Bf juni 2018

Stort Grattis! Så snabbt! Var din första förlossning också snabb? Skönt att ni mår bra trots allt!

Ring och kolla med fl bara så du inte råkar vänta allt för länge, tänk på att du redan var öppen några cm:) Spännande!!

Låter som att det kan bli bebis inatt! Avis! Lycka till och hoppas att allt går fint!:)

Stort stort grattis!! <3 Äääntligen kom den lilla! Så skönt att höra att allt gick bra. Jag är SÅ nervös för att balla ur av smärta. Här händer ingenting så räknar med att jag får åka på min tid på spec mvc. imorgon och se vad de beslutar. Vad vägde bebis?:) Funderar på om min kan ha växt sig till en bjässe nu under all "extra tid".

Tack, skönt att höra!:) Håller tummarna!

Haha åh fy, tur att mitt sinne lyckats förtränga det. Sist drömde jag mardrömmar efteråt. Man får iaf tänka på hur fantastiskt bra det blir till slut!:) Så skönt att ha det gjort! Jag är rätt så inställd nu på att jag vill bli igångsatt imorgon OM jag får. Jag orkar inte med det här psykiska spelet längre.

Haha ja, är jag ensam kvar nu? Blev ingen junibebis av det här inte. Försöker förbereda mig psykiskt inför morgondagen och en eventuell(!) igångsättning. Bebis rör sig överallt i magen nu och det känns som att det måste vara världens största! Från djupt i bäcken till högt under revbenen. Ibland känns rörelserna nästan som små minivärkar som gör att jag typ glömmer andas. Hur ska det går för mig på en förlossning då liksom!

Kan det vara en effekt av EDA som kommer o efterhand? Vet att den kan orsaka huvudvärk.

Själv vaknade jag 05.30 o kan inte somna om. Är så nervös inför min koll idag och så ängslig inför allt att tårarna bränner. Trodde inte att jag skulle bli såhär. Men kroppen är bara obehaglig nu. Jag orkar/vill ingenting längre. Googlar gångsättning och bara överöses av negativa saker som fruktansvärda värkar, akuta kejsarsnitt osv. Är fullkomligt livrädd för ks. Har haft problem med panikångest tidigare och känner att jag aldrig skulle överleva ett vaket ks. Är numer livrädd för en vanlig förlossning också. Så kände jag inte när jag snällt gick och fantiserade om bf datumet +/- enstaka dagar.

Vill bara att det här ska vara över NU. Samtidigt vet jag inte om jag törs bli igångsatt eller om jag vill/måste våga fortsätta vänta. Har sån inre stress över att bebis måste komma innan onsdag då barnvakterna till sonen åker.

Här blev det ingen igångsättning. Bebis hade det alldeles förträffligt och tydligen hade jag det också trots att jag lipade mig igenom hela ultraljudet och ctg kurvan. Vet inte vad som tog åt mig men medans jag låg där var det som att alla anspänningar bara släppte så jag grät floder av tårar. Mest för att jag på något vis hade större tro till att jag skulle få kunna sättas igång redan igår tror jag och var så spänd.

Bm som gjorde hela kontrollen var samma person som i januari på mitt RUL skulle öva på ultraljud på mig och var då tillsynes helt oerfaren. Hon är antagligen förträffligt duktigt nu men det kändes bara inte helt okej. Värst var det när hon frågade "jaha, jobbar du fortfarande?" .... som tröst över mina krokodiltårar skulle jag även "passa på och njuta av att vara gravid nu sista dagarna" (NJUTA av att gå 14 dagar över tiden mitt i högsommaren?) Tillsist gjorde hon en koll på tappen som var i mellanläge, 2 cm kant kvar o 3 cm öppen. Gjorde en hinnsvepning som tog 1 sek o gav 0 resultat. Kändes inte alls "lika bra" som när bm på mvc gjorde en. Fick inga som helst känningar nu, kom inte ens varken blod eller slem. Tror inte att det blev ngn riktig svepning öht.

Så nu är det jag som väntar. Fått tid för igångsättning på onsdag.. helt övertygad om att bebis inte kommer komma innan så de kommer behöva sätta igång mig i vilket fall. Hinner iaf se Sverige spela kvartsfinal. Kastar in handduken nu. På återseende.

Tusen tack för er omtanke! <3 Ja, idag kl 08 hade vi tid för vräkning men otroligt nog befinner vi oss redan på sjukan eftersom lillebror mirakulöst nog kände att det var dax att komma igår på sista chansen.

