Bf juni 2018

Herregud nu vet jag inte vad som sker! Sedan 4h tillbaka ilar det som tusan i blygdbenet. Det har det gjort förr lite då och då pga foglossning men nu är det helt sjukt. Sitter i soffan och andas andas andas. Bebisen rör sig betydligt mer än vanligt så det känns som det är bebisen som orsakar det. Bebisen låg enligt BM väldigt högt upp i onsdags så funderar på om den håller på och fixerar sig och därför det gör så ont och ilar så otroligt mycket, det spelar ingen roll om jag ligger, sitter eller står det gör lika ont. Kan det vara att den fixerar sig eller har ni någon annan förklaring?

Kände du så nära inpå förlossningen eller innan? Är i v.36 nu. Har iofs varit vårmarknad här hemma idag så har stått och gått konstant hela dagen, kanske kroppen som säger ifrån nu pga det. Jag gjorde min sista arbetsdag för en vecka sedan och är så otroligt glad för att få lite tid med dottern nu innan samt tid att bara få vara. Mår så otroligt mycket bättre nu när jag har möjligheten att anpassa allt efter hur jag mår för dagen. Är sjukskriven i två veckor nu innan jag går på mammaledigheten pga foglossning, anemi och sömnsvårigheter. Hade inte tänkt bli sjukskriven utan tänkte vita ihop men då undrade läkaren vem jag försökte imponera på, för hon blev minsann inte imponerad sa hon. Tacksam för att läkaren fick mig på andra tankar. Var rädd om dig!

Hoppas att det går bra för er idag Moorii och Utvandraren2.

Min man skällde lite på mig igår faktiskt, han tycker att jag ska ta det lugnt och passa på att vila och dessutom har han ett par projekt på jobbet som han måste bli färdig med innan bebisen kommer så han ser inte gärna att han kommer tidigare. Detta är då lättare sagt än gjort för mig som i princip varit fast på hemmaplan i ett par veckor då sonen då åkte på vattkoppor och nu har precis dottern också fått det så jag passar på med mina ?projekt? när det vilas. Idag har jag dock inga större åtaganden än att tvätta lite och ligga i solstolen (samt ta hand om två barn varav en med vattkoppor ).

Nu menar jag absolut inte att påpeka något dåligt om igångsättning utan har själv funderat kring detta då jag läst om de som fått tillåtelse att bli igångsatta pga. bland annat förlossningsrädsla.

Jag är orolig inför förlossningen då min förra blev extremt smärtsam och utdragen och slutade akut. Men min bm menar att igångsättning är ett sämre alternativ än att låta kroppen starta det naturligt när den är mogen och redo. Hon menar att förlossningen ofta blir just extremt utdragen och ofta upplevs som jobbigare vid en igångsättning. Fast samtidigt undrar man ju då varför det i vissa fall ses som är fördel att sättas igång eftersom att det sker av alla möjliga anledningar. Har era bms sagt något speciellt kring igångsättning?

Vad skönt! När var det du var beräknad?

Jag har fått beslutsångest över vilka kläder som ska med till förlossningen så står och velar. Är ganska så säker på att det blir en liten klump då blivande storebror vägde 4,3 kg och döttrarna precis under 4 kg, dessutom har dom varit upp till 55 cm långa. Man glömmer så fort hur små dom ändå var trots sina inte alltför ynkliga kroppshyddor.

På tisdag är jag i vecka 38 (37+0) och bebisen är fullgången, känns helt galet!

Börjar också bli lite nojjig för allt inför förlossningen, Hoppas de känns bättre efter aurora nästa vecka. Direkt efter min sista förlossning sa personalen ?nästa barn hade jag suttit i väntrummet dom 2 sista veckorna? för att de gick fort. Blev ju inte alls nojjig av det.. min bm har i Alla fall gjort en stor rödmarkering i min journal så när jag ringer förlossningen så ska ja få komma in direkt oavsett hur regelbundna värkarna är.. är ni laddade för förlossningen? Man vill ju inget hellre än att träffa den lilla nu <3