Vi som har plussat efter IVF hösten 2017

Känner igen hur du tänker. Jag har jättesvårt att njuta av graviditeten, trots att jag mår ok fysiskt. 

Min sambo beställde en doppler, angelsound, åt mig häromdagen. Redan idag hittade jag hjärtljud (9+4) vilket lugnade mig en aning.
Jag vet allvarligt inte hur jag klarar ett MF till. Det måste gå vägen nu, så här långt har vi aldrig kommit förut.

Mitt hcg-värde ökar inte som det ska.
23/10 = 7274
2/11 = 27169
Är i vecka 7+2 nu.
Orkar inte med det här längre :(

Precis som VitFjäril så får nog inte jag heller behålla denna graviditet. I söndags kväll blev pappret lätt ljusrosafärgat och sen var allting bra fram tills vid 3 tiden igår, tisdags, då pappret blev lätt brunfärgat istället och jag fick konstant ihållande smärta på höger sida som strålade ner i ljumsken och insida lår. Har knappt sovit inatt för de har gjort ont :(

Ringde min IVF-klinik som sa att jag skulle vila igår ifall det var äggblåsor som fyllts igen. Känns inget bra alls och jag har redan gett upp i stort sett.

Min psykolog säger så här. Släpp kontrollen. Du kan inte göra nått för att påverka vad som händer. Och händer det du inte vill ska hända så klarar du det. Du har klarat det förut.

Jag tänkte vafan... men hon har ju rätt på ett sätt ändå. Oron ger ingenting mer än att det är jobbigt att oroa sig.

Jag har haft det så här i början av graviditeten. Fick en jätteblödning först, sen blev det lite risa/bruna flytningar (medan jag använde lutinus). Så jag var helt säker att det har inte tagit sig.

Smärta i sidan vid ljumsken (äggstocken) har jag fortfarande till och från, ca 1 ggr i vecka. Den är fortfarande förstorad. Fick förklarat av läkare att den kan vrida sig och flytta lite på sig. Och i mitt fall, klämmer på någon nerv, så jag får strålningar ner i benet. Gör jätteont, och bara starka värktabletter som hjälper. (Tog citodon förut men nu mår jätteilla direkt)

Så att, det blir nog bra ;)

Säger vem?

Håller så många tummar för er alla här inne. Jag var på MVC i veckan och min barnmorska är strålande på att försöka få mig att tänka positivt istället för att gå runt och vara orolig. I grunden vågar jag fortfarande inte tro att det här kommer att funka fast jag är i vecka 11 och har alla symptom och inte haft en enda blödning. Men efter ett besök hos henne blev jag riktigt peppad och vågar släppa lite, lite på sargen. Har berättat om graviditeten för några fler men helt officielll blir jag nog först efter VUL om ca 2 veckor. 

Tröttheten man känner är ju avgrundsdjup. Får ibland kämpa för att ta mig igenom jobbdagen men det brukar lyckas. Dock är man då oftast totalknockad på kvällen när man kommer hem. I veckan somnade jag på soffan vid kl.20 och sov till min sambo väckte mig 23.30. Kämpade då för att hålla mig vaken en stund för att inte riskera att vakna för dagen redan vid 4-tiden sen... Orkar inte gå på stan efter jobbet eller hitta på något eller ens sätta på en maskin tvätt. Energin räcker precis bara till att ligga på soffan och vila. Längtar verkligen efter en energiboost så man får känna sig mänsklig igen. 

Åh, det där med nerv i kläm i rumpan som strålar ner i benet hade jag också för några veckor sen. Höll på att bli tokig och började nästan gråta av smärta när jag redan var trött i kroppen och var tvungen att gå när varje steg blev en smärtexplosion. Det satt i, till och från, i några veckor sen helt plötsligt försvann det igen tack och lov. En varm vetekudde lindrade något samt att jag försökte massera och trycka på den ömma punkten. Hoppas det håller sig på avstånd och inte kommer tillbaka. 

Vilka delar av landet befinner ni er alla i förresten? Fler som huserar i Stockholm?