Anonym (Osäker) skrev 2017-07-19 21:43:34 följande:
Jenny, du får undra hur mkt du vill, men förstå att bara för att du, och ev andra, undrar och ej begriper så betyder det inte att mina val varit fel. Jag är fantiskt stolt att jag tagit mej genom allt så pass väl, höll ut o kämpade så pass länge både under förhållandet och efter.
Jag är även glad i att kunna vara stark att ta ett sånt stort beslut utan att tänka egoistiskt och slåss in i döden för att ha barnen här, när denna kamp påverkar dem så mkt som de gör.
De mår bättre nu, och det är ngt jag gett dem för att jag satte mej sj åt sidan.
Ledsamt med avståndet - ja, absolut, men det är bara ett fysiskt avstånd och med tiden kommer det inte bara vara lättare för dem utan de kommer kunna resa hit mm mer och inte bara vara jag som reser. Många barn bor med sina fäder - är det lika synd om alla?
Hans sätt emot dem är inte som hans sätt mot mej, barnen bor inte i en resväska med växlande boende, skola mm utan har en fast punkt. Närmare släkten, bättre språkutvecklingsmöjligheter samt studier. Men är man trångsynt och bara vill se "barnen bor i ett annat land än sin mamma så hela situationen måste vara hemsk och de lider" ja, då är det snarare dej jag tycker synd om. Född och uppvuxen i en liten ort i Sverige kanske?
Både min exman och jag har arbetat och bott utomlands, rest mm så kanske är vårt begrepp av avstånd inte samma som ditt. Gränserna är inte så stora, världen är inte heller den särskilt stor och på 4h kan jag vara där fysiskt när de helst behövs samt jag finns tillgänglig 24/7 och det vet dom. Att jag önsksr bädda om dem om natten och pussa dem god natt är en självklarhet men mer än det önskar jag dem stabilitet, utan växlande boende, diskutioner, bra utbildning och internationellt tankesätt. Om det gör mej till en dålig mor, så fine.
Min rädsla för hur de kan ta en nyhet är konstsant närvarande men det är vårt ansvar hur de verkligen upplever det. Om jag försvinner så klart de har all rätt men om jag forts finnas där och jobbar på en nära relation, så finns det ingen, inte ens du, som kan säga att de kommer ta det på det ena eller andra viset. Men igen, lönlöst att ha en konversation med någon som på en stor strand endast ser enstaka sandkorn.
Det enda jag försökt är att svara på dun trådstart utifrån den information om din situation du gett.
Som svar på din fråga, nej, det är inte synd om alla barn som bor med sina fäder. Absolut inte.
Och du har helt klart både förklarat och övertygat mig (och säkert andra) att dina tre existerande barn har det bättre med sin pappa i Sverige.
Sen har jag en personlig åsikt av att dina barn, precis som de flesta bör ha båda sina föräldrar geografiskt nära. Och en personlig erfarenhet av att de allra flesta mammor (och pappor) inte frivilligt skulle stanna eller bosätta sig i ett annat land än sina barn. Oavsett billiga flygresor, mobiler, Skype mm.
Det var dock egentligen inte dina redan existerande barn som var frågeställningen utan huruvida du bör göra abort eller ej med hela din situation i beaktande.
Det är komplext och det råd jag gett är att du bör se över din situation så inte något av de få fyra barnen drabbas. Finns det ex en potentiell risk att barn nr 4 också kommer bo i ett annat land än dig? Om du behöver lämna Spanien för Sverige?
Förstår att inget är enkelt.
Observera att jag aldrig sagt "gör abort" eller "behåll".
