IVF sommar/höst 2018

Urs samma här. Börjat blöda lite :( så här är det helt kört! Fan jag undrar vafan det är som går fel!!!!

Hoppat över till en annan tråd eftersom nästan alla plussat här nu. Ville bara titta in och säga lycka till på ultraljudet Akira Öken! <3

Eller så börjar vi som Inte plussat skriva mer igen! :) jag ska snart göra min femte instättning, om nu blastisen överlever. Vart är ni i era behandlingar?

Okej tack. Ja det känns både spännande och skrämmande. Hur många besök får man räkna med att gå på under 1 försök ? Det som jag är nervös över är äggplocket.. hade helst velat va sövd genom den grejen..

Går du på Sahlgrenska ?

Nej det gjorde ju tyvärr inte. 0 ägg.

Extra irriterande eftersom jag sa till kliniken att jag tror jag kommer ägglossa för tidigt, och föreslog att ta ovitrellen senare, men de lyssnade inte på mig.

Usch, låter inge vidare. Det är inget som jag har råkat ut för. 

Hur har det gått? Har utslagen gått över?

Skönt att höra att det verkar har stannat av. Håller tummarna för att det förblir så och att utslagen försvinner. När ska du på första VUL?

Ok, känns alltid lite bättre när det finns fler som har samma besvär. Mina mellanblödningar börjar kring ägglossning och fortsätter sen fram till mensen. Genomgick också en hysteroskopi i somras för att ta bort vad man trodde var en polyp men som visade sig vara ett kraftigt veck på min livmoderslemhinna. Men mina mellanblödningar upphörde inte efter ingreppet. Segt att dina har kommit tillbaka :(

Tack och lov har jag hittills aldrig mellanblödningar under behandling. Har du?

Första besöket inför ivf imorgon. Mens troligtvis i helgen. Tror ni att man ka få påbörja behandling redan då?

Ja!! Verkligen!

5:e insättningen, så alla ni som kämpar! Ge inte upp!!!

Jag tog ett testa tidigt-test igår på RD 8 som var positivt! :) Vågar inte glädjas fullt ut pga tidigare tidiga mf dock.

Jag behöver råd eller bara tröst.. min sambo vet inte längre om han vill fortsätta med mig. Vi har haft det tufft efter misslyckandet FET i december och han har distanserat sig väldigt mycket. Jag tänkte att jag ger honom tid, att komma ikapp. Jag har varit som vanlig men fått väldigt lite tillbaka, det har varit smärtsamt såklart. Men jag var 100% säker på att det var barnfrågan det handlade om och inte osäkerhet kring han och mig. Ja mena, varför försöka bli gravid och sen vilja avsluta förhållandet 1,5 månad senare? Han sa att älskade mig så sent som innan jul. Allt är så otroligt smärtsamt och jobbigt. Han har inte sagt rakt ut att det är slut, lever på hoppet. Han säger att han känner sig död inombords inför efter misslyckandet FET, att han känner att vi två har tappat glöden. NO SHIT! Jag är inte mig själv och inte han heller, vi är i sorg. Jag fattar inte varför han projicerar sina sorg känslor inför att vi inte blir gravida till att han och jag inte ska vara tillsammans längre. Och det är såhär han gör, varje gång det blir jobbigt så stänger han av allt och ska typ göra slut. Inte varje gång men det har hänt tidigt i vår relation att han gjorde slut, vi var ifrån varandra i 5 mån tills han kom krypandes tillbaka. Vi hade bara varit tillsammans i två år då. Nu har jag dock sedan 4,5 år flyttat från stan till ut på landet, för hans skull. Jag har bytt hela mitt liv för hans skull och nu har jag ingenting att återvända till. Från stor villa till en 1a inne stan.. alltså jag går ju under, jag kommer inte fixa det. Vad fan är det som händer? Jag frågade om vad som hade hänt om vi hade blivit gravid och då säger han att allt hade varit frid och fröjd.. alltså va fan håller han på med. Jag hamnar alltid i kläm för att han inte är i kontakt med sina känslor. Jag kan tycka att det är ett ganska impulsivt beslut att göra slut efter 8,5 års förhållande efter att ha försökt att bli gravid 1,5 månad sedan. Tänk om han som tidigare ?ångrar? sig och kommer krypandes tillbaka som sist, när han inser att han stängde av sina känslor för mig som han har gjort med allt annat, då är det jag som får ta smäll på smäll igen. Vi har ett sånt otroligt kärleksfullt förhållande ända tills IVFen i juni och alla misslyckaden därefter när kraften inte har funnits. Kan allt det verkligen vara borta nu? Jag är 31. Tiden springer iväg. Vi har två frysta embryon kvar. Vad händer isåfall med dom? Kasseras? Fy fan för livet

Vi har till slut plussat! På sjunde embryot, sjätte återföringen. Är dock livrädd för MA och missfall nu pga känner inga symtom alls. Är i vecka 6. Men ändå, det fungerade till slut!