Svensksommar83

Äldre 5 Jul 15:25

21 svar

Vad har vi rätt till för hjälp/ersättning/bidrag?

Vi har tre barn tillsammans men två utav barnen är sen mitt tidigare förhållande. Maken planerar att adoptera dom (när vi har råd). Äldsta dottern är 10 år och mellanbarnet pojken är 7 år och dom var bara 3 år samt 6 månader när min make kom in i bilden och han är pappa lika mycket som jag är mamma. Dock har jag än så länge ensam vårdnad om de två, om det är av betydelse för allt detta. Vi har en gemensam flicka på 4 år.

Fick diagnos ställd på sonen för snart 2 veckor sedan. Som vi nog misstänkt sen han var bebis så har han svår adhd. Det var en lättnad att äntligen få fastställt men samtidigt väckte det många starka känslor hos både mig och maken. Man ville nästan gråta och vi blev än mer omhändertagande och liksom överöste sonen ännu mer kärlek.

Hur som helst. Sonen är fantastiskt. Han är otroligt empatisk och omtänksam. Social, trevlig, generös, ja en underbar storebror och lillebror. Men... Han har ju sin hyperaktivivitet som han alltid haft. Behöver verkligen lagom aktivering. Promenader, utflykter och går på BMX 2 ggr i veckan. Han har utbrott var och varannan dag då han kan vara farlig för sig själv och oss i familjen då han blir fruktansvärt aggressiv och impulsiv. Han kan inte lämnas utan uppsyn av vuxen annat än när han sover. Han kan leka jättefint men systrarna men plötsligt får en impuls eller blir arg för något och då kan det sluta väldigt tokigt om man inte bryter in. Han kommer få medicinering så småningom då adhd:n är så pass svår så den hindrar honom/står i vägen för honom hur mycket vi än har bra rutiner, förbereder, anpassar osv.

Hur som helst. Jag och maken har valt att jag ska vara hemmafru/hemma-mamma. Ekonomin är påfrestad men jag behövs mer hemma och gör mer nytta hemma än på ett jobb.

Nu ska jag också utredas för adhd men jag är inte hyperaktiv, inte som min son, mer rastlös. Har inte utbrott på samma sätt (men kan vara ganska aggig på min make ibland när det är tufft/pga stress etc). Jag har hypothyreos också.

Så med alla denna fakta, vad har vi rätt till för hjälp hemma och ekonomiskt? Jag vet om vårdbidrag och det ska jag ansöka om. Även skolskjuts då han byter skola till hösten till en skola 1 mil hemifrån. Har också läst att man kan få ut på barnförsäkringen. Finns det möjlighet att bli kontaktperson eller dylikt åt min son? Eller få morbror (min lillebror) som står honom väldigt nära, kan han få ersättning och någon sorts anställning/avtal? Alla tips mottages tacksamt!

Svensksommar83

Äldre 5 Jul 20:15

#11

Till att börja med så vill jag klargöra att jag har en god utbildning i grunden så ingen får för sig att man är någon bidragskåt White trash eller bekväm på något sätt. Men jag har både jobbat och studerat tidigare och jag har gått hos kuratorer och psykologer och jag har arbetstränat. Målet var ändå att vidareutbilda mig inom vården men i höstas fick jag hoppa av mina studier på halvtid då sonen hade det skitjobbigt i skolan och inte fick hjälp eller anpassning men blev utsatt osv. Han mådde mycket dåligt, fick depression och ångest också och pallade inte skolgången och var hemma mycket till och från. Ambitioner har jag massor med det viktigaste är hälsan och att vardagen fungerar. Dessutom om ni missat det NUFÖRTIDEN FÅR MAN SJUKPENSION PÅ PROV ca 3-5 år i taget och inte något livstidsbeslut i första taget. Men jag tänker inte förklara mig mer för er för den energin måste jag spara till kurator och psykolog etc. Men jag kan tillägga att det är en kamp bara att komma upp på morgonen och väcka barnen och förbereda dom inför skolan. Men visst jag har väl själv haft lite den inställningen att unga förtidspensionärer bara gett upp och är lata så jag förstår er som kommenterar med dessa påhopp. Men tro mig vissa människor ska inte ut i arbetslivet och jag skulle bara vara en påfrestning

Lia4

Äldre 5 Jul 20:20

#12

Svensksommar83 skrev 2017-07-05 20:15:46 följande:

