Nej, för JAG skulle aaaaaaaaaaaaaaaldrig blablabla!?

Så himla sant. Det är väldigt mycket moralism och pekpinnar här på familjeliv, det finns alltid någon som anser sig vara så fantastisk att den är immun mot alla problem i världen, oavsett vad man pratar om.

Jo jag VET att jag skulle lämna om jag fick en smäll av min partner. Jo jag VET att jag skulle lämnat långt innan jag fastnat i nån jävla normaliseringsprocess. Jo jag VET att jag aldrig skulle inleda en relation med en narkoman. Jag VET VET VET.

Jag VET för att jag levt i 48 år, för att jag har en jävla självbevarelsedrift. Jag VET för att jag inte är uppfostrad till att tro att det största värde en kvinna kan ha är att få vara nåns partner.

Och anledningen till att jag skriver är att jag är så innerligt trött på att kvinnor tutas i att de är några jävla rön för vinden som helt maktlösa bara "råkar ut" för män som behandlar dem dåligt och sedan helt utan egen makt "drabbas" av en normaliseringsprocessen. Man fråntar kvinnor all makt över sina egna liv på det viset. Nånstans på vägen har man haft en jävla möjlighet att förhindra att en fruktansvärd situation uppkommer och den makten är det oerhört oerhört viktigt att kvinnor kommer till insikt om för ingen annan kommer att rädda henne.

Jag har faktiskt varit i den situationen två gånger en gång med min pappa en gång med en pojkvän och jag lämnade båda gångerna. Jag har ingen kontakt med min pappa och pojkvännen varade två månader. Det är självklart att man ska lämna en sådan relation och det är jag inte rädd för att säga rent ut. Killen är svin äpch tjejen måste vara lite korkad om hon stannar kvar år efter år.

Sålänge inte TS uttryckligen frågar vad andra hade gjort tycker jag det är aningen narcissistiskt att sitta och berätta vad man själv skulle gjort hela tiden, som en sorts översittare. Det gynnar TS mer om man istället tar sig en funderare över hur det kommer sig att TS är i sitsen och kommer med förlag i hur hon/han kan tänka och reflektera. Samt ställa frågor, ibland kanske t.o.m. ledande, men att berätta vad man själv hade gjort hjälper inte alltid. Det är ju som sagt TS som ska göra något, inte en själv.

Eller hur!

Innan man varit i en situation så vet man faktiskt inte hur man skulle reagera och vilka följder det skulle få.
Även om man förnekar det.

Har man varit i samma situation, eller liknande, så kan man också sätta sig in i saken mer.
Har man lämnat en misshandlande partner så har man erfarenhet, eller om man levt i en familj med styv/bonusbarn. Då har man personlig erfarenhet.

Jag menar inte att man kan kopiera sin egen erfarenhet med vad ts genomlider men man kan ha ett hum om saken.
Något man faktiskt inte kan om man inte har levt idet.

"Översittare" är precis rätt ord för dem som beter sig på det där besserwisersättet.

Det är så lätt att veta hur man skulle göra i en situation man aldrig varit i. Eller inte.

Exakt vilken situation menar du? Jag gav ju fler än ett exempel.

Oavsett, om din pojkvän visade sina dåliga sidor så tidigt så har ni inte hunnit så värst långt in i förhållandet. Ni har inte t ex hunnit flytta ihop, eller för den delen fått barn ihop. Då tror jag att de flesta hade brutit rakt av.
Det är inte tillfälliga pojkvänner detta handlar om utan riktiga (skit)förhållanden.

Beklagar att du behandlats illa av din pappa, det måste kännas tungt.

I vissa situationer finns bara ett svar, det behöver man inte ha genomlevt  själv för att veta. Sedan är det kanske svårt för TS att ta till sig svaret, men det gör inte svaret fel för det. 

Jag är en av de som du nog syftar på. Jag var i yngre år ihop med en kille som efter ett år gav mig en örfil på fyllan en gång. Jag gjorde slut direkt, och sedan gav jag blanka fan i hans tårdrypande förlåt, sket i hans blomsterbud och långa brev och ignorerade honom tills han var borta ur mitt liv. Vad annat ska man göra liksom, stanna kvar och...vadå?? Vad vill ni ha för råd egentligen, ni som accepterar att leva i relationer där ni blir slagna eller utsatta för annan misshandel? Är det inte bättre att man om och om igen tjatar om att lämna vid första slaget så det slipper gå för långt?

Korrekt. Någonstans på vägen har man "kunnat" förhindra det om man hade haft förmågan insikten och kunskapen, men om man missade det då? Och man manipulerades in i hur normalt det sjuka är, har du varit med om det? Att bli manipulerad? Vet du vad det innebär? Det betyder att en skötsam laglig snäll rikemansdotter kan med hjälp av manipulationen i några simpla steg bli en kallblodig rånare som skadar andra människor.

Sedan håller jag med om att NÄR en kvinna upptäcker att ojdå, jag missade nog en tydlig varning. Så gäller det att välja ansvar istället för shaming/ blaming / offer.

Råder alla i den sitsen istället för att vara rädda för att det ska inträffa igen - att studera er själva och missen som ledde till det ni utsattes för. Kunskap. Plugga på om er själva. Om era brustet. Om vad ni sänder ut. Om hur gränsen ser ut för er och hur ni visar den. Plugga!

Ingen annan räddar någon vuxen människa, har man blivit misshandlad eller utsatt - är det du själv som placerat dig där. En person som skadar andra visar tusen tecken på det, redan i början, och detta ser en kvinna lätt förbi om hon vill bestämma att han är den hon vill att han ska vara istället för att låta tiden gå och låta tiden visa, vem han är och låta han vara vem han är för det är inte farligt att upptäcka att man inte vill ingå i en relation med en person man började lära känna, det är helt ok att ändra uppfattning och slutligen känna nej, det blir inget.

Men man måste visa denna disciplin till kvinnor på ett ödmjukt vis. Att skriva som dig ökar bara skammen hos kvinnor, det är lika meningslöst som "men lämna varför accepterar du en man som slog dig jag hade aldrig det!"

Lätt att säga aldrig när du aldrig blivit manipulerade och förmodligen slipper du bli det eftsom du har skött om din självkänsla och självförtroende så du tycker inte det är så farligt om en man inte är något att ha redan i början när ni lär känna varandra och du kan ta god tid på dig att skapa en uppfattning om honom och vill han pressa stressa dig så vet du att han är inte någon för dig. Kunskapen du bär, har inte alla kvinnor för den innebär en viss nivå av självrespekt och självkänsla. Något du byggt upp i dig via olika sätt, något vi alla måste göra själva när vi ska bli självständiga och klara oss i den hårda världen av egna beslut. Du har viktiga poänger men du måste förmedla e med respekt inte med översittare-attityd anses lyssnar ingen ändå.