Hur överlever man på vårdbidrag?

Vilken årskurs går han i? Bor ni kanske i Stockholms län nånstans? Jag jobbar själv som lärare på en specialskola.

Man kan gå i en specialskola i en annan kommun om hemkommunen betalar. Tyvärr så ändrar kommunerna sin policy angående detta hela tiden.

Googla "prestationsprinsen" så kommer du till en blogg som kan vara intressant. Kanske du kan kontakta författaren för att få lite hjälp vidare.

Det är uppenbart att din kommun brister i kunskap och/eller prioriterar fel. De har en flera lagstadgade skyldigheter som de inte uppfyller.

Jag tycker mest synd om 12-åringen jag...

Kolla också gärna med Skolinspektionen för att få veta mer om era rättigheter.

Som jag skrivit innan så vet både vi och skolan att vi har grund för flera anmälningar bara de senaste månaderna, men ingen vi pratat med tror det skulle hjälpa att anmäla. Bor i en kommun som flera gånger de senaste året tagit viten för brister inom skolan, istället för att åtgärda problemen...
Har istället fått tipset att försöka jobba konstruktivt tillsammans med skolan, för att komma så långt som möjligt med de knappa kunskaper och resurser som finns.
Vad kan vi göra mer?

2:an. Bor i södra sverige, i en liten kommun. Närmsta specialskola är 150 km bort. Känns som om vi skulle bli tvungna att flytta rätt långt. Jobb? Bostad? Tvinga syskon att flytta. Flytta från släkt och vänner. mm Nej, det är inget lätt steg att ta...

Ni kanske ska fundera över att flytta? Ja det är många negativa saker som kommer med en flytt, men att slippa stångas med en kommun som inte bryr sig i 10 år till och alla negativa effekter av det kanske är värt det?

Nej, det är inte säkert att det blir bättre om man flyttar. Det finns andra problem i storstäderna. På landet har du åtminstone inte så mycket kriminalitet och droger och sånt, killar med ADHD är så lätt-påverkade av fel sorts kompisar. Man kan inte heller lita på att det är bättre i någon del av landet. Det ändrar sig mycket och ofta.

Kanske måste ni försöka hitta egna lösningar, kanske tillfälligt tills skolsituationen blir bättre. Har ni några släktingar eller vänner som kan hjälpa till?  Vilken årskurs är han i och finns det chans att det blir bättre senare på högstadiet t.ex.? Kan ni kolla möjligheterna där så att det blir bättre då?

Tack för dina reflektioner. Har självklart övervägt att flytta, vad gör man inte för sina barn? Däremot är det inte säkert att det löser problemen som du skriver. Dels så finns ju problemet med "hemmasittare" i många kommuner - vad är det som säger att det blir bättre respons från skolan i en annan kommun?
Dels så har vi i dag en stabil familjesituation, med ett billigt boende, 2 flexibla arbeten, och en storasyster som har aktiviteter, nätverk och kompisar i närheten.
Har också en del släkt i närheten som ställer upp i akutlägen.
Sedan har sonen ett stort behov av lugn och ro, och massor av utevistelser. Han har svårt att hantera folksamlingar, kollektivtrafik och dofter. Och i princip alla hans fritidsintressen handlar om friluftsliv/utevistelse. Där vi bor nu kan jag släppa ut honom att cykla ensam, han kan köra 4-hjuling/cross när han vill och hur länge han vill, och han kan ha alla sina byggnadsprojekt ute i trädgården och i skogen, som hjälper honom att fokusera och varva ner. 
Har svårt att se hur vi skulle kunna kompensera alla de här fördelarna i en större stad?
Fördelen med att vi kan stötta honom i hans intressen är att han trots situationen i skolan återfått massor av energi och självförtroende nu när han är hemma någon dag i veckan. Han har flera sammanhang där han får lära sig saker och växa, vilket vi tror och hoppas kommer att hjälpa honom att hitta lösningar för att klara skolan också på sikt. 
Att ta bort den möjligheten för honom, känns som att vi lägger all tillit till en okänd skola på en ny plats - kan bli bra, men är en stor risk!

Har ingen släkt som kan avlasta förutom i nödsituationer. Har en del vänner i närheten, men de flesta har ju fullt upp med att få sina livspussel att gå ihop.
Har dock fått en del avlastning  för storasyster, hjälp med aktiviteter, övernattningar mm, så att hon ska få lite egen tid utan att behöva anpassa sig till lillebrors behov hela tiden.

Hoppas också att det kommer att bli bättre med tiden. Nya lärare, färdig utredning mm Frågan är bara hur vi klarar oss till dess? 

Det låter ganska bra, men du har fortfarande inte svarat på hur gammal pojken är  och/eller vilken årskurs han går i. Det är lättare att råda då.