Hjälp.. abort eller behålla?

Men kom ihåg att ett barn kan aldrig rädda en relation. Det slutar aldrig bra när man tänker på det sättet. Man kan aldrig hålla kvar en man genom ett barn...

Nej det vet jag men hormonerna får en väl att tänka knäppa tankar. Älskar honom och livet i magen men det bästa är väl att avbryta och hoppas att jag träffar någon att bilda familj med. När det nu blir.. :(

Abort.

Ditt beslut om du ska behålla barnet eller inte måste tas utan att ditt ex är med i kalkylen!

Han har lämnat dig! Vill inte leva med dig! Älskar dig inte nog mkt. Tufft!

Men, naturligtvis kan du välja att behålla barnet ändå! Finns många ensamstående mammor som gör det och fixar det bra! Men killen, exet, måste du räkna bort! För DIN del alltså!

Du måste räkna med att killen kommer ha rätt till delad vårdnad om han vill ha det! Förmodligen med en annan kvinna vid sin sida. Det kan ju bli bra om han är en bra person! Men han kommer inte välja dig för att du är gravid eller föder hans barn.

Fundera du hur DU vill ha ditt liv och framtid. Du är inte gammal och kanske vill göra denna resa med ngn vid din sida som vill det längre fram? Eller så vill du ha barn till varje pris och beslutar att göra det själv,

Hoppas bara INTE på att detta räddar relationen! Och du måste räkna med att för evigt samarbeta med den blivande pappan och hans nya kvinnor.

Hon kan väl inte räkna bort pappan till barnet ? Han kommer förstås alltid finnas med i bilden. Barnet och pappa behöver hitta sin relation förr eller senare.

Har fått tid på abortmottagningen imorgon. Kändes lugnt när jag pratade med dom i telefon men nu känner jag mig illamående och nästan svimfärdig. Är lite nervös över själva aborten och otroligt rädd att jag tar fel beslut. Hjärtat vill inte det här men jag måste verkligen försöka tänka på omständigheterna. Jag vill ju ha en liten lycklig familj, inte köra racet helt själv. Är helt snurrig i huvudet av alla tankar och nu har jag bara en dag på mig att reda ut allt ordentligt för sen är det försent :/ Ska nog prata med exet en sista gång innan imorgon för att se vad han säger. Vill han verkligen verkligen inte ha barnet så kan jag inte gå emot hans vilja (även fast jag vet att det är jag som bestämmer).

Enda sättet att tänka innan en abort, (enligt mig) är om barnet är bara ditt, du har gjort det själv. Vill du behålla då? Är du minsta osäker så avråder jag iaf från abort. Önskar någon sagt så till mig innan min abort, ung och gjorde som killen ville. Ångrar mig än idag.

Lider med dig. Man ska aldrig göra ett livsavgörande val för någon annans skull. Om han skulle sagt att han vill att du ska behålla bebisen, hade du övervägt abort då med, pga din boende/jobb situation? Annars gör du ju aborten för hans skull. Ni var två om att bli gravida, du ska inte ha dåligt samvete, bådas ansvar!

Som du säger, allt det praktiska kommer lösa sig. Den enda som vet vad som är bäst för dig är du själv.

Lycka till, oavsett vilket val du gör, bara du vet vad som är rätt eller fel!

Kram

Vet ej vilket inlägg du syftade på, om det var mitt eller ngt annat, men om det var mitt inlägg du svarade på så menade jag inte att TS ska räkna bort pappan som pappa. Däremot verkar TS ha förhoppningar att graviditeten och barnet ska rädda relationen och att han ska vilja ta tillbaka henne. Det verkar väga som tungt skäl till att behålla barnet. På DET sättet måste TS räkna bort pappans inblandning.

Det är osannolikt att exet kommer vilja gå från ett avslutat förhållande till att vilja köra familje racet med henne och lappa ihop allt. Särskilt om han känner sig påtvingad ett faderskap.

TS ska däremot räkna med att pappan kan vilja ha gemensam vårdnad. Och då måste hon vara beredd på att samarbeta även om han har en ny relation. Graviditeter lappar sällan ihop avslutade relationer. Men omöjligt är det inte förstås. Det kan också bli så att TS blir själv i detta och han går vidare i livet, kanske föraktar henne för påtvingat faderskap och hon får hjärtat krossat mitt i den situation hon måste hantera.

TS- det låter klokt att du vill tala med exet en ggn till. Så förstår han att det är allvar. Hoppas samtalet går bra.

Och till er alla som skriver att "allt ordnar sig- gör inte abort" så vill jag säga att: visst ordnar sig det mesta, men det finns omständigheter som är mer olämpliga än andra att få barn under. Ingen bostad, inkomst etc gör livet avsevärt svårare! Det är nog tufft att bli förälder om allt är ordnat och hur ska det vara att bli det ensammen, utan bostad, arbete och en nyligt avslutad relation att hantera? Sen är det inget rosa skimmer enbart att få barn... ...som ngn skrev innan innebär graviditeter stora kroppsliga och själsliga förändringar, och barnet kan också råka ut för saker som man måste vara beredd på. I det här fallet, själv, bostadslös och arbetslös?

Ok !