Jag frågade min läkare om det fanns nån infektionsrisk efter äggplocket och det avfärdade han direkt. Ingen fara alls sa han. Vi hade sex väldigt kort efter äggplock, nån timme bara. Och har inte haft några som helst problem av det.
Vi började försöka ungefär samtidigt, i början på 2015 började vi. Ni verkade få hjälp snabbt. Hela vår process har varit så lång eftersom man inte hittade spermier hos min sambo. Vilken himla otur du haft med dina behandlingar. Det kan bara bli bättre nu med andra ord! Måste bara säga att du har en väldigt positiv inställning! Starkt! Det är verkligen som du säger, vi ska vara tacksamma och glada för att det ens finns hjälp! Lätt att fastna i negativa tankar och bli bitter. Men det är så vi ska tänka!
Tänk att det ska ta så lång tid för vissa att komma till mål.. Största rädslan nu är ju att inte lyckas alls, det finns ju inga garantier! Grattis till dig som nu har blivit gravid! Vad har du upplevt har varit det värsta?
Då är mensen i full bloom, mitt på BIM och efter 15 dagars lutealfas från dagen innan äggutplocket då 4 ägg redan hade stuckit. Men all respekt till er som kämpar med detta, men jag tror inte jag orkar utsätta mig för det här nån mer gång. Det har helt stulit mitt liv. Jag är tjockare, fulare, deprimerad och med mindre hopp om att få bli mamma någonsin. Dessutom mycket fattigare. Är det verkligen värt det. Tveksamt.
Ni som är vana ivf?are, brukar ni oxå få lite mer mensvärk än annars, efter en ivf-runda? Tycker det värker mer i äggstockarna än jag är van vid, och jag kände inte mycket alls efter äggplocket, behövde inte ens ta en värktablett eller ligga ner i 10 minuter som de sa att jag skulle göra. Så konstigt att de gör ont nu, tycker jag. Nån som känner igen sig?
Ni som gjort den korta behandlingen vilken dag tog dem ut äggen? Jag kollade i broschyren och de skulle tagit ut äggen på dag 14 men eftersom mina ägg inte växte så mycket så fick jag högre dos i slutet o äggplock blev på dag 16 vilket jag tycker är väldigt sent och insättning på dag 19 så exakt två veckor efter så kom mensen blöder så mycket. Hur ska ägget hinna fästa sig?
För övrigt är det tydligen bättre att vänta någon dag extra än att få ut omogna ägg.
Hur har ni gjort med träning under er behandling? Vi ska sätta igång med första försöket nu i veckan och jag är lite osäker på om man kan fortsätta träna ungefär som vanligt under tiden man gör ivf?
Jag styrketränar 2-3 gånger i veckan och springer en mil en gång i veckan. Förstår att jag kanske inte ska springa riktigt så långt men hur pass mycket måste man begränsa sin träning? Någon som fått några råd från sin läkare?
Gud vad skönt att bli sövd! Har inte hört talas om någon som blivit sövd vid äggplock i Sverige (vet en tjej här på FL som gör ivf utomlands o där verkar det vara rutin). Jag var på mitt andra vul idag och tyvärr verkar risken för överstimulering stor. Bort med gonal-f och fyramedel så ikväll blir det suprefact istället och sen äggplock på tisdag. Hoppas jag slipper totalfrys vill gärna ha ett litet frö tillbaka så snart som möjligt..
Hej tjejer, jag läser endast här inne sporadiskt och såg era inlägg ovan. Till att börja med vill jag verkligen beklaga att ni inte lyckats än. Jag är äntligen gravid efter 3 färskförsök och 4 frys på 2 år, plus såklart nästan två års försök innan, så jag vet precis hur ni mår och vad ni går igenom. Med tanke på min ålder (närmare 40 än 35) så var sista försöket i princip sista försöket innan vi bara lade ner idén om barn helt.
Vad jag vill säga är att få utomstående förstår vilken oerhörd press en ivf innebär. För oss som kämpar och kämpat är det ett helvete. Jag mådde oerhört dåligt till sist, gick också till psykolog på rmc men precis som någon skrev ovan så gav det ingenting. Provade även psykolog på vårdcentralen en gång, men upplevde väl inte heller att det var 100, men hon började i alla fall ge mig verktyg att ta itu med stressen som ett ivf innebär.
Att se på när alla andra får barn får hjärtat att blöda. Jag vet inte hur många barn som ploppat upp i vår omgivning under de år vi försökt, och precis som någon skriver ovan så fixade jag inte att se dem eller heller umgås med dessa föräldrar. Två av dem är mina syskon. Vår barnlöshet har kostat oss relationerna med såväl nära som kära.
Mitt råd till er som är mitt inne är att stötta varandra i er relation. Ta hand om varandra. Hitta på saker ihop. Planera för roliga saker. Gå ut och ät.
