Till er styvföräldrar som är missnöjda!

Hur gamla är barnen?
Kan han/ni inte börja fasa ut exet och prata med barnen direkt istället?
Vad hade barnen tyckt om att komma hem till er och äta middag, precis som andra vänner och bekanta?
Så att ni går ifrån det klassiska umgänget till att få en mer vuxen relation till varann.

Det är en sak jag funderar över eftersom jag får enbart en massa påhopp av skribenter på detta forumet om hur hemsk jag är och hur synd det är om makens tidigare barn.
Jag skiter totalt i dem för jag anser/ansåg dem som bortcurlade och totalt verklighetsfrämmande, och vi har inget alls överhuvudtaget gemensamt. Men ändå så hör de av sig och vi träffas fortfarande nu som vuxna, hur kan det komma sig?

De kan ringa till mig med. Främst så vill de träffa hela familjen.

Undrar just vem det verkligen är som inte är den skarpaste kniven i lådan direkt....
Det är rätt självklart att man inte kan hålla käften hur länge som helst, speciellt inte om det drabbar en själv eller ens barn.
Jag hade inga barn med mig in i förhållandet, så därför kunde jag luta mig tillbaks och kolla curling cirkusen. Men jag drog mina personliga gränser som innebar att jag inte deltog i den, för två nästan vuxna människor som inte ens kunde ta ett glas dricka själva hade jag ingen lust att serva.
Hela den här cirkusen har gjort att jag inte är speciellt förtjust i dem idag, men så behöver jag inte va det heller.

Vad lägger du för värdering i att va nummer ett?

Jag och maken är/var de vuxna i hushållet och därmed har/hade vi en helt annan ställning än både hans tidigare och våra gemensamma barn.
Jag och han är nummer ett som partner för varann, och alla barnen är nummer ett för honom, men däremot så är bara mina egna barn nummer ett för mig.
Ett förhållande kan aldrig fungera om barnen (eller exet) ska diktera villkoren, men det har inget med numrering att göra utan om en dysfunktionell relation både till sina barn och partner.

Fakta är ju att man aldrig skulle välja någon annans barn över sina egna om det kommer till kritan, men i vardagen så är den som behöver prioriteras just då nummer ett för stunden.
Men vad syftar du på när du menar att en partner aldrig kommer bli nummer ett bara för att den andre har barn sen innan, och ett ex som är mamma till de barnen?

Prioriterar du själv ditt ex före din nuvarande man?
Eftersom du själv och många andra numrerar så är det lättare att uttrycka sig i de termerna.

Ibland när exet kom med sina utspel så undrade jag hur hennes man egentligen stod ut med det. Det måste ju inverka på deras liv när en stor del av tiden används till att prata skit inför och förhöra barnen. Iofs så hade det gått många år när vi träffades, det var betydligt mer skitkastande åren efter skillsmässan. Hur stod hennes man ut?
Jag blev jävligt trött på det bara under de åren som återstod tills barnen var vuxna, han förtjänar en medalj för lång och trogen tjänst.
Det blev lite bättre när han började ta saker direkt med barnen och bara de stora sakerna som semesterplanering med exet. Men hon körde på som vanligt och lade in sin semester oavsett vems tur det var att välja först, så vi gjorde likadant och sen bjöd vi hit barnen när vi var lediga. Kunde de komma så var de välkomna, men kunde de inte så fick det bli när vi jobbade. Vår familj kunde inte ta total hänsyn till att exet bokade på rent jävelskap.
Fan va skönt att de är vuxna nu....

Hon pratade skit till barnen.
När de fyllde 18 så kapade han all kontakt överhuvudtaget med henne, hon försökte skicka brev osv. Men de kastade han, så tillslut tröttnade hon. Vi har inte hört från henne sen dess.

Innanför våra dörrar så var det viktigast att få ihop det så att det skulle funka för oss, speciellt sen vi fick barn för då går det inte att stå på tå för någon annan. Det krävs mer framförhållning då, och fick vi inte det så lade vi upp ledigheter så att det passade oss. Utav fyra veckor så bestämde vi två som vi skulle va själva och två då vi bjöd hans barn.

De som drar sig för konflikter med exet är oftast de som har ett ex som inte drar sig för att dra in barnen och sabotera umgänget, snacka skit till barnen osv.

Det är nog inte helt ovanligt i kärnfamiljer heller att barnen får en beslutsrätt de inte klarar av att hantera. Det drivs väl mer till sin spets i en skilsmässofamilj där det kommer in en ny partner som inte accepterar att få sitt liv styrt av en snorunge.