Nån mer som är helt förstörd trött nu igen i slutet? Känns som att jag går i ett stort vakuum! Järnvärdet var 118 men bm tyckte de va onödigt att köpa nya järntabletter. Men är helt sjukt trött...
) som ligger på över 130 och jag äter inget extra järn nu. Dock så känner jag ändå av tröttheten, speciellt de senaste morgnarna har jag haft så svårt att öppna ögonen.
Bf-dagen kom och gick, går åtminstone mot sitt slut. Jag har rejält med tryck och ilningar neråt och fruktansvärt ont i rygg och ljumskar men inte direkt några kännbara förvärkar ens bara sammandragningar. Magen har däremot tömt sig rejält även idag liksom de sista dagarna. Undrar hur länge jag ska behöva gå såhär? Känner mig ganska så nerstämd om jag ska vara ärlig. 
Vet ni om man kan snacka till sig en undersökning på sista besöket hos MVC? Kommer då ha gått tre dagar över tiden. Har några slags halvvärkar om nätterna och skulle kunna mörda för en prognos, eller iaf om något hänt.
Legat vaken i två timmar nu sen kl 3, kan verkligen inte sova. Bebis väckte mig med värsta kickboxingpasset, han som var så lugn under hela gårdagen. Somnade redan vid 21 igår och har drömt så konstigt och otäckt. Har en konstig känsla i kroppen som jag inte kan förklara samt en konstig magknip som varken känns som förvärkar eller sammandragningar? Min mamma erbjöd sig att hämta ungarna imorgon eftermiddag och ha dom hos sig några dagar om det inte dragit igång innan dess så det kändes som en stor börda som lyftes och en sak mindre att tänka på. Samtidigt så har jag en känsla av att det kommer att dra igång innan dess bara för det, bara för att min mamma blivit tvungen att fara iväg till en sjuk släkting hela dagen idag och halva dagen imorgon så att back-up plan B med annan barnpassning måste verkställas. För mig känns det alltid tryggast när min mamma passar barnen när vi behöver hjälp.
Bf+1 idag.
Händer inte ett skit här heller.
Ont som bara den i både mage och rygg, mensvärk och småvärkar. Jag känner mig alldeles uppstressad, ville att min mamma skulle ta barnen imorgon då hon inte är hemma inatt men om det drar igång nu måste plan B förverkligas och jag är inte helt bekväm med den.
I tisdags kväll kom den en liten prinsessa till oss efter en lite jobbig förlossning med pannbjudning. 3555 gram och 50 cm lång flicka, helt perfekt. ?? nu njuter vi på BB och ammar för fullt! Men oj vad lite sömn det blir speciellt nu andra dygnet när lillan vill äta/suga mer på bröstet. Tur man har någon slags onaturlig energi :)
Pannbjudning har jag ju hört talas om dock har jag inte råkat ut för det själv med mina fyra, tror inte att det är helt vanligt va?
Stort grattis Härligt att bebisarna börjar ploppa ut, det inget hopp att en annan också får en bebis snart <3 Börjar ju tro att det bara är en fis därinne
Ok, mest snopna situationen hittills. Igår badade jag och tyckte att det kändes obekvämt ner mot svanskotan, som ett tryck nedåt jag inte känt innan. Samtidigt upptäcker jag små slemmiga trådar som flyter i vattnet och upptäcker att det är en del av slemproppen (har inte gått alls innan för mig). Glad i hågen känner jag efter tappen och märker att det iaf hänt en hel del de sista dagarna. Börjar såklart känna efter minsta värk och tycker mig känna mensvärk och får känslan att INATT HÄNER DET. Går och lägger mig och vaknar kl.03 av att sängen är klassblöt, jag badar i vätska!!! Skyndar mig upp och på toa och märker att mina trosor är klassvåta, överallt utom i grenen?!?! Går tillbaka till sängen och upptäcker att vår dotter som ligger mellan oss kissat ner hela sängen.. jahapp.
Skönt att tappen börjar att påverkas dock.