Pitebo skrev 2017-04-29 21:38:20 följande:
Min man är ju i sej själv en sjujäkla trygg norrlänning, men han är verkligen min klippa i allt detta. Jag får sådan ångest av alla nålar och behandlingar och är rent ut sagt livrädd att nästa graviditet ska sluta i ännu ett missfall. Och än värre att det aldrig tar sej igen! Jag känner mej lite smått bipolär under denna press. Så utan min fantastiska äkta hälft hade jag varit förlorad.
Sedan har vi faktiskt blivit lite som nykära under denna helt tokiga tillvaro. Och vi ägnar oss mer åt "nykära-aktiviteter" om ni förstår vad jag menar. Haha!
Hehe, så underbart att höra :) ni är lyckligt lottade som kompletterar varandra så fint:). Känslorna åker upp och ner under denna tid med mycket frustration, ovisshet,väntan,oro,nervositet m.m även mkt längtan,spänning,nyfikenhet,hopp och glädje över äntligen komma framåt. Då är det så skönt att kunna verkligen dela allt med sin älskade och komma ännu närmare varandra. Har också en otroligt stöttande och underbar kille som peppar, lyssnar och tröstar. <3