Till att börja med så vill jag klargöra att jag har en god utbildning i grunden så ingen får för sig att man är någon bidragskåt White trash eller bekväm på något sätt. Men jag har både jobbat och studerat tidigare och jag har gått hos kuratorer och psykologer och jag har arbetstränat. Målet var ändå att vidareutbilda mig inom vården men i höstas fick jag hoppa av mina studier på halvtid då sonen hade det skitjobbigt i skolan och inte fick hjälp eller anpassning men blev utsatt osv. Han mådde mycket dåligt, fick depression och ångest också och pallade inte skolgången och var hemma mycket till och från. Ambitioner har jag massor med det viktigaste är hälsan och att vardagen fungerar. Dessutom om ni missat det NUFÖRTIDEN FÅR MAN SJUKPENSION PÅ PROV ca 3-5 år i taget och inte något livstidsbeslut i första taget. Men jag tänker inte förklara mig mer för er för den energin måste jag spara till kurator och psykolog etc. Men jag kan tillägga att det är en kamp bara att komma upp på morgonen och väcka barnen och förbereda dom inför skolan. Men visst jag har väl själv haft lite den inställningen att unga förtidspensionärer bara gett upp och är lata så jag förstår er som kommenterar med dessa påhopp. Men tro mig vissa människor ska inte ut i arbetslivet och jag skulle bara vara en påfrestning

Tycker inte du fått några påhopp? Är mycket väl medveten om hur det är att ha mycket krävande barn som mår psykiskt dåligt och inte har det bra i skolan. Livet är jävligt tufft i perioder, har också varit där. Men att bli sjukpensionär känns inte som ett bra alternativ. Tycker jag.

razzmatazz

Äldre 5 Jul 21:13

#13

Svensksommar83 skrev 2017-07-05 19:29:04 följande:

Tack för tydligt svar. Arbetsförmågan är sedan tidigare nedsatt/utredd och jag har tidigare arbetstränat för att komma upp i halvtid. Jag har en sk kod hos arbetsförmedlingen (psykiskt funktionshinder) som innebär att jag varken behöver jobba eller studera mer än halvtid men har rätt till full ersättning/lön ändå. Hittills har jag bara hunnit studera efter det. Men ändå. Med tanke på mina redan egna hinder (psykiskt funktionshinder, hypothyreosen) och om jag får en adhd diagnos och (jag utreds även för Fibromyalgi) så kommer jag definitivt försöka få sjukpension- även om jag får vårdnadsbidrag. Men jag får försöka ta det i rätt ordning bara.

Men..om dina besvär är så svåra att du inte tror dig klara att utföra någon form av lönearbete inom den öppna eller skyddade arbetsmarknaden, vad är då oddsen för att du ska klara av att ta hand om ett - utifrån din beskrivning - så pass utåtagerande barn som din son?

Det är väl knappast en fråga om att "ta det i rätt ordning" för att få så mycket bidrag som möjligt utan snarare en fråga om vad du kan respektive inte kan klara av i vardagen. Om du de facto är så funktionsnedsatt att du är i närheten av att vara aktuell för hel SA vore det oförsvarligt att från samhällets sida samtidigt betala dig för att vårda ett krävande barn.

Lia4

Äldre 5 Jul 21:17

#14

razzmatazz skrev 2017-07-05 21:13:47 följande:

Men..om dina besvär är så svåra att du inte tror dig klara att utföra någon form av lönearbete inom den öppna eller skyddade arbetsmarknaden, vad är då oddsen för att du ska klara av att ta hand om ett - utifrån din beskrivning - så pass utåtagerande barn som din son?

Det är väl knappast en fråga om att "ta det i rätt ordning" för att få så mycket bidrag som möjligt utan snarare en fråga om vad du kan respektive inte kan klara av i vardagen. Om du de facto är så funktionsnedsatt att du är i närheten av att vara aktuell för hel SA vore det oförsvarligt att från samhällets sida samtidigt betala dig för att vårda ett krävande barn.

Precis.

razzmatazz

Äldre 5 Jul 21:36

#15

[quote=77814989][quote-nick]Svensksommar83 skrev 2017-07-05 20:15:46 följande:[/quote-nick Dessutom om ni missat det NUFÖRTIDEN FÅR MAN SJUKPENSION PÅ PROV ca 3-5 år i taget och inte något livstidsbeslut i första taget.

Litet sakfel där vill jag som "fram-till-nyligen" FK handläggare inom detta område påpeka, för tydlighets skull.

Det finns "numera" inte någonting som heter sjukpension. Den under 30 som inte bedöms ha någon arbets,- eller studieförmåga kan vara berättigad till aktivitetsersättning, vilken är tidsbegränsat.

Över 30 kan man få sjukersättning, om man inte klarar av att arbeta / arbeta heltid inom varken den öppna eller skyddade arbetsmarknaden. Denna är inte tidsbegränsad utan en absolut grundförutsättning är att man är medicinskt färdigblandad och inte kan förväntas återfå en högre funktionsförmåga. Det låter som att du rör ihop regelverket innan och efter reformen 2008?

