstår att det är tufft att bara vänta och hoppas att det inte sätter igång än, men du får försöka att tänka att varje minut och timme som passerar växer hon sig starkare och starkare och är mer och mer redo för att klara sig utanför magen sen

    Jag hoppas och tror att det kommer att gå bra för er  Varför måste du byta sjukhus? 
  • Papriken

    Hej jag kände att jag kunde ge dig lite stöttning och hopp i ditt mörker.

    Jag var med om samma sak för några år sedan då jag väntade mitt första barn, även hon en dotter. Mitt vatten gick i v 23+5 och in på akuten och det visade sig vara fostervatten på test.

    Beordrat liggläge och iltransport till Karolinska Solna (från söderort).

    Min dotter är född i v 36, fullt frisk om än lite liten. Precis som du blev jag inlagd, noga övervakad och massor med dagliga kontroller. Fick ligga i sängen hela tiden och endast resa mig till toa och dusch från vattenavgång till födsel. Psykiskt fruktansvärt jobbigt. Men fostervatten återbildas hela tiden och för att minska förlusten så behövdes minskat tryck nedåt varav konstanta liggläget. Men vill med dessa ord peppa dig och säga att det alltid är värt det och att det kan gå hur bra som helst trots detta läge. Kämpa på!

    Kram Sofie

  • Papriken

    Jag har varit med om exakt samma. Vatten gick 23+5 och inlagt direkt då de testat positivt för fostervattenavgång. Dotter, första barnet.

    Blev liggläge direkt och tills vidare. Inlagd och rigorösa kontroller. Fick tom prata med sjukhusprästen om det skulle hamna där osv. Usch! Chock kan man lugnt säga. Jag hade inte gjort något för att orsaka det och de vet än idag inte varför det hände. Det är ett antal fall som står oförklarade utan att sjukvården kan ge ett svar kring varför.

    Låg inlagd med liggläge för att minimalt med vatten skulle sippra ut (det återbildas hela tiden) och fick enbart gå upp för att gå på toa/duscha. Psykiskt påfrestande!

    Men min dotter höll sig inne till v 36 då jag blev igångsatt. Så jag låg i ca 13 veckor för hennes skull.

    När hon föddes var hon fullt frisk och är 8 år idag. Hon började till och med ett år för tidigt i skolan så något fel på henne är det absolut inte, tvärtom! ????

    Ta det bara lugnt och försök att sysselsätt dig med något annat medan du väntar. Jag skrev min b-uppsats under tiden jag var inlagd för att inte bli tokig.

    Allt kan ordna sig, ta det bara lugnt.

    Man hittade som sagt var ingen orsak och inte ens hål i fostersäcken när hon föddes. Kroppen är märklig men mäktig och allt händer av en anledning.

    Stålsätt dig, slappna av så gott det går och fokusera, det är det bästa du kan göra i det här läget. Jag önskar dig all lycka till.

    Är gravid med 3:an nu. Tvåan (och trean verkar det som) var en helt normal graviditet då detta läge kan vara en engångsgrej.

    Vänliga hälsningar Sofie

Svar på tråden Tidig vattenavgång vecka 25+6