• inez898

    Vi som är på försök 9 med första barnet

    Också här :) vi har försökt sen feb, försök 10 nu (långa cykler). Jag var så himla ledsen o nere förra försöket att jag kände för att pausa försöken, men nu känner jag mest att jag vill "bocka av" att vi försökt ett år snart, så vi kör ändå. ÄL igår/idag/imorrn, BIM om typ 2v.

  • inez898
    Jooosen skrev 2017-12-03 10:49:29 följande:

    jag könner samma. Bara att bocka av 12 månader. Tkr det kan va skönt när äl är en helg ändå. Då behöver man inte hetsligga för att sen kasta sig i säng o sova haha... min e nog på fredag


    Konstigt men min sexlust har faktiskt varit helt ok de senaste månaderna. Hade en dipp för några mån sen när det kändes påtvingat men på sistone har det faktiskt varit bra. Men absolut, det är aldrig kul när man har väldigt långa/stressiga dagar vid ÄL och måste hetsligga sent på kvällen när man bara vill sova...
  • inez898

    Fick besked igår om att en kompis väntar barn. De gifte sig i augusti och barnet är beräknat i juni, så hon måste ha blivit gravid i september. Det är så jävla orättvist att det går så lätt för somliga. Jag är överkänslig såklart, men jag upplevde att hon och vår tredje kompis (som har en 2-åring efter att ha blivit oplanerat gravid) pratade om det som en sån självklarhet. Som en sån enkel grej. Behöver nog inte förklara för er i denna grupp hur det kändes...

  • inez898
    Lewaize skrev 2017-12-05 22:49:39 följande:

    Jag har också kortare cykel, 26 dagar :) BIM typ 11/12 så jag följer snart med dig mot försök 10!

    Suger stenhårt varje gång mensen säger hej typ som ?hallå hallå! Här kommer jag som den äckligaste och mest hatade släkting som du känner, jag har saaaaaaknat dig?


    Jaaa! Den säger också "det räcker inte med att du blir ledsen och misslyckad när jag kommer, du ska ha jävligt ONT också!"
  • inez898

    Grattis Jooosen! :) om ni hade sex dagen innan ÄL borde det väl räcka oavsett. Visst att det är bra att täcka upp runtomkring, men det borde ju vara en tillräcklig träff ändå liksom.

    Jag är på ÄL+7 idag, känner ingenting utom svullen mage, men det har jag haft flera ggr förut innan mens utan att det varit nåt. Hoppas att jag inte kommer få pms från helvetet denna gång som förra, men hittills mår jag bra iaf. Har helt slutat tro att jag kan bli gravid tror jag? Kanske lika bra det..

  • inez898

    Jag har BIM på lördag och känner nada förutom det som jag känt varje månad, lite molvärk till o från samt ömma bröst. Vill bara att mensen ska komma. Känns iaf skönt att jul o nyår blir före nästa ÄL, inte för att jag festar så mkt men så att man kan dricka vin o glögg o sånt utan att fundera :) och skönt att slippa vara i den "fasen" som är innan BIM under ledigheten, hade haft för mkt tid att tänka då ;)

  • inez898

    Och dääär kom min mens. Blev inte gravid 2017 alltså. Jag har gråtit i två timmar nu. Det känns så jobbigt med julen och årsskiftet tycker jag. När vi började försöka i februari så minns jag att jag undrade om vi kommer att ha en bebis i jul eller om jag kommer att vara höggravid. Well, jag är inte ens gravid överhuvudtaget. Inte ett jävla skit närmare att bli gravid har jag kommit under hela jävla 2017. Inte ett plus på stickan, inte ens en kemisk graviditet eller ett missfall, INGENTING.

  • inez898
    Jooosen skrev 2017-12-16 17:10:42 följande:

    <3. Fan. Ja känner likadant. Mensen kommer om 5 dagar som vanligt, bara vet det. Ingen bebis 2017 inget plus på Stickan en endaste jävla gång. Sexlivet har tagit stryk oxå känns det som. Vänner som började försöka senare än oss har gått över halva tiden. Här står man själv :(.. hur går det för er, skulle du spola äggledarna eller hur var det? Ja bävar för att söka hjälp.. känns så jäkla meckigt och hör folk här på fl som fått väntat på saker otroligt länge.. det blir vår tur nån gång. Känner så med dig :(


    Vi var på en första koll i oktober där de kollade med vul och blodprover på mig och spermaprov på min kille. Allt såg bra ut utom att jag hade pco-äggstockar men det ska inte va nåt problem eftersom jag ändå ägglossar. Läkaren sa att vi skulle avvakta tills det gått ett år så jag tänkte höra av mig igen efter nästa mens typ. Hon tyckte inte att det va nån poäng med att spola äggledarna pga att jag aldrig haft nån könssjukdom (låter konstigt men det va så hon sa...). Men ja jag bävar också inför vad som kommer med väntetider, vidare utredning, ev behandling... samtidigt som jag vill sätta igång NU för att äntligen få en chans att bli gravid <3
  • inez898
    Isathe skrev 2017-12-16 18:25:11 följande:

    Usch känner precis som er, inte ett jävla skit närmare en graviditet, inte ett ynka spöksträck ens. Så jävla besviken. Nu ska jag iofs ha mens någon gång nästa vecka men känns som den kommer komma som vanligt. Trodde också att jag skulle få fira in julen och nyåret med bebis i famnen eller bebis i magen men icke...!!!


    <3 det är så så SÅ jävla orättvist detta!! Känns som en mardröm att just vi skulle vara en av dom få som inte kan bli gravida inom ett år...
  • inez898
    LillaAw skrev 2017-12-17 22:03:51 följande:

    Hej,

    Jag känner med er alla. Detta var året man hade tänkt bli gravid och här står man nu, snart 2018 och än så länge sååå långt borta. Har bim på nyårsafton så vill inte riktigt ropa hej än men med allt som varit det här året så är inte förhoppningarna jättestora.

    Vårt sexliv tog mest stryk de första 6 månaderna egentligen och jag tror det var mycket relaterat till min egen ångest. Nu har vi påbörjat utredning som visat än så länge att vi båda är normala och har "normala" värden även om min mans spermaprov va precis på gränsen. Jag försöker tänka att jag är relativt ung och att det fortfarande ska gå naturlig väg för IVF-resan är inte heller en dans på rosor med hormonsprutor, äggplock etc.

    Det jag känner har varit jobbigt är just att det är en så privat grej att man inte vill prata så mycket om det. Jag känner de senaste tiden att jag haft mindre lust att gå till jobbet och göra roliga saker på helgerna med vänner. Jag har blivit lite mer isolerad i deppandet.

    Jag hoppas att vi alla som följts åt här månad efter månad snart ska få sina plus eller svar på varför det inte tar sig <3


    Känner verkligen igen mig. Jag märker också att jag drar mig tillbaka från vänner lite. Har mindre lust och orkar liksom varken låtsas att allt är bra eller prata om det... då blir det ofta att jag bara stannar hemma istället.

    Vi började i februari och nu sen den senaste mensen så har det verkligen slagit mig att vi bara har ett försök kvar innan året har gått... känns helt sjukt. Vad händer sen liksom? Ivf? Trodde väl aaaaldrig att jag skulle tvingas till ivf för att kunna få barn. Känns som en mardröm. Men hoppas att det går tillslut iaf, då är allt värt det <3
Svar på tråden Vi som är på försök 9 med första barnet