I denna bedömning tas ingen hänsyn till evt psykosocial belastning ; är man kapabel att vårda sitt eget sjuka barn skulle man - rent krasst - kunna arbeta som personlig assistent år någon annans sjuka barn. Utifrån vad du beskriver är vårdbidrag rätt bidrag för dig.

nirakanna2

Äldre 6 Jul 22:26

#16

Kostar det att adoptera "inom familjen"?

Jennie med ie

Äldre 7 Jul 03:05

#17

Svensksommar83 skrev 2017-07-05 20:15:46 följande:

Till att börja med så vill jag klargöra att jag har en god utbildning i grunden så ingen får för sig att man är någon bidragskåt White trash eller bekväm på något sätt. Men jag har både jobbat och studerat tidigare och jag har gått hos kuratorer och psykologer och jag har arbetstränat. Målet var ändå att vidareutbilda mig inom vården men i höstas fick jag hoppa av mina studier på halvtid då sonen hade det skitjobbigt i skolan och inte fick hjälp eller anpassning men blev utsatt osv. Han mådde mycket dåligt, fick depression och ångest också och pallade inte skolgången och var hemma mycket till och från. Ambitioner har jag massor med det viktigaste är hälsan och att vardagen fungerar. Dessutom om ni missat det NUFÖRTIDEN FÅR MAN SJUKPENSION PÅ PROV ca 3-5 år i taget och inte något livstidsbeslut i första taget. Men jag tänker inte förklara mig mer för er för den energin måste jag spara till kurator och psykolog etc. Men jag kan tillägga att det är en kamp bara att komma upp på morgonen och väcka barnen och förbereda dom inför skolan. Men visst jag har väl själv haft lite den inställningen att unga förtidspensionärer bara gett upp och är lata så jag förstår er som kommenterar med dessa påhopp. Men tro mig vissa människor ska inte ut i arbetslivet och jag skulle bara vara en påfrestning

Nu för tiden finns inget som heter sjukpension.

Sjukersättning kan man få om man anses sakna, eller ha nedsatt, arbetsförmåga p g a sjukdom eller skada som anses vara för överskådlig framtid och alla relevanta rehabiliteringsförsök ska vara uttömda. Det är inte på prov 3-5 år utan fortsätter löpa på så länge inga förändringar av avgörande art sker, detta ska prövas ca vart tredje år men den prövningen består ofta i att bara checka av så inga nya omständigheter finns, ibland bara genom ett kort telefonsamtal med den sjuke och ibland utan att man ö h t märker av nåt.

Jw83

Äldre 7 Jul 06:24

#18

Svensksommar83 skrev 2017-07-05 20:15:46 följande:

Till att börja med så vill jag klargöra att jag har en god utbildning i grunden så ingen får för sig att man är någon bidragskåt White trash eller bekväm på något sätt. Men jag har både jobbat och studerat tidigare och jag har gått hos kuratorer och psykologer och jag har arbetstränat. Målet var ändå att vidareutbilda mig inom vården men i höstas fick jag hoppa av mina studier på halvtid då sonen hade det skitjobbigt i skolan och inte fick hjälp eller anpassning men blev utsatt osv. Han mådde mycket dåligt, fick depression och ångest också och pallade inte skolgången och var hemma mycket till och från. Ambitioner har jag massor med det viktigaste är hälsan och att vardagen fungerar. Dessutom om ni missat det NUFÖRTIDEN FÅR MAN SJUKPENSION PÅ PROV ca 3-5 år i taget och inte något livstidsbeslut i första taget. Men jag tänker inte förklara mig mer för er för den energin måste jag spara till kurator och psykolog etc. Men jag kan tillägga att det är en kamp bara att komma upp på morgonen och väcka barnen och förbereda dom inför skolan. Men visst jag har väl själv haft lite den inställningen att unga förtidspensionärer bara gett upp och är lata så jag förstår er som kommenterar med dessa påhopp. Men tro mig vissa människor ska inte ut i arbetslivet och jag skulle bara vara en påfrestning

God utbildning? Som barnskötare? Eller har du tagit nån examen senaste månaden?

Jw83

Äldre 7 Jul 06:33

#19

I övriga trådar så skriver du att du vill ha fler barn, flytta till landet och skaffa en hög med djur Det är saker som kräver energi. Hur ska du orka barn med diagnoser, hus på landet och djur och skaffa fler barn när du inte ens klara av halvtidsjobb? Inte ens orkar förklara dig i de många trådar du skapar för att du måste spara på din energi.

Kanske dags att prioritera om? Ni mår ju dåligt allihop (barn med diagnoser, du med dina problem och mannen som är trött och grinig när han kommer hem)

Kanske dags att bo mindre och billigare, sälja djuren, inte skaffa fler barn och djur och inte flytta till gård på landet?

Då kanske du orkar mer?

