Hur kommer man in i föräldraledighet och njuter av den?

Först och främst, det blir bättre! Min son är 10 veckor och redan nu är det stor skillnad. Han sover längre perioder på dagarna och då kan jag göra det jag vill. Testa om han inte gallskriker att lägga ned han lite då och då. För mig funkade det och nu behöver han inte vara nära HELA tiden. Det känns även bekvämare nu ju äldre han blir att gå ut och göra mer saker. Försök om det går att sänka kraven på dig själv. Du kommer att hinna. Denna tid som varit behöver inte alls vara sån som det kommer att bli hela tiden.

Det blir bättre kan jag säga. Har själv en 4 veckors bebis som sover dåligt om nätterna och hänger jämt på bröstet. På dagen vill hon helst sova i min famn. Detta är mitt 4:e barn så jag har varit inställt på detta. Klart det är tufft att ha en bebis och flera andra barn att ta hand om men minns chocken när jag fick mitt första barn. Jätte stor omställnin. Att skapa rutiner brukar vara det bästa sättet att få en fungerande vardag och en trygg bebis. Men se bara till nu i början att inte ha för stora krav. Gör bara så det som får vardagen att funka för dig och bebisen. Skippa det som inte måste. Om man kan acceptera att man vissa dagar inte kommer ut, hinner inte duch, beställer mat och har pysms till kl 14.00 så känns det lättare. Umgås bara med dom som du orkar. Som sagt snart blir det bättre.

Jag fick tipset eller rådet att när barnet är upp till en månad gammal ska man vara glad och nöjd om man åstadkommit en sak om dagen. Då räknas duscha eller typ tömma diskmaskinen som en sak. Upptill bebis är två månader är det två saker och sen tre. Sen stannar det på tre :D

Första månaden är kaos!! Sen börjar man lära känna bebis mer och mer och lärt sig vad som funkar och inte.

Mitt första barn sov alltid som bäst och längst på förmiddagen mellan ca 8-11. Jag kunde göra mig redo, duscha, sminka, frukost, städa och tvätta innan hon vaknade igen. Andra barnet sover kortast på förmiddagen, max 45 min. Innan jag lärde mig att hon sover inte längre tog pinsamt lång tid. Jag vyssjade och hade mig ett bra tag innan jag fattade att hon bara vill sova 30 min.

Det blir bättre, lättare och roligare med tiden. Och om du inte är ensamstående så kan partnern ta bebisen också även om han gråter! Partnern måste/borde också lära sig kunna trösta barnet, så länge han inte är ledsen pga av hunger då :P

Njut av tiden som är nu, för innan du vet ordet av så är den förbi!

Kvälsrutiner är ju bra och sedan är jag noga med att det är ljust på dagen och mörkt på natten och inte går ut ur sovrummet på natten. Med rutiner blir Bebisen snabbt trygg av att veta vad de kan förvänta sig näst och en trygg bebis blir ju en nöjd bebis

Det brukar alltid ha blivit bra vid 12 veckor men ofta redan innan vid 8-10veckor.

Hej TS och grattis till bebisen!

Har själv fyra barn och ser i efterhand tillbaka på de första veckorna i nåt slags litet skimmer av myspys och lycka. Vet såklart att det inte bara var härligt rakt igenom, men till barn nummer tre och fyra så hade jag lärt mig att de där första veckorna när man ändå inte kan göra så mycket mer än att amma och vara nära faktiskt går snabbt över och att det bästa jag kunde vara var att njuta av dem. 

Sen hade jag ju äldre barn, hushåll mm att ta hand om så SÅ mycket tid i soffan/sängen hann jag tyvärr inte med - skulle gärna ha backat tillbaka till barn nummer ett och vågat njuta fullt ut av att inte ha mer krav på mig än att bara vara och knyta an till bebisen. Det kan liksom vara den lugnaste perioden man har i livet på MÅNGA år  (Men då ville jag precis som du vara duktig och kände mig väldigt låst och ovan vid att inte hinna och kunna göra allt som vanligt.)

Förstår att det är en enorm omställning men inom bara några veckor kommer du nog uppleva att det blir mer ordning på rutinerna, skillnad på dag och natt för bebisen och du kommer orka och hinna mycket mer. Promenader med andra mammor kan vara skönt på för att få röra på sig men även för psyket. Att vara van vid att träffa folk och sen bara hänga med en spädis kan bli en väldigt stor omställning. 

Alltså man tror man är beredd men det är man inte, att hinna duscha och äta det var vad jag fixade första 2-4 veckorna, då min som dessutom föddes liten så jag kunde inte ha honom i sele första månaden. Jag är också väldigt aktiv, gillar att gånoch pyssla hemma och för mig blev sele räddningen, lärde mig göra mkt med honom i den Det blir bättre och bättre hela tiden, jag började på riktigt njuta av att vara hemma när han var 3mån, då hade jag kommit i det, och han vant sig vid världen på utsidan, han sov mer och mycket mycket bättre, man vet ju aldrig hur det blir men min son började sova 6 timmar i sträck på natten då, och man blir ju en helt ny människa när man får sova! Han ammade inte lika ofta så jag kände mig inte lika låst. Nu tycker jag det är en ren fröjd att få vara hemma och vill inte tillbaks till jobbet, har förlängt min föräldraledighet till nästa höst

Jag har full förståelse för din känsla. Jag kunde inte alls njuta av bebistiden med mitt första barn för jag var i total chock av omställningen. Jag hade också någon föreställning om att bebis inte skulle förändra livet så mycket, men det gör det. Jag kunde inte heller förstå det med att den tiden är så kort som alla säger eftersom varje dag och natt kändes evighetslång när man satt där och ammade timme ut och timme in.

