• tiiitti

    Bf juli 2018

    Jo kan ju va så.

    Känns som man kommit in i en period då det inte händer så mycket heller.

    Så är det iallafall för mig

    RUL avklarat och nu är det lång väntan till nästa möte med BM.

  • tiiitti
    Hermioney skrev 2018-03-26 09:51:40 följande:

    Jag kollade min räknare nu och vi har nästan samma dag

    Jag har 98 dagar kvar


    Jaså va kul :) jag är beräknad 3/7, du den 2/7 då antar jag
  • tiiitti
    Hermioney skrev 2018-03-26 10:43:19 följande:

    Nej jag är beräknad 3 Juli men jag kom på felet nu. Familjelivs räknare drar av en dag och säger att BF är 2 juli.

    Så då har vi samma BF

    Vad kul! Jag trodde jag var först ut.Det kändes skrämmande att vara först. Nu känns det mer betryggande


    Jaså gör den? Vad konstigt!

    Ja jag finns också med här i början :D Tror att jag nog kommer föda redan i juni dessutom. Sonen kom 1 månad för tidigt så får för mig att denna också kommer komma tidigare, men man vet ju aldrig. Kanske t.om går över :P

    Är det ditt första?
  • tiiitti
    Hermioney skrev 2018-04-04 21:50:05 följande:

    Tredje trimestern har klampat in med stormsteg!

    Det var tydligen sant det de sa att andra trimestern är rena semestern och att första och tredje är mer lika varandra.

    Mitt luktsinne, rinnande näsa, konstiga drömmar och andfåddhet har kommit tillbaka. Och magen som inte sett ut att växa mer utan mest stått still har nu börjat växa igen.

    Det konstiga är att magen inte syns men känns. Jag har fått byta storlek i byxor två gånger redan i andra trimestern och nu börjar tröjorna bli trånga.

    Bebisen kan jag känna riktigt tydligt nu. Jag kan känna hur det rör sig i magen! Helt otroligt!

    Nån som vet vad jag mer har att vänta i tredje trimerstern?


    Jag tyckte de värsta i tredje trimerstern förra gången va nätterna. Svårt hitta en skön sovställning och väldigt jobbigt att vända sig i sängen. Kommer ihåg jag fick ha glidlakan i slutet. Tror jag snart måste skaffa det igen
  • tiiitti
    Sopp skrev 2018-04-26 10:44:44 följande:

    Nu behöver jag lite pepp här känner jag. Jag väntar ju som sagt min tredje pojke, och även om det fanns en initial besvikelse över insikten att jag aldrig kommer att få en dotter så längtar jag så efter mitt fina barn som ligger inne och bakar färdigt i magen. Dock så dyker den där besvikelsen upp igen varje gång någon annan får en dotter, eller får veta att de ska få en dotter - Som att jag blir avundsjuk och samtidigt arg för att ingen blir avundsjuk på mig (jag vet nu låter jag helt rabiat, skyller på gravidhormoner haha .. =) ) 

    Jag har en ogrundad känsla (tror jag) av att jag skulle haft bättre kontakt med en vuxen dotter än med en vuxen son, även om mina egna barn får träffa farmor och farfar bra mycket oftare än mormor och morfar som bor i en annan stad. Nu ska ett par vi umgås med väldigt nära, som får barn bara 6 veckor efter oss, tydligen få en dotter och jag är sådär avundsjuk som jag inte vill vara - visst KAN söner också ha en fin relation med sin mamma? eller är jag dömd att typ baka bullar och titta på när dom umgås med sin pappa? (jag är ju verkligen ingen tjejig tjejmamma utan jag är ju den som satsat på karriären och min man den som drar största lasset hemma, dock bakar han ju inte bullar.. ) 


    Jag förstår din känsla.

    Jag väntar min andra pojk (vilket jag såklart är väldigt glad över) men känner samtidigt en viss sorg över att inte få en flicka. Det är ju absolut inte för man är besviken för det man ska få, för det längtar man ju jättemycket efter och vet att man kommer att älska, men man saknar det man inte får.

    Jag tror väldigt många kvinnor önskar sig en dotter, då man tror att det är ett speciellt band dom imellan. Iallafall som vuxna. När de är barn är det nog absolut ingen skillnad . Min nuvarande son är väldigt mammig och en känslosam kille som vill va nära, prata och göra saker med sin mamma.

    Jag tänker att man på något sätt får försöka hålla fast vid den nära kontakten sen med.

    Många har nog själva delat upp så att pappan tar sönerna på saker och mamma umgås med flickorna istället, men man kan ju själv styra över det att ha den där kontakten och umgänget med sina söner istället .
  • tiiitti
    Sopp skrev 2018-04-26 14:51:09 följande:

    Ja säkert. Här ska inte bakas några bullar inte. ;) Min äldsta son älskar ju iaf att gå och shoppa kläder samt köra disco, så vi har ju hittills kul saker att göra ihop. Och våra pojkar är ju bästa kompisarna i vått och torrt och jag tänker att det är en gemenskap som kommer hålla lättare även under tonåren nu när de är av samma kön


    Ja jag tror också att chansen att kontakten blir tightare mellan barnen är större om de är av samma kön.

    Tänk så roligt dom kommer ha när de växer upp ihop.

    Man målar på något sätt upp en bild i huvudet hur den perfekta familjen ska se ut och sen blir det en besvikelse om den inte följs.

    Kanske kommer den besvikelsen aldrig försvinna för dig, men du får försöka acceptera att du känner så, och tillåta dig att få känna så.
  • tiiitti
    Iowhannah skrev 2018-05-02 23:23:04 följande:

    Nope. Har din det? Den återbildas ju, så du behöver iaf inte oroa dig för nåt.

    Med sonen gick slemproppen två dagar innan förlossningen satte igång, men detta var på BF så jag var ganska beredd.


    I min förra graviditet släppte slempproppen i vecka 36 och sonen föddes samma dag. Så man kanske inte ska Ignorera det helt. Fast då släppte hela och inte bara delar av den
  • tiiitti
    Iowhannah skrev 2018-05-03 08:23:26 följande:

    Förvisso. Jag tänker mer att det är onödigt att oroa sig ifall det enda som hänt är att en bit av slemproppen har lossnat. Har man inte sammandragningar eller värkar i samband med detta så borde det inte vara någon fara.


    Ja det kan nog vara väldigt olika det där då.

    Min hade inte lossnat alls innan, när hela helt plötsligt lossnade en morgon. Blev väldigt chockad
Svar på tråden Bf juli 2018