Om ni har möjlighet, prata med dem omkring er. Jag har ett jobb jag inte kan flexa ifrån och därför har mina chefer vetat vad som var på gång hela tiden. Responsen har varit fantastisk. Gå hem och vila, jobba inte ihjäl dig, du har andra saker att tänka på. Förvånansvärt många har personliga erfarenheter kring barnlöshet, antingen hos sig själva eller i omgivningen, och förstår vad det innebär.
Försök, även om det är extremt svårt, att bearbeta bitterheten. Jag har själv varit på botten och känt att livet är tomt utan barn. Just bitterheten och ilskan har förpestat så många år av såväl vårt äktenskap som relationer med andra.
Till sist; slappna av. Vi valde att ta ett halvårs uppehåll efter 6e försöket som slutade i tidigt missfall. Åkte iväg under sommaren och åt bra, njöt av ledigheten och drack faktiskt även vin utan att skämmas. Jag var ett nervvrak innan semestern och svor över att tiden gick och att det var urkorkat att vänta så länge, men sista försöket gick vägen (bytte för övrigt till menopur).
Jag hoppas att mitt inlägg tas emot på rätt sätt och att jag inte "klampar någon på fötterna". Jag vet att det är "lätt för mig att se positivt" när man äntligen blivit gravid men jag vet verkligen hur ni känner och hoppas att ni kan få den stöttning ni behöver nu. Försök njuta av stunden, även om det är svårt, stressa inte, ta hand om varandra.
Stor Kram!!
Grattis. Vilken kämpe du är. Inget klamp på tårna för mig iallafall. Känns skönt att veta att det kan bli graviditet tillslut o att det kan behövas många behandlingar! Musten gick ur mig efter ett ET.. vad hade ni för fertilitetsproblem? Kram.
Jag kan ju nämna att vi dels bytte till menopur vid sista försöket, dels tog ett gäng vitaminer och mineraler inför sista. Q10 bland annat. Svindyrt men efter alla år har ju pengarna ingen betydelse längre... Vet inte om det hjälpte.
Vad gäller menopur fick jag betydligt färre ägg och var fullständigt knäckt, men fick tillbaka guldägget plus ett till frysen, så ge inte upp om ni byter och får färre ägg. Håll hoppet.
Q12 vad är det? Menopur har jag också haft för 10år sedan och nu. Får se vad det ger.
Skönt att höra att det går att lyckas till slut! Vad tog du mer än Q10 och hur mycket Q10 tog du? Jag har också tagit Q10 inför detta försök, får se hur det går. Menopur funkar bäst på mig med men får tyvärr inte färre ägg även om både vi och läkarna hoppats på det. Lycka till med din graviditet!
Hej My102 och alla andra som kämpar! Jag läser här inne till och från. Vår 7e insättning gick vägen men dessförinnan var flera års HELVETE med misslyckade behandlingar.
Jag ville bara säga att ivf tär något galet på både psyke och förhållande. Dels med ens partner men även med omgivningen. Jag hade aldrig någonsin trott att det skulle bli så kämpigt.
Vårt förhållande tog väldigt mycket stryk mellan varven och jag kan förstå att det spricker. Vi var nog nästan där själva, flera gånger om. Längtan efter ett barn kombinerat med stressen att inte kunna få barn på egen hand samt åldern var fruktansvärt tärande.
Till sist accepterade vi att det kanske aldrig skulle gå. Vi gjorde vårt sista landstingsförsök och planerade för ett försök privat, men det var det sista. Därefter skulle vi helt enkelt låta livet gå vidare.
Vad jag vill säga med detta är att man måste låta varandra sörja men försöka se ljusglimtarna. Jag förstår att det är svårt just nu, men kan det helt enkelt vara så att din kille reagerar i chock? Ni hade "bara" gjort en insättning, det är trots allt ytterst få som lyckas direkt. Kan du prata med honom? Kan någon annan prata med honom? Vet de närmsta om vad ni går igenom? Det är superviktigt att du får stöd! Har ni tagit er hela vägen hit är kärleken stark nog!!!
Hoppas verkligen att det ordnar upp sig för er. Och till alla er som kämpar: ge inte upp hoppet!!!
Tack för peppen! :) vi har gjort tre återföringar och har två i frysen, som antagligen kommer att kasseras nu då. :( Jag har frågat om han är helt säker på detta och han svarad ja. Jag måste nog lita på det. Jag har förklarat att han måste vara helt säker och inte ångra sig sen och det säger han att han inte kommer att göra. Jag har även sagt att det gick väldigt fort och han har inget bra svar på det. Jag har inte frågat om det kan vara så att han mår dåligt och därför känner han som han gör men då känns det som att jag ifrågasätter hans känslor och det vill jag ju inte heller, jag måste tro på han helt enkelt. Men att aldrig få veta om vårt barn ligger nedfryst i Falun är fruktansvärt och det vet jag inte om jag kan förlåta honom för. Jag kan nog inte förlåta honom heller för att han gav upp på oss och vår framtida dröm. Det är så jävla sorgligt att något så fint som att bilda familj tillsammans istället skulle bli vår undergång.