Vi som har plussat efter IVF hösten 2017

Var på vul vecka 7+4 igår och tyvärr såg det inte bra ut :( såg en fin hinnsäck och gulesäck men inget foster. Ofostrig graviditet. Ska tillbaka på tisdag för nytt vul för att vara 100% säker innan man framkallar blödning med cytotec. Känns så himla orättvist och ledsamt men jag kan inte påverka detta. Får försöka ta nya tag och hoppas på att de som finns i frysen vill ge oss ett barn. Skulle vara skönt att slippa stimuleras och riskera överstimulering igen då det inte var någon trevlig upplevelse. Hoppas att det går bra för er andra. Håller tummarna!

Jag är gravid i vecka 10, går in i vecka 11 imorgon och känner att jag inte längre kan hantera min oro och ångest. Det har varit en lång jobbig väg till att bli gravid och nu är jag så ofantligt orolig för att förlora det lilla livet. Har gjort tre VUL hittills, senaste för en vecka sedan, men oron stillas bara för stunden. Magkänslan av att något kommer gå fel vill inte släppa. Nu har även symptomen såsom illamående och hunger börjat försvinna vilket spär på min oro. Känner mig mentalt labil och i smått upplösningstillstånd emellanåt.

Har ni några bra tips för stor stilla oron och ångesten? Önskar så att jag kunde våga vara glad och njuta av att äntligen vara gravid!

Håller så många tummar för er alla här inne. Jag var på MVC i veckan och min barnmorska är strålande på att försöka få mig att tänka positivt istället för att gå runt och vara orolig. I grunden vågar jag fortfarande inte tro att det här kommer att funka fast jag är i vecka 11 och har alla symptom och inte haft en enda blödning. Men efter ett besök hos henne blev jag riktigt peppad och vågar släppa lite, lite på sargen. Har berättat om graviditeten för några fler men helt officielll blir jag nog först efter VUL om ca 2 veckor. 

Tröttheten man känner är ju avgrundsdjup. Får ibland kämpa för att ta mig igenom jobbdagen men det brukar lyckas. Dock är man då oftast totalknockad på kvällen när man kommer hem. I veckan somnade jag på soffan vid kl.20 och sov till min sambo väckte mig 23.30. Kämpade då för att hålla mig vaken en stund för att inte riskera att vakna för dagen redan vid 4-tiden sen... Orkar inte gå på stan efter jobbet eller hitta på något eller ens sätta på en maskin tvätt. Energin räcker precis bara till att ligga på soffan och vila. Längtar verkligen efter en energiboost så man får känna sig mänsklig igen. 

Åh, det där med nerv i kläm i rumpan som strålar ner i benet hade jag också för några veckor sen. Höll på att bli tokig och började nästan gråta av smärta när jag redan var trött i kroppen och var tvungen att gå när varje steg blev en smärtexplosion. Det satt i, till och från, i några veckor sen helt plötsligt försvann det igen tack och lov. En varm vetekudde lindrade något samt att jag försökte massera och trycka på den ömma punkten. Hoppas det håller sig på avstånd och inte kommer tillbaka. 

Vilka delar av landet befinner ni er alla i förresten? Fler som huserar i Stockholm?

Är det någon här som kör med doppler?

Hej allihopa. Hoppar in här. Många av er känner jag igen från ivf höst-tråden. Officiell testdag idag. Jag har varit så rädd för att få kemisk graviditet att även om alla tester visat positivt sedan rd 7-8 har jag inte vågat tro på att det faktiskt kan vara sant. Nu är det inte längre snack om saken utan jag är gravid i vecka 5. Trodde jag skulle vara gladare men oron för kemiskt ha nu bytts ut mot oro för ofostrig, utomkveds eller missfall. Hur har ni gjort för att hantera det? En graviditet känns ju så otroligt känslig när man har kämpat så för att få den. Känns nästan som om jag sitter här och ljuger för er när jag säger att det faktiskt funkat denna gång.