Vaknade natten till igår vid 03.45 av värkar, kl 05 började de komma regelbundet med 3 min mellanrum men fullt hanterbara. Pratade med fl två gånger varav andra gången bestämde vi att jag skulle komma in efter 7. Kom in 7.30 och visade sig att jag var öppen 6 nästan 7 cm och tappen helt utplånad. Vattnet gick spontant i hutlösa mängder i samband med undersökningen och fick börja med lustgas. Till sist blev det ohållbart så jag ville få EDA vid 8-9 cm precis

när det började bli "För sent" men narkosläkare kom och precis under tiden och när de precis var satt började jag få krystvärkar och 10.30 föddes vår kille blå och med navelsträngen 2 varv runt halsen. Precis när de skulle springa ut me honom så halvvägs började han skrika spontant så de kunde vända! Vi mår nu bra allihopa men blir kvar här minst en dag till. (Mest på grund av mig) som inte kan kissa.

Tusen tack allihop. Vi kom hem igår och det var så skönt! Känns helt overkligt alltihop. Nyss var man gravid och hade allt framför sig, nu är förlossningen gjord och den blev till och med hyffsad. Är det bara jag som hamnar som i ett litet känslomässigt töcken efteråt? När man är på väg hem två dagar senare och sneglar in mot förlossningen och tänker på allt man "varit med om" där inne. Det är så speciellt. Där man liksom kämpat och tillsist fått möta sitt lilla knyte för allra första gången.

Ja, precis likadant här. Storebror på fem kröp ihop till en boll under en filt idag och klagade på ont i magen. Sa sedan att det kändes lite konstigt att få en lillebror och att han "inte kände igen sig". Så märkbart påverkad. Jag har gråtit mig igenom dagen sedan dess. Alltså helt hejdlöst. Han ska dessutom åka iväg på en resa i några dar som han verkligen längtat efter med sin farmor & farfar och just nu känns bara det och allt helt fel. Försöker ju dölja det för att inte oroa honom men sen har det bara strömmat ut tårar okontrollerat framför allt och alla idag..

Hur växer era små? Våran "lilla" stora kille (totala motsatsen till storebror som alltid legat lite under medelkurvan) vägde vid födseln för prick tre veckor sedan 4250g, 51cm och huvudomf på 36. (två veckor över tiden) och har sedan ökat stadigt. Idag vid prick tre veckor var han 56 cm, 5040g och huvudomf 40 cm. Bvc sa ingenting annat än att han växer jättebra och mycket och ny tid om två veckor. Reagerade bara själv på huvudomfånget. Det ser inget konstigt ut alls men lät väldigt stort och ökat snabbt på bara 3 veckor? Googlade såklart och hittade ngn som hade 41cm vid 3 veckor och pga det skulle göra UL. Men nu växer ju hela han väldigt snabbt här och inte bara huvudet, men ändå. Hade ni oroat er? Hur växer era småttingar?

Såg på bvc kortet att huvudomf var 39 cm inte 40 som jag skrev innan och 36,5 vid förlossningen. Det har alltså ökat 2,5 cm på 3 veckor.

Har någon av er provat ha sex ännu? Hur har det gått? Efter hur lång tid? 5 veckor sedan förlossning här och har inte haft sex än. Har ganska nyligen slutat blöda. Har ingen direkt lust alls faktiskt men det har däremot min typ sexuellt frustrerade sambo som ofta frågar om när det kan tänkas vara "ok" igen... Gillar inte den pressen. Har gjort knipövningar sen dagen efter fl i princip men är ändå nervös för hur det ska vara där nere. Inte lätt att få tillbaka lusten heller när man går med en bebis fastklistrad, sover utkasst och inte alls känner sig direkt bekväm med kroppen så här nära efter graviditet. Eller hur känner ni? Borde jag ta mig i kragen?

Det är jobbigt att behöva säga nej och förklara att man inte känner sig redo när ett nytt försök genast dyker på en dagen efter. Jag förstår min sambos frustration men önskar att han la lite mindre press på mig och visade lite större hänsyn och förståelse för min situation. Känner ibland en liten stillsam undran om det verkligen är samma person som stod där brevid mig under förlossningen för ett par veckor sedan och nu är så angelägen om sex. Hade faktiskt varit lite skönt om han blivit en liten smula avskräckt. Skämtåsido;)