Hans barn bestämmer!

Hur gamla är hans barn?

Ni behöver bo större. Inte ska ni sova i vardagsrummet när hans barn kommer. Det är dom som ska sova i vardagsrummet tills ni har flyttat till större. Prata med din man om hans barn och om att han får sätta gränser.

Jag tror din man lider av varannanveckasyndromet och perfektapappansyndromet. Eftersom barnen bara bor varannan så vill han inte ägna den tiden de är där med att "tjata" på barnen. Att det i sin tur skapar en sorts dynamik i hushållet där hans barn har specialregler och att det därmed skapas en spricka i relationen mellan hans barn och hans sambo är sekundärt, troligtvis ser han inte sambandet. Det kan vara så att han har dåligt samvete för att han har träffat en ny också, som han till råga på allt har flyttat ihop med och som har ett barn som bor där hela tiden. 
Om jag vore du så skulle jag sluta plocka upp. Vill han inte lära sina barn att plocka upp så får han plocka upp själv. Jag skulle prata med mitt eget barn om att det kan vara så här i såna här familjer, att hans barn inte har lärt sig medan du och ditt barn är bättre på att samarbeta och det skapar en bättre stämning. Prata med ditt barn så att hen förstår varför reglerna kan te sig olika, att i grund och botten har de samma regler men att deras pappa också måste ta på sig rollen av att tjata på sina barn.
Jag har en sambo med ett barn sen tidigare. Jag hade inget barn när vi träffades men vi har nu två gemensamma, så jag har inte riktigt samma situation men upplever problem med ett barn som inte kan få några regler så länge det bara är hans barn som har dom. Vi har två små barn, hans barn är i tonåren och hjälper inte till med något annat än att på sin höjd plocka undan efter sig själv. Ändå ska hans barn jämföras, antingen med två barn i förskoleåldern, eller med två vuxna som tar hand om barn och hushåll. Han (pappan) är väldigt känslig för om man säger att hans barn borde klara av något. Jag låter pappan plocka upp efter sitt barn, jag gör det aldrig, och så försöker jag hålla irritationen ifrån mig. Men mina barn är som sagt inte i samma ålder som hans barn, åldersskillnaden är tio år.

Ni som är vuxna måste bestämma hur det ska fungera i ert hem och det har ni uppenbarligen inte gjort ordentligt. Ni har ändå bott ihop i rätt många år nu så det är mig lite obegripligt hur du inte tagit tag i saken innan. Det är INTE ungarnas fel, det är deras pappas! 

Det kan förvisso får vara lite småsaker som skiljer, man kan inte "göra om" folk när man flyttar ihop till en ny familj, men att alla plockar undan efter sig ska väl ändå kunna vara en självklarhet. Är det pappan som tar bort efter dem eller? 

Och du, har du ingen talan i ditt eget hem? Vad säger du om något av barnen har drällt saker i hela hallen? Väntar du då på att deras pappa ska ta tag i det? 

Jag lever i en ny familj och vi har  barn sedan tidigare båda två. Här säger vi åt alla barn, spelar ingen roll vems barn det är. Barnen är i lite olika ålder så därför kan det blir lite olika vad man förväntar sig av dem men just såna självklara grundregler är inget att diskutera. Här är det god ton mellan alla och för det mesta behöver man inte ta sådana där tråkiga frågor utan allt flyter på. Det gör det för att vi redan innan vi flyttade ihop bestämde hur vi ville ha det + att vi båda har mandat att sköta allt i hushållet, inbegripet att prata med barn som behöver pratas med. Barnen vet det, känner det och det är ingen diskussion om att "fel" förälder skulle klampa in eller så. Jag tror problemet hos er är att ni inte har uttalat något sådant och barnen (och kanske pappan) signalerar att du inte är viktig, att det inte är du som bestämmer? Har jag fel? 

kan tillägga att hos oss bor min mans barn heltid medan det är mina som bor varannan vecka 

Varför tillåter du det? 

Men herregud, FLYTTA!

Planerar ni att flytta till något större snart eftersom du skriver "klar sig något år till"? Det låter ju hursomhelst som att ni bor för litet om det inte finns tillräckligt med rum.

Sen tycker jag att det låter konstigt att ni inte fått bättre snurr på rutiner för bonusfamiljen om ni bott ihop i 7 år. Vad har ni gjort under dessa 7 år? Vad har funkat och vad har inte funkat?

Du skriver att alla barnen är tonåringar, men du anser att de kan vänta några år på egna rum?