Med barn 2 var jag helt inställd på att bara ta det lugnt med bebisen helt kravlöst. Amma sova och ta det som det kommer så mycket som möjligt och då kunde jag njuta sååå mycket mer. Då insåg jag också på ett helt annat sätt hur lätt det egentligen är att ta med och lägga ner en bebis nästan var som helst och hur lätt man tex kan se en film, laga mat eller fixa saker hemma med en veckogammal bebis jämfört med en tvååring som är ständigt livsfara för sig själv så fort man tittar bort.

Så mitt enda råd är nog egentligen att bara ställa in dig på att bara vara med ditt barn och ta det lugnt och att det är tillräckligt nu. Hitta några andra föräldralediga att hänga och ventilera med. Alla brukar ha det rätt tufft med första barnet.

Du kommer kunna träna och göra grejer sen när amningstiden är över. Och fixa en bra bärsele så kan du göra vad som helst fast han är med om du tycker det är svårt. Bärsele är super.

Jag håller med alla föregående om att första månaden verkligen bara var bebis i famnen och nu när vår bebis är två månader går det att göra mycket mer.

Man får förvisso ställa in sig på att det är svårt att planera utan man får passa på när bebis väljer att sova eller kan ligga själv nöjd en stund.

Jag har två äldre bonusbarn (6 och 8), hund och katt och en amning som bara krånglade så omställningen att få en liten va minst sagt en pärs här också, hushållet måste ju hinnas med, då är det tacksamt med avlastande sambo, ens föräldrar eller svärföräldrar eller kanske för den delen en kompis som kan ta en barnvagnstur eller passa i soffan lite om det känns omöjligt att hinna med eller få vila.

Vissa dagar hinner man massor, andra dagar knappt äta frukost och det får väl vara lite upp och ner och även om man inte njuter hela tiden så får man försöka komma till ro och njuta av vissa små stunder :)

Försök också om det är möjligt att kanske inte redan försöka tänka på det där med rutiner. Tänker att det blir en onödig press på dig själv om det inte skulle fungera. Försök att följa bebisens egna rytm så mycket som det går nu i början. Nu när min son är 2 mån så tycker jag redan han har mer rutiner av sig själv. Ammar varannan timme dagtid och var tredje/ var fjärde nattetid. Och alla barn är ju olika med så farligt att jämföra!

Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag är också en väldigt aktiv person som mäter meningen med en dag i hur mycket jag har åstadkommit. Tyckte att den första tiden hemma med första barnet var väldigt långtråkig och ångestframkallande; jag kunde inte göra något av det jag var van vid på dagarna (inte träna, inte städa, inte måla kökshylla, inte leka med husdjuren, inte åka och simma etc.)

Tips:

1. Acceptera att det är ganska trist att vara hemma med pyttebarn. Alltså, godkänn för dig själv att det får vara så här just nu. Det är en begränsad period och kommer inte att vara för alltid. Jag tyckte att det blev mycket lättare när barnet lärde sig att sitta själv. Då kunde hen hänga med runt i bostaden och sedan kunde jag sätta ner hen för att greja med saker. Kunde då också köpa cykelsits till barnet och ge oss ut på cykelturer.

2. Aktivera dig/er så mycket du kan på sådana aktiviteter som passar med litet barn. Köp bärsele och ta en promenad i skogen, gå till öppna förskolan (jag hängde där jämt), fika med någon annan föräldraledig person, titta efter babykonserter eller andra småbarnsevents i din stad, gå på babysim eller spädbarnsmassage etc.

3. Om du har en medförälder, se till att denne tar barnet en stund när det går så att du får utrymme att göra något av det du brukade göra innan barn. Med ammande barn är ju det lite svårare, men kanske kan medföräldern och barnet t.ex. hänga med ut i löpspåret och vänta på dig vid en bänk medan du springer en kort runda (om du nu skulle vara intresserad av löpning, applicera annars på valfri aktivitet). Mitt första barn fick ersättning och det innebar att jag kunde få ett par timmar några kvällar i veckan då jag kunde åka och träna och liknande.

Och du, det blir bättre! Nu är jag föräldraledig med barn nummer två och jag har absolut inte tid att ha långtråkigt den här gången med ett äldre syskon som också kräver uppmärksmhet :)

Jag blev också enormt chockad vid första barnet. Att inte hinna göra något av det man brukar göra, hela ens identitet blev totalt överkörd, det är en mindre livskris. Så upplevde jag det i alla fall. Fy vad jag avskydde den första tiden med bebis, jag sa det då och säger det nu.

Nu sitter jag med andra barnet och undrar hur tusan jag inte kunde se hur mycket tid jag faktiskt hade med bara ett barn. Med två små går dagarna på högvarv. Tvätt avlöser Babblarna avlöser turbomatlagning avlöser amning ståendes vid spisen avlöser bada två barn samtidigt avlöser bajsblöja på bajsblöja avlöser slänga soporna sju gånger om dagen.

Men ja, det går över. Men man behöver inte sakna den här tiden.