IVF våren 2018

Idag känns det kämpigt... Vägen som redan känts så otroligt lång och svår med över 3 års aktiva försök där alla vännerna har hunnit få både första och andra barnet.. Vi har lite avvaktande sagt att vi inte har någon brådska och det är klart att vi vill ha barn någon dag.

Ingen har vetat om tårarna som kommit varje månad då mensen visat sig, och ingen förstår vår längtan efter ett plus som verkat vara helt omöjligt för oss att få.

Nu i fredags fick vi äntligen ett plus för första gången i vårt liv. Så glada och chockade och försiktigt förväntansfulla. Det höll bara i 2 dagar innan blödningen kom  

Känner mig så rädd att det inte kommer gå hela vägen någon gång, eller att jag helt enkelt inte kommer orka gå igenom fler IVFer. Har två blastocyster i frysen men det finns ju inga garantier överhuvudtaget. Ledsen för deprimerat inlägg, tror det är först nu jag känner att jag kan sörja ordentligt. kram på er alla

jag fick 'jobba hemma' idag igen, trodde inte jag skulle bryta ihop men idag är det ett faktum.

jag förstår att du blir irriterad på att man inte försöker med allt möjligt som skulle kunna hjälpa. kanske hjälpte det oss att det fäste pga av sprutorna, men varför fick jag då MF direkt? jag har fått tips om att även försöka få tabletter som heter prednisolon som funkar genom att sänka immunförsvaret litegrann, tror ju själv att detta är mitt problem och att kroppen stöter bort både mannens spermier och ett eventuellt befruktat embryo. Så nästa gång får jag väl köra tunga artilleriet och hoppas att min klinik kan tänka sig att skriva ut dessa läkemedel...NÅGON i Sverige/Schweiz/Tjeckien borde ju kunna göra detta tänker jag. jag tänkte maila min gyn här nu och se vad de säger, hoppas ju att kroppen sköter detta själv så jag kan blicka framåt. Hade fortfarande ganska starkt plus på stickan i morse (samtidigt som jag blöder som en vanlig mens) och det känns också som ett hån idag tyvärr när jag inte verkar kunna hålla min vanliga positiva attityd :( kram

Tack, ja man är ju aldrig ensam i det här.

hoppas det är ok att jag frågar, men tog du några gravtester efter din blödning? mina visar fortfarande rätt starkt positivt, var och tog blodprov idag också, får resultat på fredag. (kliniken typ kräver detta..) När hade du blankt test igen? 

Skickar massa tankar till min lilla cellklump att klamra sig fast där inne...

Läst tråden lite sporadiskt ett tag. Blir så ledsen när jag ser att det är flera av er det inte gått bra för :( Varför ska det vara så orättvist? Det borde ju räcka med att man ens ska behöva göra ivf... Kram på er. Kämpa på! <3

Hur länge ska ni ta Lutinus?

Vi fick inga till frysen. 19 ägg och bara ett delade sig som det skulle.

Ja det hade vart skönt om man fortfarande kunde hoppas men nu ställer jag in mig på att det är helt kört (inget kan ha överlevt de störtfloder jag haft några dagar nu...) Väntar på att få det bekräftat på tisdag hos gyn så får jag kontakta min klinik för next steps efter det.

Har du testat idag?

Varför har inte ni fått?

Skickar massa tankar till min lilla cellklump att klamra sig fast där inne...

Sist jag var gravid (blivit naturligt två gånger med mf v7) var det först på bim+4 som jag fick positivt test. Så tänker snarare åt andra hållet: om jag ska ta Lutinus fler dar även vid negativt...

Sist jag var gravid (blivit naturligt två gånger med mf v7) var det först på bim+4 som jag fick positivt test. Så tänker snarare åt andra hållet: om jag ska ta Lutinus fler dar även vid negativt...

Men hade du ägglossning efter lutinus?

Beräknad icke mens :p urfånigt uttryck. Typ när mensen skulle kommit men inte kom.

De sa till mig att ta Lutinus till testdagen och om positivt fortsätta någon dag till.

Gud vad jag hoppas. Det här är första gången på nästan två år som det känns som minsta chans.

jag håller med dig, tycker också det känns hopplöst att fortsätta med progesteronet, har tagit det ändå men är rätt säker på att min blödning är färdig nu (lite kraftigare än vanlig mens).

gjorde ett blodprov i onsdags som jag får svar på idag som jag vet kommer vara positivt (eftersom jag fick plus på stickan innan blödningen), men det är ju för att HCG ligger kvar i kroppen en tid, orkar inte gå o ta blodprov igen bara för att få svart på vitt att det gått ner och försvunnit :/ får köpa ett till gravtest och konstatera så istället. jag håller med om att det är lite jobbigt att ringa kliniken...

Ja det gör jag absolut. tidigare har jag nästan varit lite 'avundsjuk' (låter helt sjukt) på dem som fått missfall eftersom man då åtminstone vet att man kan bli gravid. Jag är glad att jag för första gången fick se ett plus, men känner också att alla extra 'mediciner' jag tar ex inte hjälper för att fullfölja en graviditet ändå och då känns det hopplöst igen.

Jag tog ju sprutor nu som är blodförtunnande varje kväll och ska göra att ägget ev fäster lättare för att livmodern inte bildar blodproppar. det är en sorg i sig att behöva sticka sig själv i magen (med många stora blåmärken som följd och mkt svidningar) men jag hade ju givetvis fortsatt med detta om mitt plus hade stannat.

Nu till nästa omgång kommer jag ju behöva köra med sprutor OCH andra saker för att se om det experimentet hjälper istället. tror det är det jag är lite ledsen över, att även om jag kan få ett plus kommer jag behöva göra så otroligt mkt mer än de flesta andra för att det inte ska bli mf igen. och inget av detta är jag heller 100% säker på, men med tanke på resultatet vill jag ju inte gå tillbaka till att inte försöka med allt som går. (ursäkta långt o konstigt inlägg, känner mig mest förvirrad just nu och less på att en/två IVF uppenbarligen inte räcker utan min kropp motarbetar mig även när jag väl blivit gravid). kram och hoppas du får se ett plus nästa gång 

Såg nu att strecket på min bild syns tydligare där än vad det gjorde när jag tog det, då var det supersvagt och vi trodde vi inbillade oss. Men testet fick sen ligga någon timme innan jag tog bilden:)

jo det ska ju vara kvaliteten på embryot som är det viktiga, absolut. eftersom vi ändå fick ganska många befruktade den här gången verkar det dock kunna vara något annat i min kropp som är problemet, men det är så frustrerande att man bara inte kan få veta snabbt vad problemet är och börja behandla för det... 

har du provat både långa och korta protokollet och både menopur och gonal f? jag antar att inför det 3 försöket kan du ju säga vad du skulle vilja göra annorlunda så får du se vad kliniken svarar? bra att du är beslutsam, då är det lättare i alla fall att gå vidare och köra på med er plan, det jobbiga är ju mellanzonen där man inte riktigt vet hur man ska göra samt när man ska göra det. nu får du ladda batterierna och kroppen i sommar och komma tillbaka stark och målmedveten i höst. kram till dig jag hoppas verkligen ni lyckas nästa gång och att ni kan få några till frysen så stressen blir mindre!!