Svensksommar83

Äldre 7 Jul 12:17

#20

[quote=77818712][quote-nick]Jw83 skrev 2017-07-07 06:33:53 följande:[/quote-nick]I övriga trådar så skriver du att du vill ha fler barn, flytta till landet och skaffa en hög med djur Det är saker som kräver energi. Hur ska du orka barn med diagnoser, hus på landet och djur och skaffa fler barn när du inte ens klara av halvtidsjobb? Inte ens orkar förklara dig i de många trådar du skapar för att du måste spara på din energi.

Kanske dags att prioritera om? Ni mår ju dåligt allihop (barn med diagnoser, du med dina problem och mannen som är trött och grinig när han kommer hem)

Kanske dags att bo mindre och billigare, sälja djuren, inte skaffa fler barn och djur och inte flytta till gård på landet?

Då kanske du orkar mer?[/quote

Nej då har du missat några av mina trådar trots att du håller så bra koll på mig (eller så kom jag ihåg att vara anonym några gånger). Vi kommer INTE skaffa fler barn så enkelt är det. Tror mig, jag är bra på att inse mina begränsningar. Bo mindre är inte möjligt- vi har redan ett litet hus på 80 kvm och där vi bor finns inget till salu och det råder bostadsbrist. Vi kommer bo kvar! Husdjur- vi har 2 katter och 2 marsvin och det är mer än nog. Vi hade planer på att flytta till Hälsingland för ännu billigare boendekostnad och för att vi älskar norra Sverige men det mesta av mina trådar handlar mest om drömmar och planer och att höra mig för och få lite kött på benen för att sen ta ett beslut. Så sluta tro att man genomför allt man drömmer om/planerar/ skriver om. Jag är sån som behöver långsiktiga mål, planer osv varav en del förblir drömmar. Å så är det nog för de flesta av oss så sluta idiot-förklara mig Tack!

Jw83

Äldre 7 Jul 12:53

#21

Svensksommar83 skrev 2017-07-07 12:17:57 följande:

[quote=77818712][quote-nick]Jw83 skrev 2017-07-07 06:33:53 följande:[/quote-nick]I övriga trådar så skriver du att du vill ha fler barn, flytta till landet och skaffa en hög med djur Det är saker som kräver energi. Hur ska du orka barn med diagnoser, hus på landet och djur och skaffa fler barn när du inte ens klara av halvtidsjobb? Inte ens orkar förklara dig i de många trådar du skapar för att du måste spara på din energi.

Kanske dags att prioritera om? Ni mår ju dåligt allihop (barn med diagnoser, du med dina problem och mannen som är trött och grinig när han kommer hem)

Kanske dags att bo mindre och billigare, sälja djuren, inte skaffa fler barn och djur och inte flytta till gård på landet?

Då kanske du orkar mer?[/quote

Nej då har du missat några av mina trådar trots att du håller så bra koll på mig (eller så kom jag ihåg att vara anonym några gånger). Vi kommer INTE skaffa fler barn så enkelt är det. Tror mig, jag är bra på att inse mina begränsningar. Bo mindre är inte möjligt- vi har redan ett litet hus på 80 kvm och där vi bor finns inget till salu och det råder bostadsbrist. Vi kommer bo kvar! Husdjur- vi har 2 katter och 2 marsvin och det är mer än nog. Vi hade planer på att flytta till Hälsingland för ännu billigare boendekostnad och för att vi älskar norra Sverige men det mesta av mina trådar handlar mest om drömmar och planer och att höra mig för och få lite kött på benen för att sen ta ett beslut. Så sluta tro att man genomför allt man drömmer om/planerar/ skriver om. Jag är sån som behöver långsiktiga mål, planer osv varav en del förblir drömmar. Å så är det nog för de flesta av oss så sluta idiot-förklara mig Tack!

I en av dina trådar så skriver du ordagrant att ni BESTÄMT er för att köpa hus på landet och ha får, grisar, ankor osv. Det var bara några månader sedan. Ja, jag tycker att det är idiotiskt att flytta ut på landet och skaffa sig en massa djur som kräver oerhört mycket hårt fysiskt arbete varje dag och massor med pengar när den ena inte kan jobba ens några timmar och den andra är trött och grinig och ensam försörjare med rätt dålig lön.

Jag känner igen dig efter din tråd om alla iskrigare i Sverige ;) Jag trodde knappt den var sann! Där skriver du förresten att det är invandrarna och alla iskrigare som får dig att tveka om att skaffa fler barn eller hus på landet. Att någon med alla era svårigheter skyller på invandrarna i ert val av antal barn är ju lite udda. Efter den tråden så glömmer jag aldrig ditt nick ;)

Vad har vi rätt till för hjälp/ersättning/bidrag?

INNEHÅLL