Anonym (Bonusmamma) skrev 2018-09-23 05:46:18 följande:
Måste delge en sak.
Jag hade ett långt samtal med min kille för några veckor sedan där jag sa exakt vad jag tyckte och hur illa det gjorde mig och på sikt vårt förhållande att hans ex höll på och sökte bekräftelse hos honom och fick den. Jag sa till honom att han behöver sätta en gräns och stå upp för vårt förhållande eller det förhållande han tycker är viktigast. Då förstod han att det faktiskt inte är okej det hon håller på med. Min revanch eller vad man kan kalla det kom häromdan då hon i vanlig ordning på ett subtilt sätt ville byta vecka och förklara varför då det var en kul grej hon skulle göra med sonen. Då föreslog min kille lite spontant och på kul att hon kunde göra den grejen tillsammans med mig och mina barn för det hade nog mina barn också gillat. Han fick ett snabbt svar varför det inte gick men jag blev väldigt nöjd över att han involverar mig och mina barn mer nu. Att han tydligt visar henne att det är han och jag och våra barn tillsammans som gäller och som är viktigt. Inte hon.
Min revanschkänsla handlar om när min sambo äntligen säger ifrån till sitt tidigare barn. Häromveckan tror jag minsann jag fick uppleva att hans barn fick sin första konsekvens någonsin, i alla fall vad jag kan minnas från våra ca tio år tillsammans. Revanschkänsla är väl lite fel uttryckt men när det känns som att myntet har trillat ned hos sambon.
För ca ett år sen nådde jag en punkt där jag inte kunde försöka mer, jag har helt dragit mig undan, lagt allt på sambon som rör hans barn. Även om det så handlar om att jag blir väckt av hans barn på natten så säger jag ingenting själv, jag går till sambon och så får han ta hand om det. Det kan låta barnsligt men det har haft den fördelen att han själv får uppleva hur det är att bli väckt, hur mycket det sker och så får han ta det bemötande hans barn nu vill ge honom. Jag vet inte om det är därför det har skett förändring den sista tiden men det är lite fascinerande när han verkar ha hittat samma saker som jag, trots att jag inte säger något numera. Kanske är även det en fördel när det inte kommer ifrån mig.
Ibland kommer det dock bakslag och det känns som att de där mynten spottas ut ur automaten igen men jag försöker att hålla mig lugn och se på det från ett avstånd, inte alltid så lätt om det till exempel handlar om min nattsömn och allt vad det innebär att inte få sova ordentligt.